Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Elden som Alan tände håller på att falna

160 000 människor. Så många väntas söka asyl i Sverige innan årets slut.

Etthundrasextio tusen människor av kött och blod som kommer till Sverige för att starta ett nytt liv. Vi måste försöka hjälpa dem.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Bilden på ett litet drunknat barn skakade om svenska folket i grunden. Treåriga Alan Kurdi väckte många ur en dvala och skapade en hjärtvärmande folkrörelse. Sällan har sådant engagemang skapats på så kort tid och det är inte ofta jag har sett så många människor brinna för något på samma gång.

För samtidigt som 15-årige Ahmed Hassan dödas för att han inte har vit hy och blont hår, är andra barn på väg genom Europa för att söka trygghet i Sverige.

Expediten som sålde de små gympaskorna med kardborreband till treårige Alans mamma kanske sitter i en gummibåt just nu och ber för sitt liv. Kanske är det redan försent. Kanske var hon en av dem som drunknade utanför Greklands kust förra veckan.

Men hennes man, han kanske lever. Och kanske lyckas han ta sig till Sverige. Kanske är han en hjärtkirurg som kommer rädda ditt liv om 25 år. Eller så är han inte det, och det spelar ingen roll egentligen. Men hans son, kanske blir han ditt barns första kärlek och just hans namn kanske kommer finnas nedklottrat tusen gånger i ett kollegieblock.

160 000 människor väntas söka asyl i Sverige innan himlen fylls med dansande glitter och "Ring, klocka, ring" ljuder. Stefan Löfven säger att det är ohållbart. Han öppnar upp för att Sverige ska kunna omfördela - deportera - människor till andra EU-länder. Samtidigt kommer rapporter om att 59 procent av svenska folket vill ha en mer restriktiv asylpolitik. För några veckor sedan var motsvarande siffra 51 procent.

Elden som Alan tände håller på att falna. Jag säger inte att det kommer vara enkelt att ge alla människor ett drägligt liv, men vi måste försöka.

För vid ett taggtrådsstängsel några hundra mil söder om där du sover tryggt, står en kvinna och en man som precis hade börjat sitt liv tillsammans när någon satte eld på deras hus. Kanske är han en av alla de lärare som kommer att komma hit och lära ditt barn multiplikation och att man inte får ta mer mat än man äter upp i skolmatsalen. Och hans fru, kanske kommer hon att skriva en deckare och bli bästis med Camilla Läckberg. Eller så blir de inte det, och det spelar inte heller någon roll. Kanske kommer deras tilltänkta boende i Sverige att brinna upp - det också.

160 000 är en siffra. En hög siffra. Men varenda en i den är en människa, precis som du och jag. Kalla mig naiv, men jag vägrar tro att vi inte kan ge dessa människor en framtid.

Välkomna hit, modiga överlevare.