Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jennifer Wegerup

Alla ska behandlas lika på tunnelbanan

En gravid kvinna släpades ut från t-banan av två vakter. Foto: Instagram

En gravid kvinna och två manliga vakter.

Starka känslor, då och efteråt.

För det första hoppas jag att kvinnan och barnet mår bra. 

För det andra på en opartisk utredning kring alla inblandade.

För det tredje på att folk inte utnyttjar händelsen för att driva sina egna agendor.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hur väl jag minns känslan, av den där stora tunga magen, från mina två graviditeter. 

Känslan av orörlighet, hjälplöshet, skyddslöshet.

Ansvaret för livet jag bar inom mig. Hur lättrörd jag var, hur hudlöst känslig. 

En höggravid kvinna bör visas viss hänsyn och att det blir upprörda känslor när mobilfilmerna från Stockholms tunnelbana sprids är inte märkligt. 

Jag har även sett några filmer som inte publicerats och läst många vittnesuppgifter, en del motstridiga. Däremot har jag, likt de flesta, inte varit på plats, inte hört allt som sagts och skett vid biljettkontrollen och efteråt.

Det enklaste vore förstås att ensidigt ta ställning för kvinnan, mot vakterna, och nöja sig med det, gärna med en underliggande anklagelse om rasism. Eller så kan man välja att bara lyssna på dem som ger vakterna rätt, de som avfärdar kvinnan som hysterisk och aggressiv och medskyldig till att situationen spårade ur.

Men de enkla vägarna är de farliga, de som leder till att vi gräver ner oss i skyttegravar och får konflikter att eskalera hellre än att söka förståelse och försoning. Sådant är dagens debattklimat.

Därför blir också händelser som denna utmärkt ammunition i händerna på folk som har egna agendor, var de än står på den politiska och identitetspolitiska skalan.

Majoriteten av oss var alltså inte närvarande vid händelsen. Det man kan konstatera är att det hela ändå är rätt enkelt och går att koka ner till de mest fundamentala reglerna:

Lika rättigheter för alla. Lika skyldigheter för alla.

Alla ska behandlas lika på tunnelbanan.

Alla ska betala på tunnelbanan.

Alla ska följa rådande regler och föreskrifter.

Alla som inte gör det kan avvisas.

Kvinna, man, svart, vit, gay, straight, tjock, smal – vem du än är så är detta helt grundläggande. 

Ingen ska särbehandlas negativt på grund av kön, ras, läggning eller något annat. 

Ingen ska heller särbehandlas positivt – det är inte rättvisa, tvärtom.

Uppgifter förekommer om att kvinnan i fråga hade förvärkar och att det var därför hon inte kunde uppvisa en giltig färdbiljett. Förvärkar kan vara riktigt smärtsamma, jag vet. Däremot verkar händelseförloppet så pass utdraget att kvinnan mellan två värkar borde ha kunnat uppvisa en biljett. Detta får dock utredningen utvisa, liksom hur ordväxlingen gått.

Att känslorna hos båda parter varit starka tycks tydligt. Dock ingår det i vakternas yrkesroll att kunna ta provokationer och att ta det lugnare med en höggravid kvinna, även om det skulle visa sig att hon har brutit mot reglerna och varit provocerande. Observera att jag säger ”om”. 

Självfallet ska även gravida göra rätt för sig, det ska vi alla, alltid. Däremot bör ett avvisande i ett sådant läge ske med större känslighet.

Jag förstår att det kan vara svårt, när jag ser på programmet ”Tunnelbanan” förundras jag över ordningsvakternas stora tålamod med fulla, drogpåverkade, aggressiva människor. 

Finns det då inte vakter som tar till övervåld och är olämpliga? Självklart, problem finns i alla yrkesgrupper.  Därför ska den som har ett arbete med befogenhet att ingripa även fysiskt mot människor granskas extra noga. 

Jag råkade själv ut för en mycket aggressiv kontrollant på tunnelbanan en gång, så till den grad att jag mejlade Stockholms Lokaltrafik, SL, efteråt. Han var en man med invandrarbakgrund, jag en vit kvinna, men jag vill inte tro han på grund av detta njöt av att trycka till mig. Det var en otrevlig, övernitisk person helt enkelt.

Ordningsvakter och kontrollanter möter varje dag spott och spe, men behärskning är och förblir en fundamental del av yrkesrollen. Att ta det lite lugnare med en höggravid kvinna, hur hon än beter sig, måste alltid vara självklart.

Det är utmärkt att det nu blir en utredning kring både vakternas och kvinnans agerande. 

Lika rättigheter, lika skyldigheter, för alla, alltid.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!