Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

Hans 40 år gamla erfarenheter är kanske inte vad som behövs

Elizabeth Warren.Foto: JEFF TOPPING / POLARIS POLARIS IMAGES
Kamala Harris.Foto: MANUEL BALCE CENETA / AP TT NYHETSBYRÅN
Kamala Harris.Foto: SCOTT STRAZZANTE / SAN FRANCISCO CHRONICLE / POLARI POLARIS IMAGES
Amy Klobuchar.Foto: ANTHONY SOUFFLE / AP TT NYHETSBYRÅN

Det står redan klart att flera av de kandidater som tänker utmana Trump i nästa presidentval är kvinnor. 

Elizabeth Warren, Kamala Harris och Amy Klobuchar har alla valt att tidigt avisera sina kandidaturer och de lär inte vara de enda kvinnorna som vill kämpa om ämbetet som världens mäktigaste person. Men i november 2020 är det mest sannolika ändå att det blir en man som står som segrare. 

Jag tror helt enkelt inte USA är redo för en kvinna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det kan tyckas både väl bestämt och lite överilat att hävda en sådan sak. Det har ju trots allt sköljt en våg av kvinnlig aktivism och politiskt engagemang över USA sedan Donald Trump blev president. Och fler kvinnor än någonsin tidigare blev de facto invalda i den amerikanska kongressen vid mellanårsvalet i höstas. Kvinnor är inte längre bara oroade över att se olika rättigheter utmanas, de har omsatt denna oro i konkret handling och valt att i aldrig tidigare skådad omfattning kandidera på alla politiska nivåer (som borgmästare, guvernörer, delstatssenatorer, domare etc). 

Det går också att hävda att skälet till att Hillary Clinton förlorade 2016 inte var att hon är kvinna, utan att hon som person hade flera uppenbara brister och var hatad för sin politik och sitt samröre med starka ekonomiska aktörer. Att hon förlorade är oavsett förklaring inte i sig själv en intäkt för att kvinnor inte kan vinna. Det är dessutom så att fler kvinnor än män röstar i USA vilket kan innebära en fördel för kvinnliga kandidater. Med allt detta sagt skulle man kunna tro att chansen för en kvinnlig kandidat är väldigt stor.

En kärleksrelation hon haft med en tidigare borgmästare i San Fransisco skapade plötsligt en diskussion om huruvida hon skulle ha ”legat sig upp till toppen”?!

Och visst är möjligheten större än någonsin tidigare. Men trots det skulle jag säga att oddsen inte talar för att så blir fallet. Det finns helt enkelt fortfarande för starka strukturer som står i vägen. Såväl lobbyister, politiska debattörer, bidragsgivare som olika medier kommer på olika sätt även denna gång att hindra en ”neutral” valprocess.

Det är tråkigt att behöva påpeka det men vi vet att kvinnor och män ännu 2019 inte värderas likvärdigt och att många fortfarande ser på kompetens och erfarenhet på tämligen snäva sätt (där det som uppfattas som ”manligt” värderas högre). Vi vet också att kvinnor inte porträtteras på samma sätt som män i vare sig medier eller i sociala kanaler liksom att deras kvalifikationer ifrågasätts. Den senaste tidens diskussion kring Kamala Harris – det första större kvinnliga namn att kliva fram och kandidera – har än en gång visat detta med sorglig tydlighet. En kärleksrelation hon haft med en tidigare borgmästare i San Fransisco skapade plötsligt en diskussion om huruvida hon skulle ha ”legat sig upp till toppen”?!

LÄS MER: Tänk om Trump har rätt? En svensk tiger – om USA 

Foto: LYNNE SLADKY / AP TT NYHETSBYRÅN

Det är tröttsamt att ens behöva kommentera att hon med all sannolikhet har tagit sig till toppen på grund av en lång rad helt andra meriter. Lika tröttsamt är det att behöva påpeka att även män hela tiden via olika nätverk och kontakter alltid har hjälpt och fortsätter att på olika sätt hjälpa varandra framåt i sina karriärer. Någon känner någon som känner någon annan och föreslår denna till ett uppdrag. Med eller utan sex involverat. Säg den framgångsrika person som tagit sig framåt i karriären utan att på olika sätt känna andra personer längst vägen som haft inflytande. Den kritiske kan nu påstå att det även talas om manliga kandidaters sexliv men precis som Monica Hesse skriver i Washington Post så talas det då om män som missbrukat sin makt genom att använda sex (exempelvis Bill Clinton) medan kvinnor beskrivs som om de inte förtjänar makt för att de ibland har sex

Men detta är sannolikt bara början på hur kvinnliga och manliga kandidater kommer behandlas olika i de mediegranskningar som görs och hur de adresseras i intervjuer samt vilka frågor de får i olika sammanhang.

I Kamala Harris fall har dessutom hennes tidigare dejtingpartner påpekat att han hjälpt många framgångsrika människor framåt i karriären och att hon på olika sätt visat prov på stor integritet och kunnat särskilja privatliv från yrkesliv. Trots det fortsätter det ändå att petas i hennes sexliv och misskreditera henne för att hon är som alla andra.

Men detta är sannolikt bara början på hur kvinnliga och manliga kandidater kommer behandlas olika i de mediegranskningar som görs och hur de adresseras i intervjuer samt vilka frågor de får i olika sammanhang. Förhoppningsvis har medier och alla experter som ska bedöma och värdera de olika kandidaterna framåt blivit bättre. Men det är fortfarande möjligt att kommentera en kvinnas färgval på kläderna även om det är helt ovidkommande, tar fokus från annat, fråntar henne den respekt hon förtjänar och skymmer sakfrågorna. 

LÄS MER: Trump har på ett skickligt sätt strött godis till alla han behöver

Hillary Clinton förlorade presidentvalet 2016. Foto: SETH WENIG / AP TT NYHETSBYRÅN

Men kanske är det ändå det där ”smyg-mans-favoriserandet” som finns som utgör det största hindret för de kvinnliga kandidaterna. Det som får så många att instinktivt och ofta omedvetet tänka att det nog är ”säkrast”, ”bäst”, ”lämpligast” eller ”tryggast” med en av de manliga kandidaterna. Senast i höstas när jag reste runt i USA skruvade både män och kvinnor lite obekvämt på sig när jag tog upp frågan om tänkbara kvinnliga presidenter 2020. De allra flesta var positiva till att fler kvinnor tar plats i politiken, men misstron mot en kvinna som överbefälhavare för världens största militär ligger djupt rotad i väldigt många. Men det gör även den allmänna känslan av att i valet av två kandidater så saknar nog kvinnor trots allt ”nödvändig” erfarenhet som kvalificerar dem för jobbet. Till och med en grupp volontärer (kvinnor) som engagerat sig för några kvinnliga kongressledamötskandidater i Virginia menade att de inför 2020 hoppades allra mest på Joe Biden trots allt. Förevändningen? ”Han har väldig erfarenhet och är dessutom väldigt trevlig (likable)”. 

Aldrig har jag hoppats att jag har mer fel än vad jag har denna gång.

Så, mitt tips är att vi får en man som president 2020 också. Det är inte alls osannolikt att Trump blir omvald men blir han inte det så lär han ersättas av en annan man, troligen ”i sina bästa år” (läs runt 70). Rekordmånga kvinnor kommer att ställa upp och utmana och på flera sätt flyttar det ju fram positionerna vilket i sig är bra. Men någon kvinna tror jag inte vinner kampen i slutändan. Att Hillary Clinton faktiskt vann flest röster 2016 motsäger inte detta. Hon borde vunnit mycket större och i viktiga delstater mot en helt oprövad kandidat som Trump. Att en majoritet av amerikaner säkert kan tänka sig en kvinna hjälper inte heller. Majoritetens uppfattning är inte samma som ett valresultat och mäktiga krafter kommer göra vad de kan för att motverka flera kandidater och de kommer gå hårdast åt kvinnorna just därför.

Aldrig har jag hoppats att jag har mer fel än vad jag har denna gång. För det finns ju en del att rensa upp i efter 250 år med män som presidenter. Och det är ju inte så att det nödvändigtvis har varit den mest kompetenta som flyttat in i Vita huset tidigare i historien om nu någon känner sig manad att ta fram kompetenskortet.  

■■■

Joe Biden.Foto: LISA HORNAK / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Joe Biden.Foto: BURHAN OZBILICI / AP TT NYHETSBYRÅN

Nej, en kvinna är inte nödvändigtvis bättre än en man

Att välja en kvinna är inte heller lösningen på alla ojämlika könsstrukturer. Men den här krönikan handlar om vad som står i vägen för kvinnor även om de är lika lämpade eller mer lämpliga än sina manliga motkandidater. Och tar vi Joe Biden som många ser som en favorit så är hans kompetens inte automatiskt något som gör honom lämplig: 

1. Han är gammal vilket bör påverka hans förmåga på olika sätt sett över åtta år framåt. 

2. Hans erfarenheter fyrtio år bakåt kanske inte är det som behövs för att lösa framtidens problem. 

3. Han har varit en del av den makt som misslyckats med en rad saker bakåt. ”Just sayin!”.

■■■

Elizabeth Warren och Kamala Harris.Foto: DOULIERY OLIVIER/ STELLA PICTURES
Kirsten Gillibrand.Foto: CHARLES KRUPA / AP TT NYHETSBYRÅN
Amy Klobuchar.Foto: TNS/ABACA / STELLA PICTURES/TNS/ABACA

Både Elizabeth Warren (Mass) och Kamala Harris (Calif) som låtit meddela att de kandiderar är senatorer. Kamala Harris dessutom den andra färgade kvinnan att någonsin väljas in som senator.

 

Ytterligare två kvinnliga senatorer diskuteras bland politiska debattörer som troliga kandidater, Kirsten Gillibrand (NY) och Amy Klobuchar (Minnesota).

Men fler kvinnor finns i kulisserna - sju tänkbara namn som sticker ut i mängden. Det är inte troligt att vi kommer att få se några kvinnliga kandidater försöka utmana Trump bland republikanerna. I normala fall är det den sittande presidenten som är partiets kandidat. Det finns de som spekulerar i att någon kan vilja utmana Trump men det blir svårt att vinna en sådan fajt då Trump är väldigt populär bland republikanska väljare.