Irena Pozar
Det som föranleder slaget i Chris Rocks ansikte är ett skämt om Will Smiths fru Jada Pinkett Smith och hennes rakade huvud (en frisyr hon har till följd av sjukdomen alopecia). Ja, skämtet sög. Ja, Jada Pinkett Smith tog märkbart illa vid sig av det. Ja, det finns stora problem med hur människor fortsätter driva med svarta kvinnor och deras hår.
Men det finns ingenting modigt, heroiskt eller romantiskt över det Smith gjorde. Sett till hur stora Hollywood-institutioner i årtionden låtit män som våldtar, skadar och misshandlar få roller, gå på röda mattor, ta emot priser och hålla tal är kvällens incident bara en i raden av många misslyckanden.
Will Smith behöver inte ens lämna salongen, och 20 minuter efter misshandeln går han upp på scen och tar emot priset för årets manliga huvudroll samtidigt som han håller ett tårfyllt tal om hur kärlek får en att göra galna saker.
Jag är övertygad om att Smiths handlingar under nattens gala väckte starkt obehag hos många, inte minst de kvinnor som var på plats. I samband med #metoo fick världen med överväldigande tydlighet se hur männen i Hollywood använder framgång, våld och tystnadskultur för att få sin vilja igenom. Jag trodde i min enfald att filmbranschen lärt sig något sedan dess, blivit lite modigare och mänskligare. Men när en man tillåts misshandla en annan under branschens största och viktigaste evenemang så är det enkelt att se att absolut ingenting har hänt. Hollywood är fortsatt är en sammansättning av människor som fullständigt skiter i alla andra än sig själva, för att sedan försvara sina vidriga handlingar med vackra ord om missbruk, Gud, kärlek, läkning och konst.
Mäns tvångsmässiga uppvisning av våldskapital är en stark tradition, både i och utanför Hollywood. Det verkar som att vi är långt ifrån att kunna göra upp med det. Oscarsakademin oförmåga att agera under nattens gala lär skapa debatter och bädda för samtal om ”förändring”. Men det är helt uppenbart att det saknas insikt, kompetens och mod för att göra det. Med berått mod kommer man därför fortsätta låta andra betala priset för en fucked up syn på våld och privilegier. Ingenting spelar någon roll så länge filmerna blir gjorda.