Irena Pozar
And just like that Big died.
Och med honom en hel generations kvinnors dröm om ett happily ever after med den man som man förlåtit om och om igen, drivna av en bedövande övertygelse om att the one finns.
Förlåt för alla engelska uttryck, men det går inte att skriva om den serie som definierade min och så många andras introduktion till kärleken, vänskapen och sexualiteten utan att göra det. För, I couldn’t help but wonder, varför jag gråter högljutt och rakt ut när jag ser Carrie springa fram till Mr Big, där han sitter mot en vägg, i deras drömhem och har en pågående hjärtattack?
När jag ser att skorna hon rusar fram i och som dränks i vatten är samma Carrie bär när hon gifter sig med Mr Big får jag ont i armarna av gåshud. Det kanske inte är en sund eller normal reaktion, men den är min.
Och jag tror att det finns många, många kvinnor, världen över, som det kommande dygnet kommer att reagera precis som jag. För om det inte ens går i sagan, vad finns det då för hopp om evig kärlek?
I Sex and The City är John, eller Mr Big, mannen vi fruktar. Den som vi aldrig slutar vilja ha trots att han sårar, ljuger och sviker. Men han är också den som alltid kommer tillbaka, som älskar.
Den som är meningen med livet.
Mr Big är symbolen för alla världens heterosexuella on- and off-förhållanden. Det är förhållanden som aldrig hade funnits om det inte var så att något i oss ständigt övertygade oss om att det finns ett lyckligt slut. Det är också de förhållandena som står i vägen för annan kärlek, den trygga och respektfulla. Den faktiska nyckeln till ett lyckliga i alla sina dagar.
Jag har hatat Mr Big, men mest av allt har jag älskat honom. Det är inte rationellt, men det är inte kärleken heller. Kanske är det just därför jag alltid varit team Mr Big: jag har velat tro att kärleken övervinner allt.
Men gör den det?
Om serieskaparnas beslut att ta död på Mr Big är ett sätt att frigöra Carrie och få henne att växa, så är budskapet tydligt: nu får du en andra chans. Ta vara på den och dina vänner, ta vara på all den potentiella kärlek som finns där ute på New Yorks gator.
Det kan också vara så enkelt att dödandet av Mr Big är en platt girl power-gest som ska visa mig och alla andra tittare där ute att vi minsann inte behöver män för att vara lyckliga.
Oavsett vad så är mitt hjärta krossat.
Kärleken är död. Länge leve kärleken!