Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Vad kan vi lära oss av Bianca Ingrossos abort?

I ”Wahlgrens värld” berättade Bianca om vad som tyngt henne den senaste tiden.
Bianca Ingrosso berättar om sin abort i Wahlgrens värld.
Irena Pozar frågar sig vad vi kan lära oss av influencerns upplevelser.
Foto: OLLE SPORRONG

Det går nästan inte att förstå att det som just nu sker i Polen är på riktigt. 

Regeringen vill göra en av Europas striktaste abortlagstiftningar ännu striktare genom att förbjuda kvinnor från att abortera foster som är allvarligt sjuka eller har livshotande skador. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Förslaget, som tillfälligt har skjutits upp, har drivit ut hundratusentals människor på gatorna i syfte att slåss för något som för länge sedan borde ha varit det självklaraste som finns: en kvinnas rätt att helt och hållet själv bestämma över sin kropp.

I Sverige har vi haft fri abort före vecka 18 sedan 1975, och trots att det ibland dyker upp politiska diskussioner kring att ändra tidsramarna så är fri abort något som de allra flesta svenskar ser som en självklar och grundläggande mänsklig rättighet. Såväl lagstiftning som medborgarnas inställning ger svenska kvinnor den rätt som alla världens kvinnor förtjänar. Men är svenska kvinnors rätt till sina egna kroppar i och med detta fullständig och ohotad? Nej.

Jag slås av det när jag läser om protesterna i Polen samtidigt som jag ser Wahlgrens värld på tv. I de senaste två avsnitten får vi ta del av Bianca Ingrossos graviditet, som hon själv gladdes åt men som pojkvännen inte sa sig vara redo för. ”Han vill verkligen inte nu” och ”Jag känner mig jätteredo” slutar med att vi får se Bianca berätta att pojkvännen bokade aborten för att hon själv inte klarade av det. Om dagen för aborten säger hon: ”Klart jag hade andra alternativ, men jag kände mig så himla svag den dagen. Då tog jag tabletten och sen ångrade jag mig hela jävla dagen. Och då fanns ingen återvändo.” 

Det finns ingen anledning för mig att gräva djupare i deras relation, eller spekulera kring hur påverkad Bianca blev av att pojkvännen ville att hon skulle göra abort. Men eftersom det hela visas upp inför miljonpublik tillåter jag mig ändå att säga att det som händer i dessa avsnitt är jobbigt att se. 

För oavsett om beslutet i efterhand känns rätt för Bianca, så kvarstår det faktum att någon annan har lagt sig i vad hon ska göra med sin kropp. Visst, det jag och andra ser i de här avsnitten är nedklippta och redigerade versioner av verkligheten - men det som visas är något som inte bara kan viftas bort. Det här är större än Bianca och pojkvännen, det är större än en enskild abort eller graviditet.

Det handlar om att en kvinnas rätt till sin kropp inte går att ta för given bara för att det på pappret inte finns något som hindrar henne från att fatta ett självständigt beslut. Vi kan hävda in i döden att svenska kvinnor själva kan bestämma hur och om en graviditet ska fortlöpa, men så länge det finns pojkvänner, one night stands eller föräldrar som uttrycker att de minsann tycker att abort, eller för den delen att låta graviditet fortgå, är det enda rätta så är kvinnor inte fria. Vi är friare och tryggare än kvinnorna i Polen, men vi kan inte nöja oss för det.

Svenskt självförhärligande riskerar att göra oss blinda för inskränkningar på hemmaplan som vi aldrig någonsin borde acceptera. Vårt självförtroende när det gäller jämställdhet kan ibland stjälpa i stället för att hjälpa. Vi sitter här med vår trygga rätt till fri abort, men så länge det finns män i Sverige som tror att de har rätt att så mycket som yppa huruvida en kvinna som de har gjort på smällen borde göra abort eller inte kan vi inte känna oss stolta.