Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jennifer Wegerup

En konst att hålla god min i elakt spel

Prinsessan Madeleines barn och prins Carl Philips barn kommer inte längre tillhöra kungahuset.
Kronprinsessan Victoria, kungen och prinsessan Estelle. Foto: FOTO: SANDRA BIRGERSDOTTER EK/KU / FOTO@ROYALCOURT.SE
Prinsessan Madeleines och prins Carl Philips barn är inte längre en del av kungahuset. Foto: PONTUS HÖÖK/TT

För Sverige, i tiden.

Att banta ner kungahuset var ett klokt drag i rätt tid av kungen och visar att han lever upp till sitt valspråk.

Hur väl hans beslut tagits emot bakom den leende fasaden utåt, det är en annan fråga.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Att hålla god min i elakt spel är en konst.

Men är man av kunglig börd och uppfostran, och med hovets skickliga presstab runt sig, brukar det gå fint.

Det såg vi i går när kung Carl Gustaf presenterade nyheten om stora förändringar i kungahuset.

Adjö till att kallas kunglig höghet.

Farväl till framtida apanage.

Det blir den nya verkligheten för såväl prins Carl Philips samt prinsessan Madeleines barn.

Utåt har kungens beslut bara följts av leenden och medhåll. Prinsessan Madeleine skrev att det är bra att hennes barn får en större chans att forma sina egna liv.

En åsikt som är lätt att förstå. Samtidigt uppges Madeleine när hennes förstfödda, Leonore, kom till världen ha varit angelägen om att dottern och eventuella syskon skulle tillhöra kungahuset.

Enligt hovet har hela familjen varit delaktig i diskussionen om vem som ska tillhöra kungahuset och som pågått under flera år.

Det hade varit intressant att vara en fluga på de kungliga väggarna under de samtalen. Att man är delaktig i en diskussion, och ett beslut, innebär ju inte att man samtycker.

Så varför kommer beslutet först nu? Vi kan bara spekulera. Samtidigt med beskedet publicerade kungahuset på sin hemsida en bild på kungen, kronprinsessan och nästa tronarvinge, prinsessan Estelle. En bild som på sitt sätt säger mer än tusen ord, så tydlig i sitt budskap.

Visst kan man tycka att det är synd om den som ärver en roll och inte kan välja sin livsbana. Å andra sidan: Det går att födas till värre liv.

Nog är kungligheterna ofria och påpassade, men det torde med råge vägas upp av slotten, kläderna, smyckena, festerna, resorna, glamouren och uppbackningen. Inte alla, men de flesta, skulle glatt betala priset för att byta en hyrestvåa, stämpel-jobb, förskoleköer och kånkande av matkassar mot det livet.

Ingen i kungafamiljen kommer nu att hamna på bar backe, långt därifrån. Och ändå. Om det var mina barn som missade den fulla kungliga statusen och stora pengar på sikt? Om en av mina systrar fick behålla allt? Med tronföljden på sin sida, visst, men ändå, vad skulle jag känna? Ingen vet, men i slott som koja är vi i slutändan rätt lika, vi människor. Det är svårt att tänka sig att ett så här stort beslut klubbats igenom helt friktionsfritt vid familjeråden.

Kanske har jag bara läst för mycket om maktkamper genom tiderna, i våra och andra kungaätter.

Erik XIV som höll sin halvbror Johan III inlåst i flera år på Gripsholms slott för att själv senare röna samma öde innan han tros ha mött döden i en tallrik förgiftad ärtsoppa.

Måhända är det inte påklistrad utan äkta lättnad, över förlorade privilegier men ökad frihet, som vi hör från prinsessan Madeleine och övriga. Måhända.

Hur som helst är det här ett beslut i tiden, i en demokrati där de kungliga ständigt måste anpassa sig och anstränga sig för att ha kvar folkets uppskattning.

Kung Carl Gustaf har beslutat att prinsessan Madeleines och prins Carl Philips barn inte längre ska tillhöra kungahuset.