Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Stor risk att filmade övergrepp finns i ett arkiv

”Under ytan verkar i stället sexuella övergrepp, likt de som Annie Dahlberg och Jennifer Paatere har berättat om, varit vardagsmat i programmet under flera års tid”, skriver Irena Pozar.
Foto: Viafree/Paradise hotel

En vecka av storm har kommit till ända för Nent Group och Mastiff, företagen bakom dokusåpan ”Paradise hotel”. Det som för några veckor sedan startade som ett avslöjande kring övergrepp i ett enskilt avsnitt har visat sig vara toppen på ett isberg. Under ytan verkar i stället sexuella övergrepp, likt de som Annie Dahlberg och Jennifer Paatere har berättat om, varit vardagsmat i programmet under flera års tid.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Såväl personer som jobbar på Mastiff som tidigare ”Paradise hotel”-deltagare har i veckan berättat om en miljö där övergrepp systematiskt begås och sedan tystas ner av produktionen. Det är i hög grad klarlagt att ”Paradise hotel” under många år har haft stora problem, men ändå har de som är ytterst ansvariga för problemen svårt att ta till sig bilden. I en intervju i tidningen VeckoRevyn berättar före detta anställda på Mastiff hur chefer på plats under inspelningarna av programmet har kallat deltagarna för horor, fittor och apor. När Mastiffs vd Matilda Snöwall svarar på hur hon ser på det svarar hon: 

”Jag känner mina medarbetare och de skulle vare sig tänka eller uttrycka sig så.” Jag hoppas innerligt det bara var något hon sa, för det kan väl inte vara så att hon tror sig veta vad hennes anställda tänker?

Trots idogt nekande till problembilden som framträtt lär väl nu en rad ”rutiner ses över” och ”åtgärder vidtas”. ”Det är helt oacceptabelt!” och ”alla kvinnor ska känna sig trygga” kommer skanderas. Det ska blickas framåt! 

Men den enda vägen framåt är att titta bakåt. Det finns en överhängande risk för att det på ett kontor någonstans i Stockholm finns ett arkiv med filmade övergrepp. Innan Mastiff och Nent gör något annat borde de plocka ihop allt det filmade materialet, oklippt och oredigerat, som de har från de 14 säsonger som finns av programmet, och noggrant titta igenom varenda sekvens. Det finns kvinnor som deltagit i ”Paradise hotel” som inte vet om de har blivit utsatta för övergrepp, som känner sig oroliga för att de ha blivit våldtagna i sömnen. De förtjänar ett svar, och de enda som kan ge dem det är bolagen som äger materialet. 

Det är svindlande att såväl Mastiff som Nent group, som är de som köper in och sänder ”Paradise hotel”, har så lite förståelse för hur ett företags tystnadskultur fungerar både som en förutsättning och drivande kraft i en sexistisk kultur. En kultur där normaliseringsprocesser kring sexuella övergrepp är så starka att ett helt gäng människor tillslut kan stå och se ett brott begås utan att ingripa, eller för den delen polisanmäla. 

Att någon ens tänker tanken att fortsätta producera och sända Paradise hotel innan man gått till botten med hur många övergrepp som faktiskt begåtts inne på lyxhotellet är oförlåtligt. Det mesta finns ju på film, vad väntar de på?