Jämställdhetsministern Åsa Regnér (S) talar under en #metoo-manifestation mot sexuella trakasserier och övergrepp på Segels torg i Stockholm. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Jämställdhetsministern Åsa Regnér (S) talar under en #metoo-manifestation mot sexuella trakasserier och övergrepp på Segels torg i Stockholm. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Hanne Kjöller

Rörelsen har gjort oss både enögda och fartblinda

Publicerad

Plötsligt händer det. Tre ord från Triss-reklamen beskriver min lyckokänsla i början av #metoo-kampanjen. Upplevelsen att nu, just nu, ändrar världen riktning. Men i dag är jag mer bekymrad över hur den hoppingivande rörelse gjort oss både enögda och fartblinda.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Initialt var det enda smolket i min glädjebägare en manlig bekant. Jisses, sa han. Ska män inte längre få visa något intresse för kvinnor? Jag himlade med ögonen och sa: Allvarligt, menar du att du inte märker om en kvinna svarar på din uppvaktning eller inte?

Och så fortsatte jag: självklart får man göra en framstöt, men när man inte får något svar så slutar man. Vidare får man ställa en fråga som direkt eller indirekt ingriper en möjlighet till sex. Den behöver inte ens vara särskilt sofistikerad. Kanske får man inte jättemånga napp i en bar om man formulerar sin kroppsliga längtan i termer av ”Ska vi knulla?”. Men visst måste både män och kvinnor ha rätt att fråga. Och att själva välja ord och taktik.

I spåren av #metoo finns berättelser om våldtäkter, ofredanden och sexuella trakasserier. Men där finns också historier som snarare beskriver ovälkomna uppvaktningar. Om det mellan den som bjuder upp och den uppbjudna finns ett maktgap är det no-no. En chef kan inte fråga en praktikant om hon vill ta ett glas vin på hans hotellrum. En etablerad skådespelarstjärna, och en informell ledare, bör inte heller uppvakta mer juniora och sämre etablerade medarbetare.

 

LÄS MER: Kvinnliga sångare i jätteprotest mot övergrepp

 

Men i situationer av något slags jämvikt måste frågan vara fri. Kvinnor – och män – måste lära sig att säga nej. Och ja. Att sätta gränser är en del av att vuxenblivandet. Det gäller sexliv liksom arbets- och familjeliv. Bara jag vet var mina gränser går. Därför är det mitt ansvar att upprätthålla dem. Ingen annan kommer att göra det åt mig. Såvida det alltså inte rör sig om gränser som definierats av lagstiftaren eller arbetsgivaren.

I den febriga debatten tycks även icke-önskade inviter mellan hyfsat jämbördiga kvala in som trakasserier. Men vi gör den viktiga #metoo-rörelsen en björntjänst om vi inte skiljer på det som är olagligt, olämpligt eller bara oönskat.

Många före mig har varnat för utvecklingen mot en lynchjustis. Om uthängningar till höger och vänster på emellanåt svajiga grunder. Och medan man före #metoo misstrodde och skuldbelade kvinnorna så har deras vittnesmål i dag upphöjts till objektiva sanningar. Sanningar, så sanna, att man knappt ens behöver höra den andra parten för att slå fast vad som hänt.

När Norstedts drar tillbaka Martin Timells hemmafixar-bok från 2013 visar förlaget att de inte kan skilja på person och handlingar.

Men värst är ändå spetälskefenomenet. Jag fattar att Fredrik Virtanen inte längre kan verka på Aftonbladets ledarsida och skriva brandtal om kvinnors rättigheter. Jag fattar också att teve- och filmbolag väljer bort medarbetare som inte kan hålla händer och ordflöde i styr. I det första fallet handlar det om trovärdighet. I det andra om att skydda andra medarbetare.

Men när Norstedts drar tillbaka Martin Timells hemmafixar-bok från 2013 visar förlaget att de inte kan skilja på person och handlingar. Samma sak när Ridley Scott klipper bort alla scener med Kevin Spacey i filmen “All the Money in the World”.

 

LÄS MER: Martin Timell slår tillbaka mot anklagelserna

 

Gärna krafttag mot sexuella trakasserier. Gärna polisanmälningar mot allt brottsligt. Men att försöka radera och trycka bort vissa individer från allt samhällsliv är både oproportionerligt och ovärdigt. 

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag