Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Unga säger ”ja” till kärlek – men skriver avtal först

I ekonomi-grupper på Facebook ser jag för ofta kvinnor som har upptäckt att deras makar skuldsatt eller i hemlighet tagit lån.
Foto: COLOURBOX
I min värld har ett äktenskapsförord varit något för de rika och kända.
Foto: COLOURBOX

Det är bröllopsdags! Pirr, längtan och... äktenskapsförord?

En partypooper bland rosa moln och löften om evig kärlek, eller? 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Länge har det laddade äktenskapsförordet definierats av Hollywood. Vi har läst skvaller om vad det står i kändisarnas avtal, och sett det kastas fram och tillbaka i hetsiga diskussioner på film, där rika män eller deras familjer vill skydda sig mot kvinnliga golddiggers. I min värld har ett äktenskapsförord varit något för de rika och kända. Och medelsvenssons med sommarstugor som går i arv och ska hållas inom familjen. 

Men jag har haft fel. Och det verkar mina jämnåriga börja förstå. I USA visar trenden att millennials, alltså personer födda på 80- och 90-talet, tar det här med äktenskapsförord på stort allvar. I en undersökning från 2016 slog amerikanska samfundet för äktenskapsjurister fast en uppgång i antalet unga som skriver äktenskapsförord. 

En av anledningarna uppges vara att man gifter sig senare, och därför har hunnit få ihop ett sparande och köpt en bostad. 

I USA är medelåldern för när män och kvinnor gifter sig 30 respektive 28 år. I Sverige är motsvarande siffror 36 respektive 34 år, och även här har vi kunnat se att antalet äktenskapsförord sakta men säkert ökat sedan 2012. Det har säkert, precis som i USA, med åldern att göra. Men också det faktum att många av oss växt upp med skilda föräldrar. Vi är smärtsamt medvetna om att det finns en stor risk för att det kommer gå åt helvete. 

Min generation kvinnor ser också hur mammor, far- och mormödrar, mostrar och fastrar lever som fattigpensionärer. En av anledningarna till det är föräldraledighet, vab och minskad arbetstid för att få livet att gå ihop när mannen gör karriär. Vi lär oss sakta men säker vikten av att skydda vår ekonomi. Ett av verktygen för att göra det är just äktenskapsförordet, och att kräva kompensation för den tid vi lägger på hem och barn. Men det handlar om mer än så. 

I ekonomi-grupper på Facebook ser jag för ofta kvinnor som har upptäckt att deras makar skuldsatt eller i hemlighet tagit lån. 

Samtidigt är det omtalade fuck off-kapitalet vi kvinnor promt ska spara ingenting värt om det inte tillfaller oss vid en skilsmässa. Det är så mycket som kan gå fel i en relation och där kan äktenskapsförordet spela en avgörande roll. För det handlar inte bara om att skydda det eventuella kapital man har när man gifter sig. Det handlar om allt som händer mellan det att man säger ”ja”, till att en skilsmässa skrivs på eller någon avlider. Det handlar om avtal och skydd - men också om kärlek. 

När jag som 25-åring gifte mig funderade jag på äktenskapsförord. Där och då kändes det så tråkigt, men nu ångrar jag mig. Inte för att jag vill skilja mig, utan för att det är det sista jag vill. Bråk om pengar anses vara en av de vanligaste anledningarna till skilsmässa, och jag vill inte hamna där. Äktenskapsförordet, där allt som rör ekonomi kan bestämmas i lugn och ro tillsammans med kunniga jurister, borde därför ses som en kärlekshandling och inte något oromantiskt. Det är ett sätt att plocka bort ett stort hot längre fram på horisonten och skapa förutsättningar för en livslång kärlek. Vad är finare än det? 


Irena Pozar
Chefredaktör VeckoRevyn