Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Förminska inte det tonårshjärtan känner

När jag var tonåring var jag övertygad om att jag skulle dö. Av hjärtesorg, av ångest, av längtan efter något annat. Allt var på liv och död. Vuxnas ord om att det skulle gå över hjälpte inte, det gjorde det snarare värre. Hur kunde de veta att det skulle gå över? Varför förminskade de min känsla av att allt höll på att gå i tusen bitar?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tonåringar är det bräckligaste som finns. Det vet alla och alla vet att det går över. Att det är en fas. Men för tonåringar spelar det ingen roll.


Deras hjärnor är under utveckling och forskning visar att tonåringars hjärnor rent fysiskt skiljer sig från vuxnas.

I prefrontala barken, där bland annat förmågan att fatta beslut och tänka långsiktigt skapas, sker snabb utveckling och förändring under puberteten. Den är också kopplad till amygdala, den del i hjärnan som styr fruktan och njutning. Även här finns en ökning av aktivitet under tonårsperioden.

Det gör att tonåringar tenderar att vara mer impulsiva, aggressiva, ledsna och bry sig mer om vad deras jämnåriga kamrater tycker om dem. Tonåringars hjärnor gör helt enkelt att de känner mer och starkare.

Så när ett tonårshjärta briser så kan det faktiskt göra mer ont än när detsamma sker hos en vuxen.

Känslan av att smärtan aldrig kommer gå över är intensiv och när man ligger i sängen med en sorglig låt på högsta volym och tårarna rinnandes nedför kinderna så är känslan precis lika verklig hos en 15-åring som hos en 35-åring.

Som tonåring tänker man inte på att det skulle ha varit värre om man i och med krossandet av hjärtan behöver genomgå en vårdnadstvist, sälja hus och dela upp möbler man köpt tillsammans.

Allt som finns är där och då, och det gör inte mindre ont för det. Det som däremot kan få det att göra mindre ont är en bekräftelse på att ens känslor är legitima, verkliga och precis lika viktiga som en vuxens.


Det är viktigt att få vara ledsen och det är ännu viktigare att ingen tar ifrån unga människor känslan av att det är okej att känna att världen håller på att gå under för att Marcus i klass 8B kysste någon annan på hemmafesten du missade.

I stället för ord om ”Det kommer gå över, så här är det att vara ung” kan man trösta, säga att Marcus är en tönt och fråga hur det känns långt där inne i bröstkorgen.


Du, jag och alla tonåringar vet innerst inne att jorden inte går under. Men den kommer inte heller gå under av att få sin ilska och sorg bekräftad av personer man ser upp till och ser som starka förebilder.

Det, om något, kommer få ett tonårshjärta att sy ihop sig självt snabbare än något annat.

För precis som en liten bebis kan tjuta av glädje och förvåning över att se snö för första gången, kan en tonåring göra det samma första gången den blir kär.

Bebisen kommer så småningom lära sig att snön kommer varje år och kanske inte är så himla kul ändå, och tonåringar kommer lära sig att kärlek kommer fler gånger i livet.

Men till dess: krama din tonåring lite extra och tänk på hur det kändes att ligga i sängen och tänka att: ”Fan, jag kommer vara ledsen för alltid”.