Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

Trumps lögner blev rumsrena – hur kommer historien döma oss?

Donald Trumps oförskämdheter håller på att normaliseras, skriver Frida Stranne. Foto: XINHUA / XINHUA/SIPA USA SIPA USA

Jag följer Donald Trumps statsbesök i Storbritannien. Läser hans utspel på Twitter under resan och ser honom samtidigt skåla med leende kungligheter och jag undrar när det ögonblick inträffade då hans lögner och oförskämdheter normaliserades och blev rumsrena?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag undrar när tidpunkten inföll då vi började vänja oss vid att världens mäktigaste man inleder i stort sett varje ny dag och varje dialog genom att med grova ord och barnsliga tilltal anklaga någon enskild person eller land för en oförätt för att därefter följa upp det med ett aggressivt hot. 

När vi vande oss vid att signalerna som går ut till världens unga låter gälla att det är okej att säga vad som helst och att man inte behöver stå till svars om man far med osanning efter osanning. Snarare, att ju mer du ljuger ju bättre, för till slut orkar ingen bry sig.

Och hur kommer historien att döma alla oss som läser det ena mer häpnadsväckande twittermeddelandet efter det andra från ”den fria världens ledare”, förfasar oss över det en stund på fikarasten, möjligen delar det på Facebook med en kommentar - men sedan lägger undan telefonen och låter dagen gå vidare. Fnyser till, kanske rentav ryser till, men låter det passera. 

Och hur kommer historien att se tillbaka på alla de politiska ledare och kungligheter som nu radar upp sig på fotografier, skålar och ler ikapp med en makthavare som viger sin tid åt att så split mellan länder, driva krig mot medier och ljuga mer än han talar sanning. 

https://twitter.com/realDonaldTrump/status/630901938608017413

Eller när han som en del av den inrikespolitiska debatten använder omdömen om Joe Biden från en av världens mest hårdföra diktatorer: ”North Korea fired off some small weapons, which disturbed some of my people, and others, but not me. I have confidence that Chairman Kim will keep his promise to me, & also smiled when he called Swampman Joe Biden a low IQ individual, & worse. Perhaps that’s sending me a signal?” (ta för övrigt in vidden av allt det som sägs här). 

https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1132459370816708608

När han ger talmannen i kongressen, demokraten Nancy Pelosi, öknamnet ”Nervösa Nancy” och far ut om att hon är ett ”nervöst vrak”, ”en katastrof” och mer därtill i en intervju. Och vad har hänt med oss när vi bara lite tafatt bläddrar förbi de webbplatser som sammanfattar presidentens alla lögner (i genomsnitt tio stycken per dag). 

Det är så många dimensioner i vår resignation som blir besvärande men kanske allra mest att ilskan från ett fåtal av dem som avskyr etablissemanget har lyckats skapa en ängslighet bland oss som analyserar politik som påverkar hur vi pratar om ledare som Trump och hur vi beskriver det som sker. Allt för ofta hör jag hur personer, i sin ambition att spegla saker opartiskt och sakligt, begränsas och lägger någon form av raster över det som sägs. 

Men opartiskhet kan bara gälla i analysen av politik och samhällsutveckling. I våra förklaringar till vad som sker och varför. Det kan aldrig handla om att tillåta lögnen att normaliseras eller mobbning att accepteras. Som lärare, forskare, journalister och vanliga medborgare måste vi ovillkorligen stå upp för såväl mänskliga rättigheter och grundläggande rättsprinciper för helt vanlig hyfs och anständighet.

Det innebär att vi vid varje enskilt tillfälle måste behandla en lögn för vad den är –nämligen ovillkorligen just en lögn. Om fakta som uttrycks är fel så är det inte något som relativistiskt går att tolka lite som någon själv behagar. Det finns helt enkelt inte två sidor av allt och det blir orimligt om vi som på olika sätt beskriver och analyserar Trump ska förhålla oss till hans utspel som om det finns något ”å ena sidan och å andra sidan” i relation till det som är falskt

Donald Trump och Kim Jong Un i Singapore förra sommaren.Foto: LI PENG / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED XINHUA

Lyssna till professor Åsa Wikforss sommarprat från 13 juli 2018 där hon pratar om lögner, falska nyheter, känslor och demokrati. 

Att dra en tydlig gräns härom handlar inte om hur vi analyserar den politik som just nu bedrivs från Vita huset.  I relation till det är opartiskhet ett absolut signum för all adekvat analys. Och självklart behöver vi förklara varför så många människor följer Trump och älskar det han gör. 

Vi behöver förstå vad i vårt samhälle som har gått fel när människor inte känner tilltro till de institutioner som har upprättats för att värna deras intressen. Vi ska granska och syna vilka som svek och varför. Vi ska inte heller någonsin undanhålla oss från att se och beskriva hur vissa politiska beslut som Trump fattar är bra. Och vi behöver definitivt bättre lyfta hur hans företrädare (Obama) inte var den profet som många vill göra honom till och därigenom spä på frustrationen bland dem som blev djupt besvikna på hans brutna löften. 

Vi ska beskriva hur ledare före Trump, även om de varit vältaliga och belevade, lagt grunden för Trumps framgång genom sina politiska misslyckanden och hur det ofta varit skillnad mellan vacker retorik och den faktiska praktiken. Något som alltför ofta glömts bort, vilket det finns en rättmätig kritik mot från de som känner minskade tilltro för hur vi bevakar samhället. Vi behöver absolut bli bättre på att syna olika ideologiska filter som står i vägen för objektiva bedömningar av hur vi ska förstå saker och alltid vara uppmärksamma på vår egen förförståelse. 

Men med det givet kan vi inte backa en centimeter från att berätta om alla de problem det innebär för vår demokrati att världens mäktigaste man mobbar, hotar och notoriskt ljuger. Vi får aldrig vänja oss vid det! Inte backa undan från att enträget syna lögnerna och beskriva dem. Kunskap är demokratins valuta och har vi inte rätt kunskap som utgångspunkt för våra samtal om världen så undermineras fundamentet för denna. 

Jag tittar igen på flödet av alla bilder på en leende Trumpfamilj tillsammans med brittiska kungligheter i spegelsalar fulla med vackra dekorationer. Jag läser meddelandena igen från presidentens twitterflöde inför och under hans vistelse i Storbritannien och tänker att en person har precis så mycket makt som världen tillåter den att ha.

LÄS MER: FRIDA STRANNE: Tänk om Trump har rätt? En svensk tiger – om USA