Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Irena Pozar

Det enda det kan kallas för är direkt respektlöst

Expressens reporter Elin Jönsson pratar med folk på Centralstationen i Stockholm.
Genrebild.Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
Genrebild.Foto: Hasse Holmberg / TT

Många svårigheter och debatter hade jag väntat mig skulle uppkomma i samband med coronakrisen och de åtgärder som myndigheter och regeringen uppmanar svenska folket att vidta.

Men jag trodde inte att det skulle uppstå ett generationskrig där vi alla spelar olika coronaroller.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi har de äldre (även kallade gamlingarna) som är i riskgrupp och verkar ha svårt att lyda order. Vi har 40-50-åringarna som alla utgör patient zero och drog hit smittan efter att ha bytt saliv med varandra i Alperna. Vi har barnen som alla verkar ha en besatthet av att stänga in trots att de är vårt minsta samhällshot just nu. Och så har vi de som är 16 - 40 år gamla, generation Y och Z, som jag själv tillhör.

Vår roll i coronaepidemin verkar hittills vara att vi är de störiga som lägger oss i fast vi inte vet någonting om någonting.

Att vi dessutom har mage att säga till de äldre vad de ska göra verkar vara mer stötande än det faktum att en shoppingtur eller ett teaterbesök bokstavligt talat kan döda dem inom några veckor.

I en krönika som publicerades i slutet av förra veckan uppmanade jag våra äldre att skärpa sig, om inte för sin egen så för sina barns och barnbarns skull. Jag skulle inte säga att min inkorg har fyllts av hat sedan dess, nej, det rör sig mer om klappar på huvudet, historier om hur 78-åriga Bengt minsann överlevt både Ebola och Tjernobyl och därför inte tänker hålla sig hemma samt formellt formulerade hälsningar där jag kallas ”snorkig millennial” (vilket jag också är).

Trots snorkighet så tror jag faktiskt inte att någon är dum, vill dö eller sprida en potentiellt farlig smitta. Men det faktum att det finns en grupp i samhället, de äldre, som faktiskt måste börja lyssna kvarstår.

Det är inte bara jag och era nära och kära som tycker det. Sätt på valfri presskonferens som myndigheterna och regeringen har och lägg märke till hur ofta de väljer att rikta sig till er för att banka in budskapet. De val ni gör nu har en direkt inverkan på allas våra liv. Ni är inte de enda som drabbas av restriktioner och rädsla för att gå missa roliga och viktiga saker.

Tiotusentals studenter kan gå miste om både skolbaler och firanden, jag själv och andra som just nu är gravida har partners som missar ultraljud och riskerar att inte få närvara vid förlossningar och på BB, och bröllop människor lagt pengar på som aldrig kommer åter ställs in. Livet pågår inte som vanligt för alla under 70 år, tvärtom. Jag har dock full förståelse för oron inför att ni inte har många bra år kvar. Men fortsätter det här riskfyllda beteendet så kommer betydligt fler ha noll år kvar.

Samtidigt pågår andra delar av livet, tyvärr, precis som vanligt. Hjärtinfarkter, bilolyckor och våldsbrott kräver fortfarande ambulanser och vårdplatser.

Det sätter både larmoperatörer och läkare i en extra svår situation där de kan tvingas välja mellan vem som ska leva och dö, eftersom alla intensivvårdsplatser kommer att vara upptagna av svårt coronasjuka människor.

Vill man ha det på sitt samvete för att man vägrar att under en begränsad tid undvika affären, folksamlingar och att träffa sina vänner? Visst, kör på bara. Men tro inte att det beteendet på något sätt är normalt eller rimligt.

Det enda det kan kallas för är direkt respektlöst.

 

Irena Pozar är chefredaktör för VeckoRevyn.

Begravningsentreprenören i Memphis öppnar upp för nya lösningar.

Missa inga nyheter om coronaviruset! Ladda ner eller starta om Expressens app, slå på notiser och välj ”coronaviruset” – då får du hela tiden senaste nyheterna.