Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Hanne Kjöller

Debatten om ålder har gått över styr

Diskussionen om Rättsmedicinalverkets (RMV) åldersbedömningar har gått över styr. Under kritiken av metodval skvalpar idéstrider och excellensanspråk.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns ingen metod för att bedöma ålder som är hundraprocentigt säker. Målsättningen har varit att hitta en metod som är etiskt försvarbar och där graden av osäkerhet kan accepteras. Precis som vid det mesta som rättsläkare och forensiker ägnar sig åt.

Och vad är då en acceptabel nivå? Tja, Socialstyrelsen skopade tidigare ut tandröntgen då ”graden av samstämmighet” – som de heter när två läkare tolkar samma bild på samma sätt – låg på knappa 80 procent.

2015 förkastade svenska barnläkare tand- och handledsröntgen som alltför oprecis. Ett år senare, efter en granskning av 1 400 vetenskapliga artiklar, presenterade Socialstyrelsen en rapport där man argumenterade för magnetröntgen av lårbenet. Det var, skriver myndigheten, en bättre metod än handledsröntgen för att inte missta barn för vuxna.

2015 förkastade svenska barnläkare tand- och handledsröntgen som alltför oprecis. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Rättsläkare jag talat med berättar att olika tillväxtzoner mognar vid olika tidpunkter. Att handleden är bra att studera för att bedöma om någon är straffmyndig, alltså över eller under 15 år. Lårbenet mognar senare och borde därför passa bättre för 18-årsgränsen.

Eftersom MR-metoden inte innebär farlig strålning, gör ont eller är integritetskränkande ter sig RMV:s val begripligt. Men är valet ändå galet? Jag har ingen aning. Men grejen är: det har nästan ingen annan heller.

 

LÄS MER: RMV svarar efter kritiken mot åldersbedömningar 

 

Politiker och opinionsbildare, som glömt tidigare debatt, skriker nu i kör: Handledsröntgen! Vissa säger att vi borde göra som i Tyskland. Märkligt, eftersom det där inte ens finns någon nationell praxis. I vissa delstater inspekteras könsorgan, medan andra kontrollerar skäggväxt och handstorlek – metoder som alla skopats ut som vetenskapligt värdelösa. Är det detta vi bör ta efter?

SvD har varit ledande i en rapportering – som efter den mediala viskleken har kommit att uttolkas som att RMV haft fel i hälften av fallen. Jag läser och förundras.

För nog är det märkligt att den läkare och företagare, Håkan Mörnstad och hans företag Forodont, som i juli misstänkliggörs för sina åldersbedömningar eftersom Mörnstad ”både sagt att asylsökande ljuger om sin ålder – och representerar ett parti som motsätter sig flyktingar” fyra månader senare lyfts fram som ett sanningsvittne i den löpande rapporteringen.

I november skriver SvD: ”Larm efter extrakoll: 17 av 20 åldersbedömningar är ´fel´”. Den som larmar är Håkan Mörnstad. Och ”fel” – är det ett adekvat ord? Något facit finns ju inte.

Vissa säger att vi borde göra som i Tyskland. Märkligt, eftersom det där inte ens finns någon nationell praxis. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Mörnstad får eldunderstöd av tyske Andreas Schmeling som av SvD (och sig själv) beskrivs som en ”världsledande expert”. Jag frågar en erfaren rättsläkare om detta med expertetiketten. Han säger att det inte är så att någon kan allt och andra intet. Skillnaderna i radiologiska metoder är små och Schmeling, säger rättsläkaren, ”odlar sin grej”.

Schmeling själv vägrar berätta hur och utifrån vilket urval han kommit fram till sina slutsatser. Det är ett avsteg från forskningens grundfundament om kontrollerbarhet och transparens.

Och det är utifrån detta hemliga hopkok som opinionsbildare och politiker, som vet lika lite som jag om urval och metod, tjoar om haveri och parodi.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!