Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Du är en fånge i ditt eget hem varje kväll

Milano, Italien, mars 2021.
Foto: ROSSELLA PAPETTI/AGF/SHUTTERSTOCK / ROSSELLA PAPETTI/AGF/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Stockholms central i februari.
Foto: Patrik C Österberg/TT / TT NYHETSBYRÅN

Var försiktig med vad du önskar dig. 

Ett talesätt värt att begrunda i dessa tider. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tanken att desperata tider kräver dito åtgärder ligger lätt inom räckhåll. Då kan det vara klokt att för en stund verkligen försöka sätta sig in i saker. Tänk om den verklighet jag levt i och upplevt i Italien under detta svåra år varit i Sverige i stället. Italien som nu för övrigt räknar över 100 000 döda med covid.

Följ med, ta min hand, låt oss låtsas lite. Vi tar tunnelbanan till jobbet i Stockholm. På perrongen står poliser, de säger skarpt till en man att rätta till sitt munskydd. Om du glömt det hemma eller vägrar bära det får du böter på drygt 4 000 kronor. I många små städer patrullerar även civilklädd polis för att se till att alla restriktioner följs. Bara förra helgen bötfälldes ett 70-tal personer i Mariestad och Varberg. 

På stationen i Göteborg bevakar polisen avspärrningarna till tågen. Ingen får åka någonstans mellan regionerna om man inte har tillstånd för jobb eller av andra godkända skäl. 

Efter att hela Sverige var nedstängt i lockdown förra våren är landet nu indelat i zoner. I gula zoner där smittan är mer under kontroll kan du äta lunch ute och ta en kaffe. Men klockan 18 måste allt stänga. I orange zoner är allt stängt. 

Du är på väg på en jobbresa och ska stanna en natt i Linköping men har svårt att hitta mat och rum för natten. De flesta hotell är stängda, på grund av nedstängningarna är det inte lönt att hålla öppet. Två stycken har gått i konkurs. 

Du lyckas köpa en korv och mos, men får inte stå nära kiosken och äta, så att inte folksamlingar bildas. 

Din jobbresa fortsätter söderut, till Småland, som förra veckan var gul zon men nu är orange på grund av smittoläget. 

Det värsta för alla i hela landet är humöret, som åker berg- och dalbana konstant mellan hopp och förtvivlan, öppningar och stängningar. Hela Sverige är ett pussel av olika zoner med olika regler och där regeringen och Folkhälsomyndigheten varje fredag meddelar vilka som tvingas stänga ner eller kan öppna upp.

I de röda zonerna råder lockdown och du får inte ens åka mellan kommuner. Varje kväll råder utegångsförbud i hela landet från klockan 22 på kvällen till 05 på morgonen. Du är en fånge i ditt eget hem. Detta har pågått sen slutet av oktober. I julas var allt överallt helt stängt igen, precis som förra våren. Då och då kommer minnena från lockdown över dig. Tystnaden i de stora städerna, den spöklika känslan av overklighet. De dammiga bilarna som stod still. Människor på sina balkonger, folk som gick runt, runt på sina terrasser. Barnen som grät och inte förstod varför de inte fick gå ut, gå i skolan, gå till lekparken, desperata efter två månader inomhus. Köerna till pantbankerna, till kyrkans matutdelning, till nödhjälp då nyfattigdomen skenar. 

Nu kommer påsken och för att undvika resande och umgänge ska hela landet på nytt stängas ner i röd lockdown-zon under hela påskhelgen. Ingen får gå ut, inget umgänge, inget firande. För att garantera att folk inte reser ska E4, E6 och alla andra stora vägar bevakas av polis och militär med kontroller överallt. De som bryter mot reglerna bötfälls, stoppas och får åka hem igen.

Alla väljer sina egna vägar, jag kritiserar inget land, varken här eller där, för den väg man valt. Det finns inga enkla lösningar, inga svartvita svar i lägen som dessa. Däremot är det som sagt klokt att minnas att man vet vad man har, men inte vad man får.