Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Hanne Kjöller

En svåger är ändå alltid en svåger

Paolo Macchiarini. Foto: Sven Lindwall

Macchiariniskandalen rymmer en osmaklig mix av excellenstänkande, förlorad markkontakt och människoförakt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Förvånande är att den forskaradel som efter Bosse Lindquist dokumentär ”Experimentet” tvingades ned på jorden fortsätter att agera som om den svävande ovanför.

 

Karolinskas, både sjukhusets och institutets, krishantering präglas av skenhelighet. I stället för att lära sig något, rätta till systemfel och sparka de ansvariga agerar man för att få medier och allmänhet att tro att man lärt sig något, rättat till systemfel och sparkat de ansvariga.

 

Samma spel för gallerierna hittas i listorna över forskningsanslag. Ingen hänsyn tycks ha tagits till de europeiska forskningsprinciperna (”European code of research integrity”). Där klargörs att ”cover-up” av oredlighet i forskning i sig är att betrakta som forskningsfusk.

Således är det bingo för flera av de ledande aktörerna i mörkläggningsprojektet. De tre stora givarna; statliga Vetenskapsrådet som fördelar offentliga medel samt fristående Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden har alla hystat iväg miljoner till personer som pekas ut som ansvariga i Sten Heckschers granskning av KI.

Institutets mesta mörkläggningsgeneral, tidigare rektor Anders Hamsten, anförtros den sista delen i en utbetalning på totalt 1,2 miljoner av Hjärt-Lungfonden. Cancerfonden ger Edward Smith 3 750 000 kronor och Ernest Arenas 1,8 miljoner. Vetenskapsrådet plussar på och ger Arenas

6 miljoner till. Urban Lendahl får 4,5 miljoner kronor av Cancerfonden och hans vapendragare Lars-Olaf Cardell kammar hem 1,8. Lika mycket får Cardell av Hjärt-Lungfonden. Plus 4 miljoner från Vetenskapsrådet.

 

Vetenskapsrådet lyder under regeringen. Alltså, samma regering som tillsatte och tog emot Sten Heckschers utredning där Cardell pekas ut som en av de ansvariga till skandalen. Och som nu belönas med sammantaget 7,6 miljoner för att forska under de kommande fyra åren.

 

Men det är inte alla som visas samma förtroende. Visselblåsarna, som tidigt slog larm om Macchiarinis forskningsfusk får inga pengar från någon av givarna. Forskande medförfattare – som tagit avstånd från Macchiarini och kämpat för att få sina namn borttagna från publikationerna – har fått sina anslag frysta.

 

Vetenskapsrådet säger att de ”bedömer ansökan i sin helhet och att forskarna måste beskriva etiska aspekter i sitt forskningsarbete”. Cancerfonden hävdar att man ”bordlägger ärenden” för forskare som figurerar i oredlighetsutredningar – även alltså om deras namn tagits bort. Men det stämmer inte. Det finns andra som nagelfars hos Centrala Etikprövningsnämnden som ändå fått sina slantar.

Hjärt-Lungfonden motiverar sina avslag för två av visselblåsarna med att ”deras forskning inte höll tillräckligt hög kvalitet”.

 

Det kan förstås finnas enskilda beslut bland de tre givarorganisationen som är korrekta. Men hur förklarar man systematiken och mönstret? Visselblåsaren, överläkaren och forskningsledaren Karl-Henrik Grinnemo har tidigare fått anslag i miljonklassen. Och så vips, efter Bosse Lindquists dokumentär, är hans forskning så undermålig att han inte beviljas en krona när gänget där alla känner alla delar ut pengar.

Tänk så det kan slumpa sig när svågrar och forskningskompisar sammanträder.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!