Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Det är ohederligt av KD – är forskningen försvunnen?

Peter Kullgren, Kristdemokraternas partisekreterare.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Jag växte upp i ett hem där man alltid talade bosniska. Det fanns inte på kartan att min familj skulle sitta vid matbordet och prata svenska, eller någon typ av blandning av de två språken. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Trots att min bror är född i Sverige och jag kom hit innan jag hunnit fylla två så pratar även vi bosniska sinsemellan – allt annat känns onaturligt. Flerspråkighet är en gåva som många svenska barn välsignats med, och svenska skolans vilja och mål att hjälpa dessa barn att utveckla och behålla sina språk har gjort gåvan ännu större. Därför blir jag uppriktigt ledsen och arg när jag läser att Kristdemokraterna har lagt fram ett förslag som ska tas upp på ett extra partifullmäktige, om att modersmålsundervisningen ska läggas ner.

Mina känslor inför förslaget handlar inte om att jag tycker att svenska skolan är skyldig att hjälpa barn att prata med farföräldrar i hemland. Det handlar om att det finns tydliga bevis för att modersmålsundervisning har positiva effekter på den övriga skolgången. KD säger att nyttan av undervisningen inte kan beläggas i forskningen, men det är helt fel. Förra året presenterades den utredning om modersmål som regeringen beställt och slutsatsen i den är tydlig: deltagandet i modersmålsundervisning utgör ett positivt bidrag till elevernas samlade studieresultat. Detta baseras på såväl äldre forskning som nya resultat. Det slås också fast att det, trots att det är svårt att bedöma modersmålsundervisningen isolerat från andra faktorer, så visar den samlade forskningen på positiva eller inga effekter – aldrig negativa. 

Till och med på sin egen hemsida, under Politik a-ö, skriver KD: ”Det är viktigt med modersmålsundervisning då forskning visar att goda kunskaper i modersmål underlättar inlärningen av nya språk”. Det är därför ohederligt att, som KD:s partisekreterare Peter Kullgren, säga ”forskningen är ju inte helt entydig och det finns relativt lite forskning på det här faktiskt.” Är forskningen försvunnen nu när det inte längre passar Busch och gängets agenda?

KD menar också att det finns för få behöriga lärare inom ämnet och undervisningen bitvis har problem. Det har de helt rätt i. Min mamma är legitimerad lärare inom bland annat modersmål, och via henne är jag själv både informerad om och engagerad kring de utmaningar som finns inom ämnet. Problemen bör tas på allvar, så varför gör inte KD det? Varför kastar man ut barnet med badvattnet? 

Svaret är enkelt: KD:s förslag handlar inte om lärares kompetens eller undervisningens kvalitet, det handlar inte om forskning. Det blir genomskinligt när Kullgren säger att man likaväl kan skrota modersmålsundervisningen för att det i dag, till skillnad från tidigare, finns barn som inte möter det svenska språket, bara modersmålet. Hur det skulle påverka dessa barn negativt att ha en veckovis lärarledd undervisning i modersmål är svårt att se, och framför allt blir argumentation irrelevant när det finns hundratusentals barn som har rätt till modersmål. 

Det hela kokar ner till en illa dold ”I Sverige pratar vi svenska (och andra västerländska språk som passar)”-idé och ett tappert flirtande med Sverigedemokraternas väljare. De rullar ut bruna mattan och presenterar populistisk signalpolitik i en tid då svenska skolan behöver den exakta motsatsen till det. 

Irena Pozar är chefredaktör för VeckoRevyn.