Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Jag önskar er alla en sommar utan slut

”Som jag önskar er alla en fin semester, en sommar utan slut”, skriver Jennifer Wegerup.
”Dagar av arbete, oändligt arbete.”
Foto: Ruslan Olinchuk

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De stod i ett hörn av parken och dansade. Vuxna människor, mitt på dagen. 

Mycket upptagna av sitt viktiga dansande, som i trans nästan. Vi var tvungna att filma en murales-målning intill dem, graffitin saknades ju förstås inte på deras lekplats. En man som kände sig som ledaren log lite överlägset; stackars oss som var ute på jobb när man kan dansa hela dagen. Ingen av dem jobbade fick vi veta. Vi däremot var slavar under systemet, fast i en världsordning, ofria, inskränkta. Inte alls så härliga, alternativa och självförverkligande som de var. Inget nytt under solen, gamla predikningar, även om han kände sig som en stor nytänkare. Min kollega och jag log lite, ville bara filma klart, kvävde den irritation vi kände. Och vi lever ju i demokrati, dansa den som dansa vill, dagen lång. 

Så länge dansarna och deras likar följer lagarna, tar hänsyn till andra – samt gör rätt för sig, försörjer sig själva på ett hederligt sätt och inte lever på andras slit. Inte tar pengarna från de som verkligen behöver dem; de gamla, de sjuka, de utsatta, de som inte kan jobba. 

För ni vet ju hur det är för de flesta av oss; alla dessa dagar som är livet. 

Dagar av arbete, oändligt arbete.

Ställa väckarklockan, gå upp, gå till jobbet, arbeta, åka hem.  Handla mat på vägen, kånka kassar, gå i snömodd och gråmörker. Laga mat, diska, vika tvätt, skjutsa barn, betala räkningar. Byta däck, deklarera, göra rätt för sig. Dagar, veckor, månader, år. Drömmar som slocknar längs vägen, en dag är blicken i badrumsspegeln matt, kroppen trött, själen hungrar efter något nytt. Men det är bara att bita ihop och gå till jobbet.

Alla som städar, kör buss, sköter våra gamla och sjuka, undervisar våra barn.

Men också alla som kämpat genom att studera, som jag. Tagit studielån, ätit gröt och blodpudding för att få pengarna att räcka, flyttat 90 mil hemifrån, genomlidit ensamheten, läst tills ögonen blöder, flyttat till storstan, försökt erövra en plats i knivskarp konkurrens. 

Mitt arbete finns inom mig varje stund, jag är aldrig helt ledig, men jag älskar mitt jobb, mitt kall, min livsuppgift. 

Många har däremot sitt arbete som ett nödvändigt ont men klagar inte, kämpar på.

Som jag önskar er alla en fin semester, en sommar utan slut. 

Det är ju om er allt borde handla, den stora slitande skötsamma massan som jobbar på varje dag. Inte dansar på arbetstid, inte skjuter och spränger bomber, inte fuskar, inte förstör, ni som bär upp vår välfärd med ert hederliga idoga arbete. Det är till er mina tankar går när sommaren står grön och vi går mot semestertider. Alla ni som mejlar mig, låter mig ta del av era liv, runtom i Sverige. I stad och land, ort och by, från norr till söder, kust till kust. 

Tack för allt ni berättar, allt ni lär mig, allt ni öppnar mina ögon för.

Jag önskar jag kunde ta er med på varje spännande jobbresa, vartenda intressant möte, att ni kunde få ta plats intill mig nu på EM-läktarna, dela varje stor känsla. Allt jag kan göra är att försöka ta er dit genom mina ord, ta er hand i mina texter. Samt önska er en semester av humlesurr och älvdans, av sommarsaft och badbryggor, campingplatser och vandringsleder, skogsgläntor och uteserveringar. Stilla regn och blåklockor i dikesrenen. Nöjesparker och dansbanor. Grillkvällar och morgonbad. Tid att vila, tid att leva. Allt ni vill och lite till, allt det ni är värda. Mejla mig era sommarvykort om ni vill, jag kommer att vänta på dem.