Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

USA är mer än häftiga städer – delar plågas av enorm fattigdom

Expressens Frida Stranne berättar om de som lever i fattigdom i USA.
Demokratiska presidentkandidaten Elisabeth Warren passerar en tom butikslokal i fattiga Selma i Alabama.Foto: USA TODAY NETWORK / SIPAUSA TT NYHETSBYRÅN
Skyltarna längs motorvägarna, här ett exempel från en marknadsförare, signalerar om köpkraften i världens största ekonomi.

SELMA, ALABAMA. Vi har hört och sett det mesta om USA vad gäller dess roll som motor i världsekonomin, hur det är landet för innovation och drömmar med världsledande universitet och häftiga städer som New York, Los Angeles och Chicago. 

Det är också det de flesta svenskar ser när de besöker USA. Men USA är även ett förfärligt ojämlikt samhälle. Den amerikanska drömmen är som reklamfilmen på TV, verkligheten är brutal för många.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har sett mycket fattigdom under mina resor i USA genom åren, men aldrig något lika överväldigande som den i södra Alabama. Områdena där är några av USA:s allra fattigaste och den misär som präglar många människors liv i dessa och andra utsatta trakter i USA är svår att ta in. Men den behöver diskuteras, inte i relation till varför vissa grupper inte röstar eller varför många röstar på Trump, utan helt för dess egen skull. Den är del av den samhällsmodell som USA är uppbyggd kring. Idén om ”the self made man” och principen om att om du inte lyckas så får du skylla dig själv. Ojämlikheten är på så sätt en del av systemet. 

En majoritet av de fattiga är afroamerikaner och det går inte att komma runt de rasistiska strukturer som också präglar den amerikanska södern (och landet i stort) och som har bitit sig fast i kulturen här. Men fattigdomen slår hårt över många olika linjer och drabbar även många vita amerikaner. Som privilegierad kan man givetvis inte förstå vad det innebär att leva i extrem fattigdom men man kan lyssna noga på människors berättelser och försöka ta in det man hör. Inte bara passera hopplösheten. 

Då får du veta av personer som är engagerade i kyrkans soppkök i den lilla staden Selma, Alabama, att medellivslängden i de områden som hennes soppkök delar ut mat till är fem år lägre än i många utvecklingsländer (60 år). Hemförhållandena för människorna där, som till största delen är afroamerikaner, liksom deras hälsotillstånd upplever en kvinna som jag pratar med som lika illa som de hon sett bland de allra fattigaste i Bangladesh. I Dallas County är arbetslösheten över sju procent vilket är mycket högre än i landet generellt men i den statistiken saknas en stor del av befolkningen eftersom de har varit arbetslösa så länge att de inte längre räknas in i statistiken, så kallade ”discourage workers”.

De låga arbetslöshetssiffror vi ständigt läser om är på detta sätt en skönmålning av verkligheten. Hur stor skillnaden är mellan den officiella arbetslöshetssiffran och den faktiska vet vi inte med säkerhet men en pastor i området menar att det är närmare hälften av befolkningen där han jobbar som inte är del av arbetsmarknaden.

Du får också veta att barnen i ett av de lokala fotbollslagen slutade vinna matcher för att de var så undernärda att de inte orkade spela hela matcher. Eftersom fotbollen betydde mycket för ungdomarnas livsvillkor bidrog kyrkan med extra mat till spelarna liksom nya matchtröjor, då de tröjor de spelade i hade blivit så stora att de inte kunde springa obehindrat. Ingen vet hur länge till man kommer ha råd att sponsra laget trots generösa bidrag till kyrkan. De har så många olika problem att bemästra. 

När du åker runt i dessa trakter blir luften snart svårare och svårare att andas. Det är inte små områden av slum, det är område efter område mer nedslående än andra. Att opioider och droger är ett omfattande problem är lätt att förstå. Människorna här har ingenting och väldigt lite att hoppas på för framtiden. I världens rikaste land land lever drygt 38 miljoner människor under fattigdomsstrecken.

Men även miljontals vita kämpar för att få sin vardag att gå ihop i USA och du ser dem också här i södern. Som kvinnan jag pratar med på en liten bensinmack utanför Plantersville, hon jobbar full tid men helt utan några förmåner vilket innebär att hon inte har en enda semesterdag och saknar sjukförsäkring via sin arbetsgivare. Eftersom det går många människor som väntar på ett jobb här har hon inga möjligheter att ställa några krav och den billigaste sjukförsäkring hon kan få tag på egen hand kostar 413 dollar i månaden. Något hon aldrig skulle ha råd med, hon har knappt råd att äta sig mätt. Ingen hon känner i trakten, och hon träffar många genom sitt jobb som butiksbiträde, har det mycket lättare. Blir du svårt sjuk och är oförsäkrad (vilket 44 miljoner amerikaner är) riskerar du att bli av med ditt hus för att du inte kan betala de räkningar som följer så hon känner sig orolig över alla de räkningar som ligger obetalda hemma på hennes köksbord efter att hon blev akut sjuk i vintras.

Att åka igenom landskapet i de fattiga vita områdena (som företrädelsevis återfinns på landsbygden) är lika överväldigande som i de afroamerikanska förorterna. Eländet tar liksom aldrig slut.

Det skulle krävas omfattande ingrepp i den ekonomiska struktur som präglar USA för att fattiga människor i dag skulle kunna röra sig från en klass till en annan igen. Människor med låga löner har i stället fastnat i en låglönestruktur och en majoritet av arbetarna har inte haft en reallöneökning på flera decennier.  

De som tillhör de fattiga har klistrats fast i bottenskiktet. När fabrikerna började flytta ifrån områden som exempelvis Selma flyttade de som kunde därifrån. De jobb som skapas numera för dessa människor ger dryga sju dollar i timmen vilket ofta kräver att du tar mer än ett jobb för att kunna försörja dig och din familj med det mest basala. Att hamna precis ovanför fattigdomsstrecken innebär således inte ”ett bra liv”. I Sverige skulle vi kalla det misär.

De stora plantageägarna runtom i södra Alabama har samtidigt bland de lägsta fastighetsskatterna i hela USA. Det undergräver framför allt utbildningssektorn som är beroende av den typen av skatteintäkter. Ändå är möjligheterna att höja skatterna obefintliga eftersom både de som äger mycket mark och de med fina hus runt storstäderna i delstaten är de som har mest inflytande över politiska beslut i delstaten. 

De lokala politikerna kan därför inte heller lösa olika problem med det låga skatteunderlag man har. Ingen investerar längre i någon större utsträckning i områden som dessa. De politiker från Washington som kommer och besöker Selma eller Montgomery gör det för att profitera på områdets historik – det var mellan dessa orter som medborgarrättsmarscher gick 1965 – och samtidigt visa sig bland eländet.
”Men det gör ingenting för oss”, säger folk jag frågar. Elisabeth Warren var här i somras och hon hade en hel stab med sig av unga människor som vandrade med henne över den berömda bron i Selma och hon tog en massa selfies, men jag har inte hört någon komma upp med en plan för hur saker här ska ändras, säger kvinnan jag hyr ett rum hos i den gamla stadsdelen. En stadsdel som för övrigt håller på att falla ihop för att inget är renoverat på flera decennier och butikerna fått stänga. 

Under den långa bilresan på väg tillbaka till Washington DC passerar jag hundratals snabbmatskedjor, bensinmackar och butikskedjor. Stora färgglada skyltar klär in motorvägen och signalerar köpkraft och välstånd. Det är det dom flesta ser. Men där bakom finns ett helt annat USA. Svänger du av motorvägen blir det lite som när Janne Långben fäller upp sin kuliss runt husvagnen på Kalle Ankas julafton och omgivningarna ändras från färg till grått.

17,3 miljoner lever i djup fattigdom

I USA lever drygt 38 miljoner under fattigdomsgränsen. 

5,3% av befolkningen, motsvarande 17,3 miljoner personer, lever i så kallad djup fattigdom med en inkomst som ligger upp till 50 procent lägre än gränsen för fattigdom. 

29,9% av befolkningen, motsvarande 93,6 miljoner personer, lever i en ekonomisk situation som placerar dem mycket nära fattigdomsgränsen. 

 

Källa: povertyusa.org 

Här är demokraternas presidentutmanare.