Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Kvinna våldtagen av tre män – hur kan vreden inte vara större?

Om det var du.

Om det var din dotter, din syster,

din fru, din mamma.

Din älskade eller din vän, din 

kollega eller granne.

En kvinna gruppvåldtogs av tre män i

en halvtimme, mitt i stan.

Vi borde gråta och rasa, men ändå är det 

så tyst.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vissa saker får vi aldrig vänja oss vid.

Somligt får aldrig bli vardag, försvinna i mediebruset.

Så hur kan det inte bli större rubriker, större vrede och större sorg över det som hände i Björns trädgård i helgen?

Mitt i Stockholm, vår huvudstad, misstänks en kvinna ha våldtagits i upp emot en halvtimme av tre män. De är nu häktade och misstänks också ha rånat kvinnan, efter våldtäkten. 

Det skedde i fredags natt och har uppmärksammats i nyhetsrapporteringen men inte mycket mer än så. 

Varken vi i media eller gemene man har engagerat oss utöver det vanliga.

Kvinnan i 25-årsåldern ska ha våldtagits inne i ett leksakståg. På dagarna fullt av lekande barn med livet och framtiden för sig, ovetande, oskuldsfulla.

Där, på lekplatsen, ska kvinnan ha tvingats ner på marken, hållits fast, hotats och våldtagits av tre olika män, i mörkret, i novembervätan. 

Ensam, hjälplös, rädd.

Hur ser hennes liv och framtid ut nu?

Som avslutning på smärtan och förnedringen misstänks de tre sen alltså också ha rånat kvinnan.

Ändå får den här nyheten inte mer utrymme utan tvärtom mindre än de misslyckade försöken att bilda regering eller fotbollsgalan.

Vi minns den uppmärksammade misstänkta gruppvåldtäkten i Fittja, där ingen fälldes, och protesternas svallvågor slog höga.

Men det är mer undantag än regel.

Har vi blivit avtrubbade? Kanske.

Å andra sidan minns hur jag som ung nyhetsreporter med nattjobb satt och skrev notiser. En bilolycka här, en våldtäkt där. 

Det är som om vi alla, både styrande och folket, på ett undermedvetet plan räknar med att våldtäkter är en del av vardagen. Något oundvikligt.  

De senaste dagarna har också flera kvinnor, några äldre och en gravid, överfallits och rånats på olika håll i Sverige.

Att inte våga röra sig lika fritt ute som en man, inte kunna jogga i skogen när det är mörkt, att tänka sig för kvällstid, var och hur man går, det ska inte behöva vara en självklar del av en kvinnas liv. 

Den historiska svenska lagen om kvinnofrid går tillbaka till år 1280. Den som bröt mot den riskerade att dömas till döden.

Nej, jag är inte för dödsstraff. Däremot skulle jag önska att fokus i kvinnofrågor låg på rätt ställe, resurserna är ju begränsade. Fler poliser och vakter och upplysta parker före genusforskning. Handfasta konkreta åtgärder och beslutsamt engagemang och en nollvision kring våldtäkter.

Det måste vara målet i ett land som Sverige 2018.

Av de tre misstänkta för fredagens gruppvåldtäkt har två stycken gjort sig skyldiga till brott tidigare. Alla har permanenta uppehållstillstånd men utländskt ursprung, något vi i media ofta anklagas för att mörka. Frågan om ursprung och sexuellt våld är lika känsliga som infekterad. Det innebär inte att vi ska väja för den.

Att de flesta utländska män inte är våldtäktsmän säger sig självt. Liksom att även svenskfödda män kan våldta och bete sig som svin.

Att det kan möta problem med ett överskott på unga män där många kommer från länder med helt annan kvinnosyn är dock något vi måste kunna diskutera sakligt. Runt 70 procent av de som sökte sig till Sverige under flyktingkrisen var män. 

Både de som svartmålar och de som skönmålar i debatten är intellektuellt ohederliga och ser bara till sina egna agendor, inte till allas bästa och till offren för det sexuella våldet.

Som kvinna och mamma till två döttrar är kvinnors trygghet fundamental för mig. Till de män som har svårt att fullt förstå brukar jag säga att de ska föreställa sig att de våldtas oralt och analt och hålls fast och skräms till livet av en grupp män. 

De flesta män förstår dock ändå och upprörs lika mycket som vi kvinnor. 

Ingen som tar sig tid att stanna upp och ta in det som händer för ofta, det som hände i fredags, kan förbli oberörd.  

Vi ska uppröras, vi måste, för att engagera oss.

Skymningen kommer tidigt till Sverige i november, mörkret ligger tungt över Björns trädgård, leksakståget syns knappt, där borta i skuggorna.