Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Om vi ska tvingas till vaccin – hur gör vi då med rökarna?

Foto: Jessica Gow/TT / TT NYHETSBYRÅN

Den som inte vaccinerar sig mot covid får skylla sig själv och bör hamna efter i vårdkön jämfört med dem som tagit vaccinet.

Ett av många argument som nu på fullt allvar framförs i den nya vändning covid-debatten börjat ta.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Är det inte för eller emot lockdown vi diskuterar så är det munskydd, folks festvanor, avstånd, egoism, rädsla - allt vad ni vill och lite till. Sådan är nu en gång människan, särskilt i tider som dessa.

Nu när covid-vaccinen tycks vara allt närmare att gå från hopp till verklighet höjs tonläget även i den diskussion kring vaccinen som oundvikligen kommer att uppstå. Det är till vaccinen vi alla, inklusive regeringar världen över, sätter vårt hopp. Hopp om räddning för riskgrupper, hopp om en återgång till ett normalt liv, om att kunna rädda det som räddas kan av folks jobb och vår välfärd och om möjligheten att åter kunna kramas och skaka hand med främlingar. 

Med detta sagt så är allt prata om tvångsvaccinering naturligtvis så skrämmande att blodet isar. Redan har vår frihet och våra rättigheter inskränkts på sätt som vi trodde var otänkbara före pandemin. I Sverige mindre, i andra länder mer. Att det nu höjs och kommer att höjas ännu fler röster för obligatorisk vaccinering var bara att vänta sig med tanke på den panik som råder inom många. Då är det bara att hoppas att alla ledare i alla länder som vill fortsätta att kalla sig demokratier inte faller för frestelsen att slå in på den vägen.

Sverige har, desto bättre, mycket höga tal när det kommer till vaccination av sjukdomar som polio och mässlingen. Men ingen tvingas att vaccinera sig eller sina barn. Det måste gälla även corona-vaccinering.

Bara i en diktatur kan regeringar bestämma över människors kroppar. Vill jag tro och hoppas, även i dessa tider då så mycket vi tagit för givet ställs på ända, tas ifrån oss. 

Argumenten om att använda mjukt tvång, som nog minsann i slutändan ska få alla att vilja vaccinera sig, skrämmer. Att bara de som har intyg på covid-vaccination ska få lov att resa föreslås som ett sätt att pressa folk att ta sprutorna. Vilka demokratiska länder som vill sätta upp sådana regler ska bli intressant/obehagligt att se. Ett annat förslag som jag hört inte minst i den italienska debatten, som jag också följer, är att den som inte vaccinerar sig inte bör ha rätt till vård. Också i en svensk Twitter-slinga skrev flera om personer om ”villkorad vård”. Alltså: skyll dig själv om du inte velat covid-vaccinera dig, då ska du inte ha rätt till en IVA-plats, till den dyrbara syrgasen, till att överleva. 

Dessbättre fungerar ju vår vård inte så, det vore ett sluttande plan mot helvetet. Hur gör vi då med rökare som i högsta grad drar på sig sitt elände själva, medvetet, under lång tid? Alla självförvållade välfärdssjukdomar, ska vi kunna frossa och vansköta oss och sen ändå få hjälp? Missbrukare, borde inte de komma efter de hälsosamma på vårdlistan? Rattfyllon, förtjänar de ens hjälp efter att ha kört ihjäl någon?

Svaret är naturligtvis att vården inte kan och inte ska villkoras, samhällets roll är inte att döma och sortera bland människor. Pandemi eller ej. 

Varför nöja sig med covid-appar, varför inte sätta in chip på alla världens medborgare så vi vet var de är och kan smittspåra mer effektivt? 

Till dem som på allvar tänker i dessa banor rekommenderar jag att skyndsamt läsa Kallocain och 1984 och sen ta ett djupt andetag och lyfta blicken.

 

Astra Zenecas vaccinkandidat kan ge bra skydd till äldre visar tidiga tester.