Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Kvinnor kan också vilja ha vilt sex

Dagens tre största nöjesnyheter
”Att tjejer fostras in i ett romantiskt tänk som riskerar att göra dem till offer, för sina egna orealistiska förväntningar, är ett problem som sällan diskuteras.”, skriver Jennifer Wegerup. Foto: Erwin Wodicka / Colourbox

Porrtidningarna låg gömda i plastkassar i ett hörn, väl skyddade för väder och vind. Vi ungar älskade att hålla till där, vid resterna av det nedlagda reningsverket. Trapporna, de gamla bassängerna och alla skrymslen och vrår, där mitt i vår barndoms skog, bara några minuter hemifrån.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Och där fanns tidningarna. Lektyr, Se och Aktuell Rapport.  Vi lärde oss namnen medan vi tittade på de nakna kvinnorna och så männen, i sexscenerna. Naturligt nyfikna, som barn på väg in tonåren är. Kvarterets killar var där men även vi tjejer, mindre öppet, men lika vetgiriga inför den där på samma gång lockande och skrämmande världen. Vems tidningarna varit från början visste ingen. ”Snuskgubbars” slog vi fast. Märkligt nog låg de kvar, ingen plockade med sig dem, de fanns där som en kollektiv förbjuden skatt, med tiden allt mer gulnade och tummade.

Så svårtillgänglig var pornografin då vi växte upp men ingen frukt lockar som bekant mer än den förbjudna. 

Vi skulle aldrig vågat köpa porrtidningar i Tröingebergs-kiosken av tanterna som vi känt sen livets första godispåsar. Än mindre hyra porrfilm på Video Rent nere i stan några år senare. Men vi kom åt porren ändå. Vi förfasade oss över en del, men avskräckta eller avtrubbade, blev vi det? Nej, varken vi eller killarna. 

Vi hämtade information från porren men tog den för vad den var. 

I dag flödar den fritt dygnet runt, överallt, genom nätet. Storbritannien är på väg att införa porrfilter. Även i Sverige höjs röster för det. Visst är våldspornografi vämjeligt och unga män som porrmissbrukar ett problem. Men att tro att filter skulle ändra på det är naivt och typiskt för en samtid som ropar efter godhetssignalering och enkla lösningar.

Förbud och bra sexualundervisning i all ära, det är i hemmen de ibland jobbiga samtalen måste föras, kollen på de unga finnas. Inga filter i världen ersätter föräldraansvar. 

Jag blir också smått häpen över vissa vuxna kvinnliga debattörer som låter som om vi kvinnor sällan kan tänka oss att ligga i annat än missionären med ljuset släckt, som ständiga offer för mäns lustar.

Däri ligger den verkliga problematiken; att vi tror oss så frigjorda men att år 2019 lever fördomarna kvar, om att kvinnor aldrig kan vilja ha vilt och mycket sex, på samma sätt som män. Det om något skapar problem i relationer, får oss att fjärma oss från varandra istället för att närma oss. Att tjejer fostras in i ett romantiskt tänk som riskerar att göra dem till offer, för sina egna orealistiska förväntningar, är ett problem som sällan diskuteras. Jag har jämngamla väninnor som fortfarande känner ett behov av att rättfärdiga en natt med en man med att bli inbillat förälskade och sen helt i onödan känna sig utnyttjade.

Istället för att fixera oss på filter och hålla fast vid schablonbilder borde vi lära tjejer att ta för sig, i glädje och utan skam, på sina egna villkor. Och de unga männen borde läras upp i den gamle italienske fotomodellen Fabio Lanzonis anda. Ingen rollmodell i övrigt direkt. Men hans råd till ynglingar om att strunta i porrens ofta egoistiska mansbild och få njutning genom att ge njutning är värt att upprepa: ”Ge en kvinna bra sex och hon gör vad som helst för dig”.

Minnena av tidningsgömman gör mig sällskap när jag åter går den välbekanta stigen, hemma på semestern. Mer än 30 år har gått, naturen har tagit över, sly och snår täcker allt. Bara vi som vet var stigarna och trapporna fanns kan ännu skönja dem, långt där nere under brännässlorna, och snart helt försvunna.