Irena Pozar
Tänk om det var din syster som hade blivit våldtagen, tafsad på eller slagen av sin man. Det syftar till att väcka empati hos den andre, men resulterar även i något annat
Genom historien har kvinnan setts som ett komplement till mannen. Något passivt vid sidan av. En syster, en fru, en mamma, en dotter. Någon som lagar mat, är vacker och tar hand om barn. En ogift kvinna sågs länge som en värdelös kvinna. En gift kvinna, å andra sidan, omyndigförklarades och blev mannens bihang.
Vi har kommit långt, men historien fortsätter att upprepa sig. På samma sätt som då talar man om kvinnor på ett sätt där deras relation till en man är det som definierar dem. Till exempel när man ska fördöma våldtäkt: "Tänkt om det hade varit din syster".
Som om en så kränkande handling i sig inte är nog, som om lidandet kvinnan utsatts för inte riktigt finns förrän en man mår dåligt över att någon han håller kär lider. Det ska inte behövas att en mans syster utsätts för en våldtäkt för att han ska förstå vidden av handlingen.
Tanken är god, men konsekvensen cementerar bilden av att en kvinnas värde står i relation till hennes band till en man. Retoriken återfinns även i feministiska kretsar där kvinnor och män använder sig av den i syfte att få upp andras ögon för de våldsamma saker kvinnor i dag råkar ut för. Tanken är att få pojkar och män att se sin egen del i det hela. Att tänka en extra gång innan de tjatar till sig sex av kvinna. "Tänk om det var din syster som blev tjatad på, hur hade det känts?" Det borde räcka med: "Tänk hur hon mår när hon blir utsatt för påtryckningar att göra något som hon inte vill".
Kanske är syster-retoriken den mest effektiva. Kanske gör det att några färre brott mot kvinnor begås och att några fler killar biter sig i tungan i stället för att tjata till sig sex. Men det är en kortsiktig lösning som inte tar itu med problemet som ligger bakom våld och övergrepp mot kvinnor, utan snarare befäster det, oavsett hur god tanken är. Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.
Den patriarkala struktur som lär folk att det är fritt fram att klämma tjejer på rumpan, stirra på deras urringning och tjata till sig sex är den vi måste krossa. Men det är omöjligt så länge det är en mans syster som måste bli våldtagen för att han ska fatta hur vidrigt det är.
Varje dag anmäls 18 våldtäkter i Sverige. Alla de som blir utsatta är någons flickvän, syster, dotter eller fru. Och det spelar absolut ingen roll. En ensam kvinna har precis lika stort värde som en som är en syster. Smärtan hon utstår står inte i proportion till om hon är "någons". Den är en fristående känsla av totalt mörker och måste få vara just det. Tänk i stället på vilka det är som skapar mörkret och sätt dig in i situationen att vara släkt med dem.
Nästa gång vill jag hellre höra: "Tänk om det hade varit din bror som utsatte den där tjejen, så hemskt. Hur kan man göra så?"