Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Stranne

Nya vapenlagar kan inte lösa problemet

Skjutning i Texas – 30-åring sköt vilt omkring sig.
22 personer sköts ihjäl vid ett shoppingcenter i El Paso, Texas den 3 augusti. Foto: IVAN PIERRE AGUIRRE / EPA / TT
Tio personer sköts ihjäl i Dayton, Ohio den 4 augusti. Foto: JOHN MINCHILLO / AP TT NYHETSBYRÅN
Sörjande efter Sandy Hook-massakern Foto: CRAIG RUTTLE / AP FR61802 AP

Jag blir lite beklämd av den svenska bevakningen av olika skjutningar i USA. Varje gång det sker en större masskjutning ser rapporteringen ungefärligen likadan ut. Samma frågor ställs men svenskarna ges väldigt lite svar på varför det egentligen ser ut som det gör med vapenvåldet i USA.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Svaren på frågorna om hur det är möjligt att masskjutningar är ett så vanligt fenomen i USA är mycket mer komplexa än vad man kan tro när man läser rapporteringen efteråt. Vapenlagar framstår dessutom alltid som lösningen på problemet och republikanerna får klä skott för allt som gått snett eller varför inget görs. Men striktare vapenlagar skulle inte lösa problemet med alla masskjutningar i USA och demokraterna är inte frälsningen. 

Till att börja med är USA ett samhälle med en extrem våldsnärvaro.

I samma stund som du landar i USA medvetandegörs du om att du befinner dig i en våldskultur. Tungt beväpnade vakter gör det uppenbart att du ska hålla dig i skinnet, att inte säga emot, men också att det finns någonting att vara rädd för. Det gör något med människor. 

Vapen finns ’överallt’, liksom en ofta uttryckt vurm för polisiärt och militärt våld. I många delstater ser du vapen öppet bland människor. På hamburgerbaren eller i byxfickor på gatan. Det finns skäl att vara ängslig. Jag tänker på de gånger när jag suttit på något hak i delstater där du får bära vapen öppet och någon haft en pistol i byxan eller på bordet i närheten av mig. Hur rädslan gripit tag i mig över riskerna det innebär om någon skulle börja bråka eller känna sig uppgiven över livet. Vi vet ju nämligen att den psykiska ohälsan är utbredd, för att inte tala om opioidkrisen som i kombination med närvaron av vapen gör allt än mer skrämmande. Plötsligt blir det begripligt hur människor kan känna att de själva skulle bli säkrare om de har något att skydda sig med och att få argument om orimligheten i mer vapen biter. 

Närvaron av vapen överallt har skapat en kultur över tid som gjort samhället räddhågset inför olika medborgare och människor rädda för varandra. 

Det är således inte bara masskjutningar som vi bör diskutera utan hela vapen- och våldskulturen. Det finns fler skjutvapen i USA än det finns medborgare. Närmar bestämt ca 120,5 vapen/100 invånare. I Jemen, som är det land som också ligger i toppen över vapentäthet i världen, är motsvarande siffra 52,8 vapen/100 invånare. Tänk på det en stund. I genomsnitt är det en masskjutning om dagen i USA. Det vill säga en skjutning med fyra eller fler skadade eller döda utöver skytten. Varje dag, året runt. Det innebär i skrivande stund 2198 masskjutningar sedan den tragiska skjutningen i Sandy Hook Elementary School 2012 när 20 små barns liv släcktes och som många menade absolut skulle förändra vapenpolitiken. 2198 – det är svindlande. Efter Sandy Hook grät Obama och lovade ändring. I realiteten ändrades inte något nämnvärt. Istället fördubblades den årliga försäljningen av skjutvapen eftersom människor blev rädda att lagarna skulle ändras och att de inte längre skulle kunna köpa de vapen de ville.

Ändå är det inte masskjutningarna som tar flest liv. Fler än 100 människor dör av skjutvapen varje dag (!) i USA. Av dessa är nästan 2/3 självmord, men när det gäller självmord vet man att tillgänglighet skapar tillfällen som annars eventuellt hade kunnat undvikas. Kvinnor i USA har 21 gånger högre risk att dödas av ett skjutvapen än i andra rika länder i världen. Skjutvapen är den näst största dödsorsaken för amerikanska barn och tonåringar och den största för afroamerikanska barn och ungdomar. Nästan 1 700 barn och ungdomar skjuts till döds varje år. Det gör något med ett samhälle.

30 procent, alltså närmare 100 miljoner amerikaner, äger ett eget skjutvapen och 67 procent av dem som äger vapen anger i undersökningar att de gör det för att skydda sig och sin familj. 44 procent av amerikanerna uppger att de personligen känner eller känner till någon som blivit skjuten oavsiktligt eller avsiktligt.  

Närvaron av vapen är inte bara rent faktisk i USA. Du ser också reklam för vapen på olika håll vilket medverkar till att normalisera hela kulturen. Jag minns när jag bodde i DC och fick vapenreklam blandad med högen av reklam för hårschampo och möbler. Till en början kände jag mig förfärad och illa till mods, men ganska snart hade jag vant mig vid att se bilder på pistoler och halvautomatiska vapen bredvid flingpaketet till frukost. Åker du runt i USA stöter du förr eller senare på ett enormt varuhus som bara säljer vapen. Går du in översköljs du av jaktvapen, pistoler, revolvrar och halvautomatiska vapen och allsköns tillbehör. Du hittar rosa mindre vapen med blommor på för flickor och blå eller kamouflagefärgade för pojkar. Vill du testa är det bara att gå till skjutbaneavdelningen för att känna hur det ligger i din hand. Lite som att prova golfklubbor i Sverige. Det gör något med människor.

En majoritet av amerikanerna, 57 procent, anser att vapenlagarna borde vara mer strikta. 31 procent anser att det är bra som det är och 11 procent att de borde vara mindre strikta. Men när man frågar amerikanerna om vapenlagar skulle leda till färre skjutningar blir svaret i princip jämnt mellan de som anser att det skulle minska och de som säger att det inte skulle bli någon skillnad (47-46). 

En sak som står i vägen för stora lagändringar i vapenfrågan är som många säkert känner till den amerikanska konstitutionens andra tillägg. Detta tillägg som antogs 1791 bestod bara av en enda mening: en väl reglerad milis är nödvändig för säkerheten i en fri stat, därför skall folkets rätt att inneha och bära vapen inte inskränkas.

Det kan inte upprepas nog många gånger att för en stor andel amerikaner är detta ännu idag en helt avgörande rättighet och en garanti för individens frihet och mot att den amerikanska staten ska ta sig friheter på medborgarnas bekostnad. För många är det ryggraden i det som definierar USA. Eller som Rush Limbaugh, en känd konservativ radioprofil uttrycker det; ”You know why there is a second Amendment? In case the government fails to follow the first one”

Det är på sin plats att säga att USA inte alls är utan vapenlagar vilket man ibland kan få uppfattningen av. I själva verket finns en lång rad lagar som begränsar vem som får bära vapen, hur och vart. Men det ser väldigt olika ut från delstat till delstat och ca 40 delstater har väldigt generösa regler med väldigt få begränsningar. Generellt är delstaterna i den amerikanska södern de mest ”generösa” men också delstater med en utpräglad jaktkultur i norr. Även om delstaterna själva har möjlighet att utforma egna vapenlagar så kan begränsningar överklagas. Det kan då prövas av högsta domstolen huruvida inskränkningar är förenliga med konstitutionens andra tillägg eller inte. I praktiken har tolkningen av andra tillägget gjort olika begränsningar väldigt svåra och ett utslag i HD 2008 bekräftade just det andra tilläggets betydelse. Då sa nämligen HD nej till Washington DC:s försök att förbjuda människor att ha laddade vapen i sina hem. HD menade att det stred mot konstitutionen (DC v. Heller).  

Trots det andra tilläggets betydelse för vilka förändringar som är möjliga att göra är det bara en av fem amerikaner som säger sig vilja upphäva det här tillägget. 

NRA, USA:s största vapenlobbygrupp, är absolut en viktig spelare i allt detta, men de skapar inte sin berättelse utifrån tomma intet utan håller liv i en känsla av obestridliga rättigheter som många tiotals miljoner amerikaner håller nära hjärtat.  NRA spenderar 425 miljoner dollar på detta. NRA är definitivt väldigt framgångsrika i sin verksamhet och det främsta tecknet på det är inte bara alla senatorer och kongressledamöter som tar emot stora summor pengar från organisationen. Kanske är det faktum att de faktiskt har lyckats få kända förespråkare för hårda vapenregler att mildra sitt språk ett ännu större bevis på detta. Vapenkritikerna i DC talar idag inte längre om ’Gun Control’ utan om ’Gun Safety’. Ingen talar heller längre om att förbjuda handeldvapen. 

Den våldskultur som etablerats, den rädsla och misstänksamhet som grott och den enorma mängd vapen som är i omlopp i USA, gör något med ett samhälle och människorna som bor där. Kombinationen med ökad ohälsa, tillgång till narkotika, tilltagande rasism och nya chattrum där hat kan spridas som en löpeld gör inte saken bättre.

Nya vapenlagar är inte oviktiga men det löser inte problemet. Inte politikers tårar heller.

Expressen rättar: I en tidigare version angavs pengarna NRA lägger ut till en betydligt högre summa. Den korrekta summan är 425 miljoner dollar.