Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Irena Pozar

Kraven vi ställer på ministrar är för låga

Den nya socialdemokratiska civilministern Ida Karkiainen beskrivs av politiska s-kännare som ”omtyckt av alla”. Hon anses kunna sakfrågorna i sitt ämne och uppges ha ett brinnande engagemang i partiet. Men i en intervju med Expressen tas politikerns förflutna upp – bland annat handlar det om en bild där hon ser ut att göra en nazi-liknande gest och en rasistiskt förknippad flagga
Tomas Eneroth.
Foto: DUYGU GETIREN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ida Karkiainen.
Foto: ÅSA SJÖSTRÖM
Ida Karkiainen ser ut att göra Hitlerhälsning.

En har dålig koll på sin privatekonomi, en annan utreds för sexuellt ofredande och en tredje misstänks ha heilat som full tonåring. Magdalena Anderssons ministrar har toppat löpsedlarna i veckan, men bakom rapporteringen finns en större fråga: vad kan vi egentligen ställa för krav på våra folkvalda?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Vem vill ha politiker som inte är som oss vanliga människor?” ”Vi vill väl inte ha robotar som styr?” och ”vem har inte betalat sina räkningar fel någon gång?” hörs om och om igen när politiker kritiseras för mänskliga brister. Ibland får jag känslan av att jag är en av få som ställer extremt mycket högre krav på politiker än på vanliga knegare. När jag berättar för folk att jag inte tycker att ministrar med ansvarsområden som rör hot mot rikets säkerhet, katastrofer och terror bör dricka alkohol eller åka på semester till andra sidan jorden tror folk att jag skämtar. Men jag är fullt och heligt övertygad om att våra högst uppsatta politiker måste vara som oss andra - men tusen gånger bättre, modigare och stabilare. Jag förstår att de inte kan vara felfria, men jag vill att de ska vara det. Jag låter svartvit men det finns en nyans av grått här, jag lovar. Det är ingen rättighet att vara minister, men till och med undertecknad förstår att det inte heller är rimligt att diskvalificera alla som gjorde dumheter som tonåringar från att få politisk makt.

När Sveriges nya civilminister Ida Karkiainen var 15-16 år gammal fångades hon på bild i något som ser ut som en Hitlerhälsning. Mängder av vittnesmål från folk som var tonåringar på 90-talet har vällt in i sociala medier, och hela morgonen har jag läst om hur alla från landsbygden eller småstäder heilade och lyssnade på Ultima Thule. Jag är själv uppvuxen i en småstad och gick i skola med barn som var från ännu mindre hålor. Jag fattar att den som skojar om Hitler som 15-åring i regel inte är nazist. Jag vet att det finns bilder på mig som jag inte skulle vilja se i Expressen eller SVT.

Men jag vet också att om jag fick frågan om huruvida det är rimligt att min sambo har en sydstatsflagga, symbolen mot avskaffandet av slaveriet, i sin replokal så skulle jag inte svara undvikande. Eller med orden: ”Alla värderingar där man ska göra skillnad på människor är totalt oacceptabelt men sen bestämmer jag inte vad andra tycker, det får stå för dem”, så som den nu 33-åriga, fullvuxna civilministern gör. Att den kille som i tonåren var hennes pojkvän, och i dag är hennes sambo, använder rasistiska symboler, är något en minister borde vara beredd på att med all tydlighet fördöma.

Att kräva nykterhet, en fläckfri bakgrund och att skippa solsemester i Thailand är en sak – men kravet på att starkt ta avstånd från rasistiska symboler och kunna diskutera detta på ett moget och tydligt sätt borde vara ett minimum.

Det som har framkommit om flera av Magdalena Anderssons ministrar är upprörande. Det är också en rapportering kring dem som bitvis varit misogyn och extra krävande mot de som är kvinnor, men det gör inte deras enskilda misstag mindre besvärande. Tomas Eneroth, som anklagas att ha tafsat på en kvinnlig kollega under hösten S-kongress, leder fuck up-ligan stort och om det är någon Magdalena Andersson borde pressas om så är det honom.

Kalla mig naiv, översittare eller storstadssnobb – men jag vill inte ha ministrar som begår brott, heilar eller på annat sätt missköter sig. Deras positioner och makt är för viktiga för det.

Karkiainens svar om bilden

Civilministerns svar i tv-intervjun: ”Jag sträcker upp handen, jag heilar inte” • Orden om sydstatsflaggan: ”Får stå för dem”