Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Sminkindustrin tappar miljarder – och vi får våra ansikten tillbaka

Svenskar är de som sett till summa per person konsumerar mest smink i Europa.
Foto: Shutterstock
Isolering, utegångsförbud och ansiktsmasker bäddar inte för foundation och läppstift, skriver Irena Pozar.
Foto: COLOURBOX

Första gången jag fick en kajalpenna i handen målade jag varv efter varv runt ögonen. Jag var 12 år gammal och har sedan dess sminkat mig i någon utsträckning mer eller mindre varje dag. Förutom de senaste åtta månaderna. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det dagliga duttandet av concealer och mascara började avta för att så småningom helt försvinna. De månadsvisa manikyrera på salong tog tvärstopp vid pandemins intåg och den första skönhets-relaterade produkten jag köpte var en nagelborste. Naglarna gick från att ha varit accessoarer till virusmagneter som behövde klippas, borstas och hållas i schack som ett steg i att skydda sig mot corona. 

I ett reportage i New York Times vittnar såväl manikyrister om kvinnor som regelbundet gör manikyr om återkomsten av de naturliga naglarna där vårdandet, inte målandet, står i fokus. Det i sig behöver inte betyda nagelsalongernas död, eftersom behovet av den gemenskap en nagelsalong som samlingsplats innebär för många kvarstår, men en förändring kring vad kunderna vill ha när de kommer dit. 

Samma utveckling syns i andra delar av skönhetsindustrin. Jättar som L’Oréal och Estée Lauder, som tillsammans äger många av de största skönhetsvarumärkena i världen, rapporterar att de under årets första sex månader tappade miljarder i intäkter från sminkprodukter. 

Isolering, utegångsförbud och ansiktsmasker bäddar inte för foundation och läppstift. 

I en intervju i DN berättar svenska skönhetskedjor som Lyko och Kicks att e-handeln av skönhetsprodukter har ökat under pandemin, men att makeup-kategorin tappat. Istället har köparna satsat på hudvård och hemmabehandlingar - vi vårdar vår hud, hår och naglar, ja, oss själva på ett annat sätt nu. För den icke-intresserade personen vars rutin består av att tvätta ansiktet med tvål och vatten och snabbt dra en borste genom håret kan dessa förändringar te sig oviktiga. Men för stora delar samhället är de inte det. 

Svenskar är de som sett till summa per person konsumerar mest smink i Europa. De flesta kvinnor i min ålder sminkar sig åtminstone litegrann varje dag och har gjort det sen tidiga tonåren. Samma gäller för kvinnor som är långt äldre än jag. 

Jag har fram till den här pandemin varit mer van vid mitt sminkade ansikte än mitt osminkade ansikte. Jag har känt mig mer som mig själv när spegelbilden som stirrat tillbaka på mig har haft ifyllda ögonbryn, mascara och lite läppstift än när densamma tittat upp efter kvällens sminkborttagning. 

När min vän Malin för någon månad sedan för första gången på länge sminkade sig som hon brukade sa hon att hon kände sig utklädd, att hon inte kände igen sig själv. Jag ser och hör kvinnor berätta om liknande upplevelser hela tiden. Betyder det att pandemin sätter punkt för ett många decennier långt skönhetsideal? Blir våra osminkade ansikten det nya normala, eller kommer vi så fort tillfälle ges applicera lager på lager av smink och lösögonfransar igen?

Det faktum att hudvård och hemmabehandlingar ökat sedan sminkandet minskat är såklart ett tecken på att vi inte är, och just nu inte kommer bli, fria från de skönhetsideal som stjäl våra pengar och vår tid. 

Samtidigt ser jag det som självklart att fira även de små feministiska segrarna - även om den i just det här fallet tyvärr orsakats av en global pandemi snarare än en revolt mot de orimliga skönhetsideal vi alla tvingas in i.