Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Hanne Kjöller

De vill plocka russin ur andras kroppsliga kakor

Socialstryrelsen. Foto: HAMPUS HAGSTEDT

Så gott som alla mänskliga relationer bygger på avtal. De kan vara muntliga, skriftliga eller precist avgränsade i lagar. Par kommer överens om trohet (eller inte). Föräldrar sluter avtal med sina barn om pannkakor men först när soppan är uppäten. Arbetsgivare med arbetstagare om vad som skall utföras och till vilken ersättning.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Relationer mellan människor som inte känner varandra regleras också. I välfärdsstater utlovas medborgaren vård, skola, omsorg, polis och försvar mot att individen avstår en viss procent av sina inkomster (om hon har några). Privata försäkringslösningar är än mer distinkta. Den som inte har någon hemförsäkring får heller ingen ersättning om huset brinner ned.

Det finns personer som bryter mot avtal. Folk som jobbar svart, men som ändå nyttjar den offentliga vården. Och gifta som är notoriskt otrogna trots edsvurna trohetslöften. Men domen från majoritetssamhället brukar vara hård. Fifflare, fripassagerare och äktenskapsbedragare har inga popularitetspoäng att hämta. Vill man gå på kalas – så får man också bjuda på kalas. Det finns, som bekant, inga gratisluncher.

Fast jo, det gör det. I alla fall inom transplantationsvården. Där har inkonsekvens och principlöshet upphöjts till norm.

LÄS OCKSÅ: När ska polisen ställas till svars för hur man använder sina resurser? 

Den individ som anmäler sig till Socialstyrelsens donationsregister borde förväntas ta ställning till följande fråga: Är du för egen del A. positiv till organdonation eller B. negativ till organdonation?

Men så ser det inte ut. Det går fint att kryssa i att man inte vill donera, utan att få några besvärliga frågor om man därmed också vill avstå från möjligheten att ta emot.

Att vara emot donation är en fullt legitim hållning. Individen äger själv sina organ – inte staten, landstinget eller en grupp sjuka som riskerar att dö i väntan på transplantation. Den som vill begravas med hjärta, lever, njurar och allt annat på plats måste förstås få det. Oavsett vilket skälet är. Men då kan man inte samtidigt vara beredd att pimpa kroppen med andras organ.

Av dem som klargjort sin vilja i Donationsregistret är 71 procent positiva till donation. Hur korrelerar den siffran med viljan att bli transplanterad?

Per Lindner, verksamhetschef vid Transplantationscentrum vid Sahlgrenska sjukhuset, berättar att han under sitt yrkesliv aldrig träffat eller ens hört talat om någon patient som tackat nej till organ från avlidna.

LÄS OCKSÅ: De har en lösning som de inte kan förklara 

Filosofen John Rawls myntade begreppet ”Okunnighetens slöja” som en teoretisk modell för att uppnå rättvisa. Tankeexperimentet utgår från att individerna ska bestämma över vilken typ av samhälle de vill leva i utan att veta något om vilken position de själva kommer att få. På de flesta områden är det förstås en omöjlighet att uppnå ett nolläge där individerna är helt nollställda inför sina möjligheter och svårigheter.

Men inom just vården borde det vara hur lätt som helst. Varför inte fråga nyblivna föräldrar på BB om de kan tänka sig att ge OCH ta emot organ för sin nyfödde? Jag hör invändningarna. Då är man ju så känslig. Och är inte det nästan utpressning?

Nej. Det är att vara konsekvent. Utan några som vill ge organ finns heller inga att fördela. Jag vill ge. Men inte till några som enbart valt att plocka russinen ur andras kroppsliga kakor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!