Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Hanne Kjöller

Sjuksköterskor behandlas sämre än grönsakerna

Extremväder i Europa har gjort det tunnsått i affärernas grönsaksdiskar. Och dyrt. Isbergssalladen gick loss på 89 kronor/kilot när jag senast besökte min butik. Det fick bli morötter i stället.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Prisläget är inte att mycket att yvas över. Så funkar marknadsekonomin. Är det ont om salladshuvud stiger priset. Finns många faller det.

Den fria konkurrensen anses så viktig för samhällsekonomi och konsumenter att det har stiftats lagar som förhindrar att den sätts ur spel. Dit hör kartellbildning. Stockholms handlare får inte gå ihop och bestämma vad isbergssallad ska kosta. Det är ett brott.

Vårdkonsumenter i Stockholm har dock inte samma rättigheter som salladskonsumenter. Länets sjukhusdirektörer har bildat en lönekartell där det sägs att priset för en nyutbildad sjuksköterska ”ska samordnas mellan verksamheterna”. Medan salladssugna kan välja att gå till en handlare med lågt pris ska alltså anställda inom Stockholmsvården inte kunna påverka priset på sitt arbete genom att byta sjukhus.

 

Det sägs att vi har fler utbildade sjuksköterskor än någonsin tidigare. Färska siffror från Statistiska Centralbyrån visar att 8 procent med svensk sjuksköterskeexamen arbetar utanför vård- och omsorgssektorn. Och att mer än hälften kan tänka sig att gå tillbaka till yrket om lönen blir högre och makten över arbetssituationen större.

Men ändå väljer alltså sjukhusen att tacka nej till den möjligheten. I stället finns exempel på kliniker som reducerar antalet vårdplatser för att det saknas en (1!) nattsköterska. Det betyder att de anställda kirurgerna istället för att operera får ägna sin arbetstid åt att ringa patienter och avboka planerade ingrepp.

Se där hur fiffigt man kan spara några hundralappar i månaden genom att vägra möta rimliga lönekrav. Och samtidigt låta långt större belopp rinna mellan fingrar av att hela verksamheten hackar när en enda kugge i maskineriet saknas.

 

Inte sällan sägs att sjuksköterskorna förtjänar högre löner. Men att mäta värde är svårt. Bättre argument hittas i facit från verksamheten 2016: med nära 5 000 inställda operationer i Stockholm, ofta på grund av att det saknas grundutbildade sjuksköterskor på vårdavdelningarna. Landstingets kartellstrategi är helt enkelt kontraproduktiv. Och korkad.

Såväl sjukhuschefer som landstingspolitiker argumenterar som om de inte hade någon makt över den obalans mellan utbud och efterfrågan som de själva skapat. Precis som Lorry-gänget i den klassiska sketchen ”men vi har ingen lokaaal” förklarar de situationen med att det saknas sängar.

Men det finns sängar. Ansvaret för att se till att det finns folk som kan ta hand om dem som ligger i dessa delas mellan politiker och sjukhusledning. Om man inte mäktar med det ansvaret så borde man avhända sig det.

Det håller inte att stå framför isbergssalladen och säga: det spelar ingen roll vad det står på prislappen – jag tänker inte betala ett öre mer än 19,90. Då får man ingen sallad. Och medan vi som konsumenter kan välja en annan grönsak – eller avstå – så kan inte vården säga: Äsch strunt samma, vi tar en logoped i stället. Eller som nu: vi låter vårdavdelningarna gapa tomma på samma fiffiga vis som i de gamla planekonomiernas butiker.

Och detta i ett moderatstyrt landsting.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!