Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Vi har för många Paolo Roberto-män i Sverige

Paolo Roberto intervjuas av Navid Modiri i hans senaste podd.
Paolo Roberto under intervjun med TV4 i vilken han erkände att han köpt sex.
Paolo Roberto.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

För Paolo Roberto handlade det aldrig om huruvida han begått ett sexualbrott. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han erkände direkt: ja, jag har köpt sex. I en numera ökänd intervju med Jenny Strömstedt säger han: ”Det är det smutsigaste och vidrigaste man kan göra mot en annan människa”. När jag nu, ett år senare, hör Paolo Roberto i Navid Modiris podcast ”Hur kan vi?” framgår det med all tydlighet att allt var en lögn, och att det hela tiden handlade om Paolo - aldrig om hans brott, eller kvinnan som han utsatte. 

Att ”snubbla en gång”, ”uppfuckandet” och ”dumma grejer” är några av de ord som Paolo och Navid använder för att samtala om det som hände för ett år sedan. Det som hände var alltså att Paolo Roberto åkte dit i en razzia för att ha köpt sex av en kvinna som ”säkert är dittvingad och inte är där för att det är jättetrevligt”, för att använda Paolos egna ord. Så lät det i alla fall då. 

Paolos företag gick i kras efter att han åkte dit. Han hade ingen aning om hur han skulle komma tillbaka, betala huslånen och sätta mat på bordet. 200 anställda och 200 miljoner i omsättning gick upp i rök. Men tre dagar efter sexköpet hade han sin första PT-kund, en blivande präst. Idag har han tappat följare på Instagram men växt på Twitter och Youtube. Han har tre nya företag och hoppas omsätta 15 miljoner i år. Paolo visar med all tydlighet att cancel culture inte existerar, inte ens för dömda män - trots att han idogt hävdar motsatsen. Det är stundtals skrattretande hur grunt och motsägelsefullt samtalet dessa två machokultur-älskande män emellan är. 

Men det går inte att skratta. För själva premissen för samtalet mellan Paolo Roberto och Navid Modiri vilar på ett brott, med tillhörande brottsoffer. Hon nämns inte en enda gång under de 90 minuter grabbarna låter käften gå. Deras dialog är bitvis så klyschig (”Alla föds som original, men dör som kopior” yttras helt oironiskt) och okunnig att det skulle kunna vara en parodi på moderna mäns syn på manlighet och ”den sunda machokulturen”. En kultur där män som gör minsta snedsteg utsätts för en lynchmobb, driven av vänsterfeminister vars framfart möjliggörs av klickgalna tidningar och sociala medier. 

I den sekund Paolo Roberto, eller för den delen andra sexualbrottslingar, blir påkomna är det de som blir offer - för sina handlingar, sina demoner, sina hål i själen de måste fylla. Narrativet drivs och definieras av dem. Det är så jobbigt för deras familjer, heter det. Paolo Roberto uttrycker ånger för hur det han gjort påverkat hans barn, hans före detta flickvän och hans exfru. ”Jag har tagit ansvar för mitt beteende”, säger han, men bemödar sig inte med att be om ursäkt till brottsoffret, eller ens bekräfta hennes existens. 

Paolo Roberto tycker att intervjun med Jenny Strömstedt var ett misstag, att det skedde för tätt inpå det inträffade brottet. Det faktum att han ett år senare pratar som han gör om det inträffade är ett mycket större misstag, men det förstår han inte ens. Han är så övertygad att han som människa och katolik har sonat sitt straff, att han inte ens hör sig själv iskallt svara ”nej” på frågan om han lärt sig något av det han gjorde. Det är obehagligt, och ett tydligt exempel på varför de omfattande jämställdhetsproblem vi har består: alldeles för många män är som Paolo Roberto.  


Paolo Roberto erkänner: Har köpt sex (Inslag från 15 maj 2020)

Tv-stjärnan togs av polis misstänkt för sexköp.