Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Hanne Kjöller

Det är inget tvång att vara hemma med avkomman

Med makt följer ansvar. Eller – så borde det i alla fall vara. Men i en nation av söndercurlade funkar det inte riktigt så. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hur bör föräldrar agera om tonåringen bränner hela månadspengen så fort den betalas ut? Jag ser fyra huvudalternativ:

A. Inga mer utbetalningar. Barnet får be om pengar varje gång något behöver köpas. 

B. Samtal förs med tonåringen om denne kanske inte är vuxen nog att kunna hushålla med slantarna. Och att från och med nu betalar föräldrarna mobilräkningen, SL-kort och kläder medan den unge får ”fickpengar” veckovis. 

C. Föräldrarna klargör för tonåringen att den som tycker sig vara vuxen nog att hantera pengarna själv också är vuxen nog att ta konsekvenserna när de tar slut. 

D. Ger barnet mer pengar.

Vart och ett av dessa alternativ rymmer en förändring av förhållandet makt och frihet respektive ansvar och konsekvens. För tonåringens del ser förskjutningen ut så här:

A. Mindre makt (eller frihet) ¬– inget ansvar

B. Mindre makt – mindre ansvar

C. Full makt – fullt ansvar

D. Full makt – inget ansvar

Hur bör föräldrarna agera när tonåringen bränt hela månadspengen på SL-kort, kläder och fika?

Få föräldrar torde argumentera för D-alternativet. Men sedan vips, när det handlar om dem själva, blir argumentationen den ombytta. Alltså gärna full frihet. Men helst inget ansvar. 

Det ser inte ut att bli något av regeringens planer på att reservera ytterligare två månader av föräldraförsäkringen för respektive förälder. Därtill är det parlamentariska stödet alltför skralt. 

Så även det folkliga. Det brukar sägas att människor vill ”bestämma själva”. Och att det är fel att ”tvinga” pappor att vara hemma. 

Märklig definition av tvång, förresten. Vi talar inte om pappor som får ett skott i huvudet om de lämnar hemmet, utan om ett erbjudande om att få betalt för att ta hand om sin avkomma. 

Men visst innebär mer av ”pappamånader” en förskjutning av makt från enskilda familjer till riksdagen. Jag står ut med att det inte blir någon förändring – att föräldrarna fortfarande har makten att dela ojämställt. Så länge de också är beredda att ta ansvar för sina val.

Men där klickar det redan i dag. I den utredning som presenterades före jul (SOU 2017:101) konstateras att fördelningen av föräldraförsäkringen påverkar individernas ekonomi för resten av livet. 

Jag står ut med att det inte blir någon förändring – att föräldrarna fortfarande har makten att dela ojämställt. Så länge de också är beredda att ta ansvar för sina val.Foto: SEBASTIAN LAMOTTE / SCANPIX

Det är under denna korta period hjulspåren dras upp som gör att kvinnor i högre grad är hemma med sjuka barn, arbetar deltid, får sämre löne- och karriärutveckling, större ansvar för hem och familj och är mer sjukskrivna. Det är alltså inte föräldraledigheten i sig (som är pensionsgrundande) utan arbetslivet därefter som i huvudsak förklarar kvinnors lägre livsinkomster och lägre pensioner. 

Alltså. Fortsätt gärna att välja själva. Men om ni väljer att inte dela lika så har ni också valt en ökad risk för att den ena parten blir mer sjukskriven, får en lägre livslön och sämre pension. Och gnäll då inte över magert innehåll i det orange kuvertet.

Jag slipper gärna också höra eländesvisor från åldriga, självömkande män som klagar över att barn och barnbarn inte besöker dem. Har man valt att betrakta världens mest generösa föräldraförsäkring som ett statligt tvång att ta hand om sina barn ska man kanske inte bli förvånad över att barnen inte tar det familjeansvar man själv aldrig tog. 

Som sagt. Med makt följer ansvar. Även om det kan ta flera decennier innan det utkrävs. 

 

LÄS MER: I Sverige finns det bara plats för en åsikt i taget