Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Han tog Märtha Louise med storm – nu tänds sorgeljusen

Norska NRK rapporterade på onsdagskvällen om hur Ari Behns manager meddelar att författaren tagit sitt liv.
Ari Behn gästade Skavlan 2009.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

När allt ska vara som vackrast är det ofta som svårast.

När alla andra tycks fira och le kan ensamhetens och svårmodets börda tynga oss till marken.

Ari Behn är död, för egen hand, och bortom all hjälp.

Kvar finns bara frågorna och sorgen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han var som skapad att gestalta Hjalmar Gullbergs dikt Kyssande Vind; ”Han kom som en vind, vad bryr sig en vind om förbud?”. 

Ari Behn. Briljant, charmant, leende, överväldigande.

Så tog han prinsessan Märtha Louise med storm och charmade omkull även kungafamiljen, hovet och det norska folket. En författare och konstnär, medveten, självmedveten, stundtals hämningslös, rubrikskapande, omskriven, omtalad.

Hans bok ”Trist som fan” är bara ett av flera av hans verk, verk som berättar om hans begåvning och rastlöshet, hans skapande och sökande.

Ari Behn glittrade och ägde kvällarna, de där unga åren på Theatercaféen i Oslo. Som make till prinsessan Märtha Louise växte han sen in i den officiella rollen och blev far till tre älskade flickor.

Men hela tiden fanns strävan efter att behålla den egna identiteten kvar, viljan att vara sin egen och inte bara prinsessgemål och tacksam måltavla i skvallerpressen.

De svåra stunderna fanns där, hans sista novellsamling kom 2015, skilsmässan från Märtha Louise året därpå. 

I fjol berättade han i en dokumentär i norsk tv om raset och kaoset i sitt liv, om hur han förlorat riktningen efter skilsmässan.

Vi är många som varit där. Ari Behn och jag var jämngamla. Han blev 47 år. En tid i livet då man ofta stannar upp och ser sig omkring, undrar hur man hamnade där man är och vart man är på väg.

Solnedgången har börjat skymta bortom horisonten, ännu avlägsen men ständigt närmare. Man börjar summera sina misstag. De laster man haft, vare sig de varit vin, droger eller flykt, börjar tynga en till jorden.

Saknaden efter barnen, när de är hos sin andra förälder, är svår att ta in för den som inte upplevt den.

Allt mister sin färg, sin mening. 

Andra dagar är allt jublande vackert, tungsinnet skingras som snabbt flyende morgondimma.

Ingen mer än Ari Behn vet vilka inre demoner som jagade honom och fick honom att välja döden, att lämna sina flickor, alla han älskade och som älskade honom, allt som återstod, alla dagar som väntade. 

Skört, skört är livet, bräckliga vi människor.

Så avslutades juldagen med detta sorgebesked och från tv:n hör jag tonerna från filmen ”The Snowman”, ser pojken och snögubben flyga högt över hav och land, hand i hand till ”We’re walking in the air”. En förtrollad natt och på morgonen har snögubben smält, pojken står ensam kvar.

Likt julgranen i HC Andersens saga, livet som ett fåfängans flammande fyrverkeri. Fantastiskt, förrädiskt, förgängligt. Jag kan se Ari Behn framför mig på Theatercaféen, 21 år ung och med en hel värld att förföra, när han stod med sina vänner och utropade:

”Vi är det nya vinet – vinet ska spränga flaskan.”

Ingen kunde i längden hålla tillbaka stormvinden Ari Behn, fånga honom, tämja honom. Allra minst han själv, han måste jaga vidare.

Sorgeljusen tänds i julnatten och vi kan varken döma eller förstå, bara påminnas om att sträcka ut handen mot dem som går bredvid oss i livet, våga be om hjälp, orka och vilja ge hjälp. 

Jag vill gärna tro att det finns ett ställe där snögubbar inte smälter, där sagor är på riktigt och där själar kan få ro. Där man kan vandra i luften på riktigt, flyga högt genom frusna skyar, vila lugn i allt det midnattsblå och där drömmen inte tar slut när man vaknar.

Här är en av de sista intervjuerna med Ari Behn