Flickan är ung och utsätts för svåra psykiska och fysiska skador när en vuxen man utsätter henne för saker som hon inte ens förstår, vad gör han med mig, han förstör mig! Efter en tid vågar flickan öppna sig, hon berättar för samhället: han våldtog mig, jag ville inte, jag känner mig hela tiden smutsig, snälla hjälp mig. Det slutar med en stor rättegång, media är där för att rapportera. Mannen sitter på andra sidan salen och tittar på henne, hans ögon är lika mörka som då när händelsen ägde rum. Nu måste hon berätta allt på nytt igen, hon tänker hur många gånger ska jag behöva riva upp dessa djupa sår? Domarens klubba slår i bordet och domen är sagd. Mannen kommer undan med några år i fängelset, flickan får ett skadestånd som plåster på såren. Men detta plåster lindrar inte och det gör inte saken bättre att man i nu kan läsa att skadestånden sänks på grund av att hon var ett barn, eller att hon sov under händelsen. Varför lägga ner sådan stor diskussion på hur mycket hon ska få, det vi i stället borde diskutera är varför får han bara några år? Efter att ha förstört en annan människas liv? Har man blivit utsatt så finns det nog inte några pengar i hela världen som kan köpa tillbaka den livsglädje man kan ha haft innan man råkat ut för något så hemskt - hennes liv är förstört! Kan det nu finnas någon mening för unga människor att berätta om sådana här saker, 2006? /.
Hoppsan!
Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?
Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.
