Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Vaccinmotståndarna är få – ge dem inte mer luft än nödvändigt

Pfizers vaccin mot covid-19.
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Vidarkliniken, antroposofernas sjukhus i Järna.
Foto: FREDRIK FUNCK / DN / TT / TT NYHETSBYRÅN

Hänger man på Instagram, Twitter och TikTok just nu skulle man kunna tro att Sveriges samlade befolkning hellre skulle dö än att ta ett vaccin, speciellt det nya coronavaccinet. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dåliga skämt och memes om hur folk proppar i sig knark med oklart ursprung och sprutar in botox i ansiktet, men är skeptiska till vaccin haglar. Kul första, kanske andra gången – extremt tröttsamt i längden. Inte bara för att det alltid är tråkigt att höra samma skämt om och om igen, utan också för att dessa roligheter bidrar till att skapa en bild av att vaccinmotståndarna är fler än de faktiskt är. En uppfattning som i sin tur bidrar till att skeptikerna, eller personer som inte reflekterat särskilt mycket över vaccin i allmänhet, får en bild av att det finns en stor och stark rörelse mot vaccinationer - och en sådan är rimligare att lyssna på än en liten obetydlig dito. 

För sanningen är att den vaccin-kritiska rörelsen i Sverige knappt existerar. Vår vaccinationstäckning är hög, och 2019 hade 97 procent av landets tvååringar fått samtliga vaccinationer i det nationella vaccinationsprogrammet. Siffran är högre än den 95-procentiga täckning som WHO har slagit fast är den man måste nå för att fullt ut skydda ett samhälle. Det tillhör alltså inte vanligheterna att tacka nej till vaccin i Sverige, inte ens när det gäller nya vaccin. Både vaccinet mot rotavirusinfektion och det cancerskyddande HPV-vaccinet hade 2019 en täckningsgrad på 80 till 89 procent. Detta trots att det senare, i likhet med coronavaccinet, omgärdades av debatten kring svininfluensavaccinet och narkolepsi.

Ser man till statistiken finns ingen anledning till överdriven alarmism, däremot finns det anledning att följa utvecklingen kring vaccinmotståndet såväl lokalt som globalt. Det finns områden i Sverige där vaccinationstäckningen är låg. Bland antroposoferna i Järna, personer med somalisk bakgrund i Rinkeby och Tensta och papperslösa migranter i Stockholm och Göteborg bör sjukvården snabbt rikta insatser för att fler ska vaccinera sig. Blickar man ut över Europa är utvecklingen oroande, på flera platser sjunker andelen vaccinerade barn. Det har lett till att bland annat Italien har infört vaccinationstvång för att barn ska ha rätt till förskola, och i Tyskland har flera omfattande mässlingsutbrott skett bara de senaste åren. Samtidigt listar WHO vaccinmotstånd som ett av de tio största hoten mot folkhälsan världen över. 

Svenska sjukvårdens roll i att lyckas bibehålla höga vaccinationsgrader är att lyssna på och respektera patienters frågor om vaccin, trots att dessa frågor ofta vuxit fram ur ren propaganda och lögner. Hela 20 procent av de som faktiskt vaccinerar sina barn är tveksamma till att genomföra vaccinationerna. Hur hade det sett ut om dessa människor bara sågs som foliehattar, om deras oro gjordes narr av i stället för att bemötas? Det är bara genom högt förtroende för vården som vi kan omvända skeptiker och fortsätta rädda liv. Genom att håna alla som så mycket som ställer en fråga om vaccin driver vi dem bara längre bort från sjukvården och in i armarna på de få men farliga vaccinmotståndarna, som medvetet sprider lögner, propaganda och konspirationer för att vinna över de som i många fall bara är oroliga för sina barn hälsa.