Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Det var inte coolt med tjejer som var smarta

När jag var ungefär tio år gammal började jag bry mig om hur pojkar såg på mig. Jag var kär i en kille i min klass och allt jag brydde mig om var att han skulle tyckte att jag var cool. Jag spelade dum och lät andra skratta på min bekostnad. Det var inte coolt med tjejer som var smarta, det var coolt med tjejer som var lite tokiga och inte brydde sig om att tänka.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När jag var 13 började alla prata om bröst och jag som inte hade några fick stå bredvid. Jag spelade fortfarande dum, men började nu också snacka skit om andra tjejer. Jag hade fått lära mig att det var så man gjorde för att vinna mark hos killar. Så när alla tjejer med bröst smygrökte vid den stora gungan i skogsdungen vid min skola stod jag med de fotbollsspelande killarna som fortfarande tyckte att det var äckligt med rökning. Jag sa att: ”Ja, om rök är äckligt så är ju de där tjejerna också äckliga”.

Det är tio år sedan nu och jag kommer fortfarande på mig själv med att försöka spela cool. Det gör ont i mig när jag tänker på alla de gånger jag åsidosatt mina egna känslor för att inte en kille ska tycka att jag är jobbig, att jag är ”så jävla brudig”. Det gör ont att tänka på alla de gånger jag gråtit för att jag låtit någons annan syn på sätt gå föra mitt eget mående och det gör ont när jag tänker på hur jag från det att jag var flicka till dess att jag började gymnasiet såg på andra tjejer. Samhället hade lärt mig att det inte finns plats för så många och att jag därför var tvungen att slåss.

Så är det förstås inte. Kunde jag resa tillbaka i tiden och säga till mitt 13-åriga jag att: ”Vet du, tjejer är fan bäst och de flesta snubbar du möter kommer ändå inte förtjäna dig” skulle jag gjort det på studs. Samma mantra upprepar jag för mig själv fortfarande varje dag. För det är så himla svårt att fatta det när allt och alla runt omkring en säger något helt annat.

När allt som är ”tjejigt” ses som något dåligt, när prefixet ”dam” syns dagligen i tidningar och på tv och när ”visa känslor” är något jobbigt och dåligt, ja, hur ska man då som tjej kunna värna om sitt jag?

Det är så jobbigt att vara cool. Att vara en sådan som inte tittar på telefonen efter att man skickat ett sms till den man gillar och tänker ”SVARA DÅ!” och en sådan som säger ”Nej, men det är lugnt” fast man håller på att gå sönder inuti. Jag vägrar fortsätta med det och framförallt vägrar jag anpassa mitt liv efter snubbar. Det har jag gjort i 13 år och det har gett mig: ingenting.

Det enda som är jobbigare än att känslomässigt ha misshandlat sig själv för killars skull i 13 år är att faktiskt vara 13 år. Men om du är 13 så vill jag att du ska komma ihåg att: 1. Tjejer är bäst 2. Du är bäst och 3. Ditt värde definieras inte av vad killarna i din klass tycker om dig.

Jag har lovat mig själv så många gånger att ha respekt för mitt eget hjärta och hjärna, men gång på gång svikit det löftet. Önskan att vara cool är så himla överväldigande. Men det är också smärtan och ångesten efteråt. Så därför: härmed lovar jag mig själv att vara en känslosam tönt med respekt för den kropp och hjärna som hon faktiskt har fått.

Och framförallt: att aldrig någonsin se ner på tjejer som visar känslor och står upp för sitt känsloliv. Att som tjej göra det i en värld som premierar motsatsen är nog det svåraste som finns.