Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Rasismens nya högborg – lokala grupper på Facebook

”Vad är det som gör att så många människor, till synes utan skam, inför tusentals andra öppet vädrar sina fördomar och misstänkliggör människor baserat på helt vardagliga attribut?”, skriver Irena Pozar.
Foto: CHRISTINE OLSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ett bostadsområde i Stockholm.
Foto: Fredrik Sandberg/TT / FREDRIK SANDBERG

”Han hade svart luvtröja och Lidl-påse, håll koll!” Inlägget är skrivet i en av alla tusentals lokala grannsamverkans-grupper på Facebook vars ursprungliga syfte var att samla grannar och skapa ett forum där man kan sprida information, ställa frågor och kanske sälja en och annan pryl. Jag är själv medlem i två sådana grupper, en för det området där jag bor och en för området som ligger några hundra meter från min port. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det sistnämnda området är lite finare. En lägenhet på lika många kvadrat kostar dubbelt så mycket och några hyresrätter finns det inte. Villorna är ljusgula, ljusblå och ljusgröna och i trädgårdarna glänser grillarna i solen samtidigt som robotgräsklipparna gör sitt. Här står du ut om din hy är brun eller om språket du talar med dina föräldrar inte är svenska. Och Gud nåde dig om du står ut. 

I bästa fall kommer du möta misstänksamma blickar som skvallrar om en innerlig längtan efter att sådana som du inte ska tro att du har här att göra. I värsta fall kommer blickar övergå i handling och polisen kommer snart bli varse att du har mage att gå runt och tro att du kan röra dig fritt. Däremellan kommer åtminstone en person skriva ett inlägg i den lokala Facebook-gruppen om att du ”tittar konstigt på folks trädgårdar, som att du rekar inför inbrott”, att ciggen du rökte ”såg ut som marijuana” eller att din gångstil är ”marockansk” (vad nu det betyder). 

I kommentarerna till inlägget kommer flera grannar skriva att de också sett dig, att de reagerat på att du inte såg ut att bo här och tacka för att det finns grannar som tar ansvar och varnar sina medmänniskor för sådana som dig. I kommentarsfältet kommer också vissa försvara dig. Säga att man inte kan se på någon som går en promenad om den är farlig genom att analysera personens gångstil och luvtröja. Men dagen därpå kommer andra som ser ut eller rör sig som du utmålas som farliga främlingar igen, och den lilla grannbubblan av trygghet och vi och dem kommer slutas ytterligare. 

Det är inte bara i Sveriges fina villaområden som granngruppernas ursprungliga syfte frångåtts och i stället förvandlats till en kakofoni av vardagsrasistiska spaningar och främlingsfientliga inlägg, där oskyldiga medmänniskor ständigt utmålas som hot alla grannar tillsammans bör hålla ett öga på. 

Inlägget om luvtröjan och Lidl-påsen är saxat från min vän Marias lokala Facebook-grupp. Hennes grannar bor alla i hyresrätter, förvisso nybyggda, i ett område långt ifrån det tjusiga villaområde jag bor granne med. Ändå slår en dam på stora trumman när en luvtröja skymtar nedanför balkongen. Vad är det som gör att så många människor, till synes utan skam, inför tusentals andra öppet vädrar sina fördomar och misstänkliggör människor baserat på helt vardagliga attribut? Har bubblorna vi lever i blivit så små, våra områden så segregerade att vi glömt hur Sverige ser ut? Eller är det granngrupperna som får oss att tappa rim och reson, triggar vi varandra att leta fel och polarisera? Det finns säkert många förklaringar, men ingen av dem rättfärdigar grannarnas beteende. Dessutom riskerar dessa självutnämnda brottsbekämpare att själva gör sig skyldiga till brott genom förtal och hets mot folkgrupp. Kanske kan det få dem att räkna till tio och inte vräka ur sig vardagsrasistisk goja på Facebook? För det vanliga folkvettet verkar inte räcka till.