Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Irena Pozar

Bianca tvingas betala priset i drevet mot Gina Tricot

Känslosamma samtalet i "Wahlgrens värld".
Gina Tricot har de senaste dagarna ställts till svars i sociala medier.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL

Efter att modeföretaget Gina Tricot lanserat en kampanj som frontas av Bianca Ingrosso, som lider av bulimi, har de mötts av stark kritik. 

Upprörda röster har gjort klart att bolaget sänder fel signaler till unga tjejer, men trots att uppsåtet med kritiken är gott så landar det illa. 

Bianca Ingrosso får ta skiten – trots att det enda hon ber om är att folk ska sluta diskutera hennes kropp.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Ingen får tycka eller tänka någonting om min kropp”, skriker Bianca Ingrosso och slår näven i bildörren i senaste avsnittet av ”Wahlgrens värld”. De starka känslorna har triggats av att hennes mamma, Pernilla Wahlgren, försökt inleda ett samtal om dotterns bulimi. En ätstörning som Bianca lidit av länge, pratat öppet om i bland annat sitt sommarprat, och som verkar ha blossat upp extra hårt igen. 

Hon har inte tid att gå till sin psykolog som är specialiserad på bulimi eftersom andras press på henne är så stor, ”människor trycker in och planerar saker till mig och det står i kontrakt att jag blir skyldig pengar om jag inte utför vissa saker”. 

Det gör fysiskt ont att titta på den här bilscenen. Jag vet att Bianca med familj är extremt öppna med sina privatliv, men det här är något annat. Kan man kalla det ett rop på hjälp?

Jag vet inte. 

Men det vi får se är en människa under enorm press som dessutom är drabbad av en potentiellt livshotande sjukdom. När samma person samtidigt frontar stora modekampanjer, som den som Bianca Ingrosso gör för Gina Tricot just nu, och visar upp sin kropp för att sälja kläder till flickor och unga kvinnor är det förståeligt att folk reagerar. 

Kritiken mot Gina Tricot har de senaste dagarna varit enorm. ”Varför använder ni en ätstörd modell? Varför tar ni inget ansvar? Förstår ni inte hur det här påverkar kunderna?” har ställts om och om igen, och bloggen Bloggbevakning som drivs av Camilla Gervide, har tagit lead på att ställa Gina Tricot till svars. 

De allra flesta har varit noggranna med att poängtera att kritiken riktar sig mot företaget, inte Bianca Ingrosso – men ändå är det Biancas kropp som diskuteras dygnet runt i sociala medier. 

Den kropp som har bönat och bett om att inte bli kommenterad blir nu synad i kommentarsfält på Instagram. Ja, uppsåtet är gott. Ja, Bianca Ingrosso är en offentlig person. Ja, hon tjänar pengar på att vara modell. Ja, ja, ja. Men nyss var vi överens om att hon är väldigt sjuk? 

Kanske kan hon få sin önskan om att inte nagelfaras och kommenteras uppfylld, åtminstone några dagar efter att avsnittet där hon bryter ihop har sänts? 

Jag är också förbannad på Gina Tricot. Jag tycker inte att de tar sitt ansvar. Ingen tar sitt ansvar och så har det alltid varit när det gäller frågor som rör ätstörningar. Modellagenturer har jagat modeller utanför ätstörningskliniker, företag har sagt upp kontrakt med kändisar som blivit för tjocka och modetidningar har prytt omslagen med utstående nyckelben och sylvassa käkar. 

Allt det här är rimligt att kritisera, men risken är att det är Bianca som kommer må mest skit av det här drevet. Det går inte att bortse från det när man spammar företagen som hon samarbetar med eller delar bilder på henne för att visa ”hur sjukt smal hon är”. 

Det är en fin balansgång och terrängen är snårig. 

Hur ska man framföra sin kritik mot ett företag kring en person de samarbetar med, utan att samtidigt rikta ficklampan mot just den personen? I det här fallet har priset som Bianca Ingrosso behöver betala blivit för högt. 

Det går att påverka utan att publicera tio inlägg om saken, och utan att skriva en kommentar på ett inlägg där 500 personer innan dig har skrivit precis samma sak.

”Ni är oroliga när det passar” säger Bianca till sin familj i Wahlgrens värld. Tyvärr verkar det som att det stämmer in på många, många fler. 


Här söker du hjälp för ätstörningar:

Det finns olika föreningar som erbjuder stöd och hjälp via telefon, chatt eller mejl. Du kan också prata med en vän eller någon du litar på. Då behöver du inte vara ensam med det som är svårt.


Om du är under 18 år:

Du kan kontakta en vårdcentral, ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin, bup. På en del bup-mottagningar behöver du en remiss från vårdcentralen.


Om du är över 18 år:

Du kan kontakta en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller företagshälsovården om du arbetar. Du som är upp till 20-25 kan också kontakta en ungdomsmottagning (åldersgränserna varierar).

Allt fler regioner i Sverige har specialiserade ätstörningsmottagningar. På några mottagningar behöver du en remiss, men på flera kan du söka vård själv.


Organisationer och föreningar

Du kan kontakta Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri, om du har frågor om anorexi, bulimi eller andra ätstörningar. De har lokala föreningar på flera orter och kan hjälpa dig att svara på frågor och hänvisa dig vidare.

Du som identifierar dig som tjej och är mellan 10 och 25 år kan också mejla eller chatta med en volontär på Ätstörningszonen.

En annan förening som är kunnig inom både ätstörningar och självskadebeteende är SHEDO. På SHEDO.se kan du läsa mer, chatta eller mejla för att få stöd och hjälp.


Källa: 1177, Vårdguiden

Se även: Hon drabbades av hjärtstopp på grund av sin ätstörning

Nathalie sökte hjälp för sin ätstörning i flera år, men fick inte den vård hon behövde. Till slut drabbades hon av ett tillstånd som ledde till att hjärtat slutade slå.