Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Hanne Kjöller

Åh nej, förlåt – kris fick man ju inte säga

Under vinjetten "Flykten från liberalismen" har journalisten Mattias Hagberg i två brontoartiklar (en tredje är utlovad) nagelfarit ett par uttalat liberala ledarsidor.

Jag skriver "uttalat" eftersom Hagbergs tes är att de inte längre är så värst liberala. Mer konservativa. Eller kanske rent av högerpopulistiska.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Först ut är Göteborgs-Posten och ledarredaktionens chef Alice Teodorescu (DN 5/12). Därefter är det Expressen och Anna Dahlbergs tur att ställas inför det liberala skranket (DN 6/12).

Den övergripande kritiken är densamma, men tesbygget skiljer sig lite åt. Det finns stråk där jag tycker att Mattias Hagberg är något på spåret. Som det nationalstatsvurmande som emellanåt framskymtar i GP och som jag som liberal känner olust inför.

Men i huvudsak är det mest en insinuant sörja som Hagberg erbjuder. Han har räknat artiklar på Expressens ledarsida under 2010 respektive 2016. Och han finner att det under innevarande år publicerats oproportionerligt många texter om migration och polis och få om "typiskt socialliberala frågor" som könskvotering och vindkraft.

Hm. Kan det möjligen ha någonting att göra med att Sverige och Europa faktiskt stått inför en flyktingkris? Åh nej, förlåt. Kris fick man ju inte säga. Då är man alarmistisk och oliberal. Så för att inte Hagberg ska tillskriva mig åsikter jag inte har ska jag kanske använda ordet "utmaning" för att beskriva situationen för ett år sedan när Migrationsverket berättade att nyanlända kunde tvingas att sova på gatan. Och när taggtrådsstängsel restes i Europa.

 

LÄS ÄVEN: Ni måste förlåta oss för att vi hade rätt

 

Om Hagberg hade räknat Ekots nyhetsinslag under samma tidsperiod hade han säkert också funnit förhållandevis få nyheter om könskvotering och vindkraft. Och istället horder av beskrivningar av en polis i kris. Också det möjligen beroende på att polisen genomlider sin värsta kris.

Hagberg kontrasterar Dahlberg mot den tidigare chefredaktören Bo Strömstedts kamp för att en sjuårig synskadad flicka från Bosnien skulle få stanna i Sverige. Har, frågar Hagberg retoriskt, Expressen blivit en röst som hellre försvarar "gränser och byråkratiska beslut än individer"?

Tja, eller kanske viktiga rättsprinciper i en demokrati. Som att det inte är chefredaktörer som avgör vilka individer som ska få stanna i Sverige, utan svensk lag. Och att den som tycker att de folkvalda i Sveriges lagstiftande församling kommit till fel slutsats bör argumentera för en asyllagstiftning som innefattar europeiska barn med synskador.

Drapan mot Teodorescu börjar med hennes förslag på att "prata med" SD. Jag vet inte om Hagberg i detta läser in något annat. Typ "bilda regering med" eller "gå deras politik till mötes". Men om vi istället för att gissa, förhåller oss till det som Teodorescu faktiskt sa, är det då så självklart galet? SD har vuxit till det tredje största partiet i opinionen. Kan man då säga att strategin att isolera partiet varit framgångsrik?

Hagberg presenteras i DN som "vänsterliberal". Om DN Kultur ger mig ett uppslag ska jag gärna nagelfara hans texter och på motsvarande sätt "undersöka" om han egentligen inte är mer vänsterpopulist än liberal. För vem är egentligen populist? Den som ställer frågan om var alla nyanlända ska bo? Eller den som låtsas om att det inte saknas bostäder?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!