Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Avicii och ungdomens idoler förenas i en sak

Han erövrade världen och reste jorden runt. Utan att finna lyckan och meningen med livet någonstans, skriver Jennifer Wegerup.

Han erövrade världen och reste jorden runt.

Utan att finna lyckan och meningen med livet någonstans.

Till sist orkade Tim Bergling inte längre.

Så valde en rastlös själ att finna ro.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Allt detta sökande, utan svar. 

Tim Bergling, känd och älskad av en hel värld som Avicii, var inte ensam om att leta och undra. De flesta av oss bär frågorna om alltings mening inom oss. Vissa lyckas hålla dem ifrån sig, andra brottas med dem ständigt. Ofta är det de människor som ger andra mest, med sitt skapande, som har de oroligaste sinnena, de ömtåligaste själarna. I sitt öppna, ömsinta brev berättar Aviciis familj om ”en skör konstnärssjäl som alltid burit på stora existentiella frågor”. 

Varje ord andas kärlek, varje ord gör ont. 

 

LÄS OCKSÅ: Tim ”Avicii” Berglings familj i öppet brev: Orkade inte längre

 

Tim Bergling hann på sina 28 år göra mer än många på en livstid. Den som inget vet och bara ser honom i ett youtube-klipp, på scenen i sin bakvända keps, ung, snygg, rik och framgångsrik, kan lätt tänka att han hade allt. Det är ju detta vi strävar efter, så många av oss. 

Nu och då, genom hela mänskligheten historia; makt, rikedom och ära. För vissa räcker det att uppfylla den drömmen, för andra inte. Tim Bergling sökte mer än så. Hans begåvning var inte av den grunda sorten, hans drömmar var aldrig ytliga. 

Att stå på den där scenen och höra jublet.

Att stå där och inse att inte heller det kan fylla tomrummet inom dig. 

Att förstå att sökandet efter en mening måste fortsätta, vidare, vidare, utan rast, utan ro. 

Förena detta med de krav Avicii ställde på sig själv och dem som industrin runt honom ställde. Både uttalat och outtalat. Stressen, pressen. Han berättade om att han var på väg att gå under, men lyssnade vi, hörde vi? 

Tim "Avicii" Bergling. Foto: JOHN SHEARER / AP TT NYHETSBYRÅN

Alla vill dansa runt guldkalven. Ingen vill att guldkalven ska sluta dansa, sluta leverera. 

Hans familj skriver att ”Tim var inte gjord för det maskineri han hamnade i”.

Är det något Aviciis död bör få oss att reflektera över är det just detta. Hur fort hjulen snurrar i dag, hur enormt stora pengar som är i omlopp, hur hårt det blåser på toppen. Det gäller såväl musikindustrin som skådespelarbranschen, toppidrotten och media. Alla områden där människor lever och jobbar i en hungrig, obevekligt krävande offentlighet och giftiga sociala medier.

Det är lätt att förstå varför Tim Bergling började sky rampljuset. Vi söker oss så lätt dit, likt bländade nattfjärilar, bara för att bränna vingarna, och några av oss för att helt förtäras, av berömmelsens lågor. 

En efter en har de dött allihop, känns det som, min ungdoms idoler. Michael Jackson, Whitney Houston, Prince, George Michael, Michael Hutchence. 

 

LÄS OCKSÅ: Tim Bergling gick från okänd till att bli superstjärnan Avicii

 

Jag gör inga andra jämförelser mellan dem och Tim Bergling, alla levde olika liv, hade olika öden. Men det som förenar är det uppenbara; lyckan i livet finns inte i framgång och pengar. Tvärtom: den sortens kändisskap riskerar att äta upp dig, att sluka varenda dröm du någonsin haft. 

Min äldsta dotter diskuterar Tim Berglings död med kompisarna på Snapchat, de försöker förstå. Min yngsta har fått lyssna på hans musik på fritids och ritat en teckning där hon skrivit Avicii, omringat av hjärtan och noter. 

Hur förklarar man att någon som var så begåvad och beundrad inte orkade mer? Kanske genom att prata om just detta, att få en generation besatt av att synas och jaga ”likes”, att inse att inget kan betyda mindre.

Tim Bergling visste det och han orkade inte leta mer, flyga vidare med svedda, trötta vingar och ett ännu tröttare sinne. Han ville vila.

”So wake me up when it’s all over, when I’m wiser and I’m older”. 

Om det ändå hade fungerat så.