Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Hela branschen har kört fast – samma hemska modellbilder

Zaras nya reklamkampanj är oansvarig, skriver Expressens Jennifer Wegerup.
Foto: Budrul Chukrut / TT NYHETSBYRÅN
Bild från Zaras senaste kampanj.
Foto: Skärmdump
Foto: CHRISTOPHE PETIT TESSON / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Smalast vinner.

Det kan man lätt tro när man ser reklamen för sommarens kläder. 

Och än en gång är vi alla förlorare.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Äntligen kommer värmen och med den är det dags att klä av sig, njuta, låta oss bli solkyssta och smekta av ljumma vindar. Glömma vinterklädernas tyngd, bada, gå fria, lättklädda.

Synd bara att vi fortfarande år 2021 ändå inte är fria från sjuka ideal, att vi tyngs ner av vetskapen om att våra avklädda kroppar inte har de rätta måtten.

Zaras senaste reklamkampanj får mig att undra vilket år och vilken tid det är. Har så lite hänt sen jag var 15 år och undrade om min lättklädda sommar-kropp dög? Ska verkligen mina tonårsdöttrar fortfarande matas med samma skeva ideal?

Smal, smalare, smalast. Så trist, så oansvarigt, men framför allt så fantasilöst. Vad har världen för kassa reklammakare och klädskapare när det uppenbarligen, trots decennier av debatt, fortfarande ser ut så här? Zaras reklam sticker ut på samma sätt som de magra modellernas höftben. Men det är meningslöst att peka finger åt ett enskilt företag. De är i gott, dåligt, sällskap. H&M anmäldes i fjol av en person som ansåg att en modell var för smal, men friades. Företaget försäkrade då att man alltid kontrollerar att de modeller som används är friska. Fint för all del. Men friska modeller eller ej, idealen förblir lika sjuka. Att år ut och år in publicera bilder på tjejer som är runt 1.80 långa och inte väger mer än 50 kilo, som inte har ett uns fett, vad sänder det för signaler? Den som ser bilderna tänker inte på hur modellen mår, hon tänker på hur hon själv borde se ut för att vara där, för att bli en eftertraktad kvinna. Så hamras budskapet in: Smalast vinner! 

Det är inget fel på att vara smal, så länge det är inom hälsosamma gränser. Felet ligger i bilden av skönhet och problemet med att billiga massproducerade kläder ser snyggare ut i reklamen om de sitter på en person utan kurvor och valkar. Men så ser ju de flesta av oss kunder inte ut, särskilt inte med åren. Och det är då vår köpkraft växer, det är inte unga tjejer som kan shoppa loss mest.

En bekant i klädbranschen sa en gång till mig: ”Bröst förstör plaggen, de sitter inte lika snyggt då, det är bara så”. 

Och jag svarade att han i så fall var en usel designer; de flesta kvinnor har bröst, bak, höfter och efter ett antal barn en allt mindre platt mage. 

Sant är att det kommit mer reklam på senare år som också speglar sundare ideal och framför allt ofta har flera modeller med olika kroppstyper. Ibland slår det tyvärr över för mycket år andra hållet, som om alternativen bara vore sjukligt mager eller smällfet. Som ju tyvärr inte heller är ett bra ideal. 

Alla kroppstyper ska självklart accepteras och alla kunna tycka om sig själva, men vår växande övervikt är ett enormt folkhälsoproblem, det är ett faktum.

Jag skulle önska att reklamvärlden i mycket högre grad använde modeller som ser ut som kvinnor gör mest, utan överdrifter åt något håll, med några onödiga trivselkilon här och där bara. Vill man tvunget att ha modellerna lite smalare, välj vältränade kvinnor då, inte benrangel. Kvinnor som använder sina kroppar till det de är till för: röra sig, må bra, njuta, leva, bära barn, hoppa, springa, bada, simma. 

Inte för att vara snygga för andra; passiva, svaga, veka, ofarliga. Utan starka, sunda och glada, utan komplex, redo att njuta av sommaren och ta för oss av världen på samma självklara sätt som män alltid gjort genom tiderna.