Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

Spänningarna i USA är en giftig cocktail

Trump planerar att besöka Baltimore – något som splittrat invånarna och fått många att protestera.
I Michigan vägra Trump följa delstatens regler om munskydd.Foto: THE DETROIT NEWS/TNS/ABACA / STELLA PICTURES/THE DETROIT NEWS/TNS/ABACA
Protester i Michigan i mitten av april.Foto: JEFFREY SAUGER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Protester i Michigan i mitten av maj.Foto: USA TODAY NETWORK / DETROIT FREE PRESS-USA TODAY NET SIPA USA

Jag har under flera år, alltså även långt innan Trump blev vald till president, uppfattat en rad illavarslande spänningar i det amerikanska samhället som med ”rätt” förutsättningar skulle kunna blossa upp till något riktigt allvarligt. Det vill säga att en våldsam utveckling kan bli oundviklig på sikt om inte trenden bryts. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har däremot inte känt något skäl att vara pessimist. USA har ett stabilt politiskt system och landet har alltid varit polariserat - hela dess existens bygger på rätten att tycka olika och att uttrycka det. 

Men det var innan. Nu - till skillnad mot för bara ett fåtal år sedan - måste vi addera en tydlig och allvarlig försvagning av de politiska institutionerna och under våren även en akut och djup ekonomisk kris och nya former av rädsla, ilska och frustration i kölvattnet av Covid-19-pandemin. Detta i kombination med en lynnig president som – i sina tal och twitterstormar - underblåser varje konflikt han får vittring på - samtidigt som han uppmanar människor att inte tro på något de hör som inte kommer från honom själv. Fundamenten för våra demokratiska samhällen ifrågasätts och konspirationer med allvarlig klangbotten har fritt syre. Det är minst sagt alarmerande.

Att röra sig från stabilitet till tumult och våld i ett samhälle kan gå snabbt även i ett system som är till synes robust. Med snabbt menas då att grunder till konflikt vuxit fram över ett par decennier och att samhället på så sätt blivit känsligt för nya eller externa påfrestningar. Om sådana då uppstår kan de lätt bli ohanterliga.

Läget i USA har i vissa avseenden under en längre period känts som ett minfält om man gett sig tid att titta noga; tilltagande främlingskap mellan olika grupper, misstro mot ”eliten”, ett allt mer högljutt tonläge i media, avgrundsdjupa ekonomiska klyftor (som nu alltså blir ännu värre), en uppblossande rasism, och högerextrema åsikter på frammarsch, bara för att nämna något. Allt detta skapar sammantaget självförstärkande logiker som gör strukturen allt mer skör ju längre tiden går.  

Protesterna i USA – detta har hänt

Den 25 maj avled amerikanen George Floyd i Minneapolis. 

46-åringen greps av polis misstänkt för att ha försökt betala med falska sedlar. Fyra poliser skickades till platsen, varav en, Derek Chauvin, satte sitt knä mot George Floyds nacke. 46-åringen vädjade till poliserna och upprepade flera gånger att han inte kunde andas.

Ambulans skickades till platsen och George Floyd fördes till sjukhus. Han avled av sina skador och Derek Chauvin har sedermera gripits. Samtliga fyra poliser har fått sparken.

George Floyds död fick stor uppmärksamhet och i flera stora städer i USA har protester, bland annat organiserat av organisationen ”Black Lives Matter”, ägt rum.
I flera städer har även våldsamma upplopp brutit ut. Affärer har plundrats, byggnader har satts i brand och över 4 000 personer har gripits. 

På bara ett par år har de här utvecklingstrenderna dessutom tagit sig allt mer aggressiva uttryck. Vi har sett sammandrabbningar som den i Charlottesville 2017, ensamma våldsverkare som med hat som utgångspunkt skjutit ihjäl människor exempelvis i en synagoga i Pittsburgh 2018, konspirationsidéer som urartat som i attacken mot en pizzeria i Washington DC 2016, och nyligen tungt beväpnade människor som protesterar mot lokala politiker i Michigan. På andra sidan står människor som känner sig tvingade att göra motstånd. Var för sig ser det möjligen inte ut som mer än enskilda vansinnesdåd - men plötsligt kan det bli tändande gnistor till en konflikteskalering. Hat och misstro blandat med fattigdom, rädsla och otrygghet är ingen bra kombination. Pandemin spär på allt detta som en giftig cocktail. 

Bara det faktum att allt fler forskare och politiska bedömare börjat nämna ordet inbördeskonflikt signalerar allvaret i det som pågår. Liksom att 7 av 10 registrerade väljare anser att polariseringen fördjupats och att en inte obetydlig andel samtidigt uttrycker att USA rör sig i riktning mot ett inbördeskrig. Med tanke på hur mycket vapen som finns i omlopp liksom människor som är beredda att försvara det som de ser som grundläggande principer gör inte situationen mindre riskfylld. En princip att försvara för många är motståndet mot en statsmakt man tycker tar sig för stora friheter, vilket många uppfattar är just vad som sker under pandemin. I dessa grupper är rädslan också påtaglig över vad en demokratisk president som pressats vänster ut ska innebära. 

Trumps attacker mot delstatsguvernörer och sättet på vilket han trotsar de policybeslut som tas av enskilda delstater ska förstås i ljuset av detta. Senast i Michigan där han vägrade följa delstatens regler om att använda munskydd och helgens nya hot mot guvernörer som inte öppnar upp för kyrkor att hålla gudstjänst. Hans återvalskampanj kommer sannolikt till största delen handla om att driva på konflikter och peka finger mot alla han kan komma på att skylla för allt som gått fel (Kina – WHO – vänstern – etablissemanget – o.sv.). En sådan strategi piskar på misstämningar av alla slag.

I en artikel i Washington Post i förra veckan menade Brian Klaas att det är dags att kalkylera med risken att Trump inte kommer att acceptera en valförlust i november. Eftersom han anklagade det förra valet - som han vann - för att vara riggat - skulle det inte vara överraskande om han ogiltigförklarar ett val han förlorar menar Klaas. 

Att någon ser skäl att resa en sådan fråga är bara ett exempel på vilken situation USA befinner sig i. Personligen har jag visserligen svårt att se att Trump inte kommer att acceptera en valförlust. Om det inte blir extremt jämt mellan kandidaterna och det går att hävda problem med enskilda poströster i spåret av Corona eller liknande - så ger han nog plats till sin efterträdare. Men det är inte där problemet ligger. En Trump som får kliva åt sidan kommer att bli en martyr för den komplott från media och den djupa staten han då kan fortsätta hävda att han varit utsatt för. Den berättelsen kryddad med en tydlig hotbild över vad demokrater i kongressen kan hitta på för att underminera allt vad USA står för - kan han bli en nog så effektiv kraft för att blåsa mer syre i de rörelser som redan är i rullning. Får USA i stället en president Trump fyra år till i Vita huset - är nog hans huvudsakliga ambition inte heller att försöka ena amerikanerna.

Ännu finns möjligen inga skäl att vara alarmist, det amerikanska samhällets har påfrestats förr och stått pall för mycket. Men att inte ta olika varningssignaler på största allvar vore naivt och riskerar få ödesdigra konsekvenser. Just nu går utvecklingen i fel riktning och varje enskilt uttryck av hat, misstro och rädsla är ett problem i sig.

I förra veckan protesterade lastbilschaufförer högljutt när Trump höll en pressträff i Vita huset.