Säkerhetsrådgivaren H R McMaster och USA:s president i samspråk på Trumps egendom Mar-a-Lago i Florida, februari 2017. Foto: SUSAN WALSH / AP TT NYHETSBYRÅN
Säkerhetsrådgivaren H R McMaster och USA:s president i samspråk på Trumps egendom Mar-a-Lago i Florida, februari 2017. Foto: SUSAN WALSH / AP TT NYHETSBYRÅN
Frida Stranne

Ska Trump och hökarna leda in USA i en ny, förödande konflikt?

Publicerad
Uppdaterad

På fredagen tog USA:s president Donald Trump steg som på sikt kan kan komma att underminera det historiska Iran-avtalet från 2015. Genom att nu överlåta åt kongressen att avgöra om man ska återinföra sanktioner eller ställa nya krav på Iran, inleds en process som riskerar mynna ut i en ny allvarlig konfliktspiral mellan länderna. 

Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Världens samlade expertis är överens om att Iran efterlevt det avtal som slöts mellan säkerhetsrådets permanenta medlemmar, EU och Iran 2015.

Avtalet var historiskt eftersom de båda ärkefienderna Iran och USA möttes vid förhandlingsbordet och lyckades komma överens om att Iran skulle öppna för inspektioner av sina kärnenergianläggningar (och således förhindra att landet utvecklar kärnvapen) i utbyte mot att USA och övriga länder lättade de sanktioner man haft mot Iran. Man lyckades genom detta avtal hindra såväl fler kärnvapen i Mellanöstern som att USA och Iran skulle hamna i krig. Två minst sagt lovvärda resultat.

För Donald Trump och en grupp personer runt honom är Iranavtalet däremot en skam för USA i vilket USA tvingades till oacceptabla eftergifter. För dem är bilden av Iran svart-vit där Iran utgör ett stort hot och en destabiliserande faktor i Mellanöstern. De anser att saker som Iran gör som går utanför själva Iran-avtalet såsom landets inblandning i Syrien och Jemen samt finansiering av Hizbollah, motiverar att man drar sig ur avtalet från amerikanskt håll. Bristerna i avtalet handlar enligt dem således bland annat om att Iran inte avkrävts några eftergifter i de regionala konflikter landet är en del av och som till delar strider mot amerikanska säkerhetsintressen (USA:s allierade i regionen är som bekant Saudiarabien).

Att få till en "bättre deal" är enligt många bedömare ett rent önsketänkande

Den här hållningen delas inte av de övriga länder som ingick avtalet och inte heller av alla (inte ens merparten) säkerhetsexperter i Washington. Dels finns det fog att hävda att man aldrig hade fått Iran till förhandlingsbordet om man inte strikt hållit sig till kärnteknikfrågan (och därmed alltså säkrat att Iran inte kan utveckla kärnvapen). Dels kan man inte bortse från att Iran också samarbetat med USA och andra västländer mot al-Qaida och IS, liksom att säkerhetsfrågorna i regionen är komplexa. Att få till en "bättre deal" är också enligt många bedömare ett rent önsketänkande

Det är visserligen korrekt att det iranska samhällets utformning och landets agerande i olika sakfrågor lämnar övrigt att önska. Men i matematiken måste man också beakta det faktum att Iran är en regional stormakt med egna säkerhetsintressen och pressat av sin ärkefiende Saudiarabiens militära upprustning. Med Trumps utspel mot Iran i kombination med ett nytt stort vapenavtal med Saudiarabien i våras upplever Iran sig hotat. En stor risk med Trumps upprepade hätska retorik och hans ovillkorliga stöd till Saudiarabien (vars samhällssystem och stöd till olika terrorgrupper också lämnar övrigt att önska) är därför att Iran ser sig tvingat att rusta upp och vidta åtgärder för att förhindra det som de uppfattar som en upptrappad hotbild. Det gör man nu bland annat genom provskjutningar av missiler och en allmän upprustning av konventionella vapen.

Det finns tyvärr flera skäl att tro att Trump är ute efter just det här, det vill säga att provocera Iran och därmed få bekräftat att Iran agerar "aggressivt". På så sätt skulle han och alla de runt honom som från början varit mycket negativa till Obamas avtal kunna agera utifrån det. En logik vi känner igen från historien och som vi bör vara mycket uppmärksamma på. Trumps kända motstånd mot Iranavtalet i kombination med att flera personer runt Trump alltid har uppfattat att avtalet var en "bad deal" ger starka skäl till oro.

När de säger att alla möjliga strategier ligger på bordet menar de alltså även att attackera Iran militärt

Den här gruppen, som har inflytande över Trump, har nämligen ända sedan Bush utpekade Iran som en av ondskans axelmakter 2002 lämnat öppet för att attackera Iran och framtvinga en regimförändring. Deras idéer är hämtade ur en neokonservativ grund vars ambitioner enkelt uttryckt är att demokratisera och omforma Mellanöstern i enlighet med amerikanska intressen och med militära medel där det krävs. Deras slutsatser av kriget i Irak är inte att USA:s invasion var fel utan att den var för blygsam och saknade uttalade mål och strategier som skulle skapa en grundläggande samhällsförändring i Irak. När de nu upprepat säger att alla möjliga strategier ligger på bordet menar de alltså även att attackera Iran militärt. En hisnande tanke med tanke på situationen i regionen.

Riskerna med att på sikt bryta upp avtalet är dock flera. Om USA väljer att återinföra sanktioner mot Iran utifrån Trumps angivna skäl, skulle USA bli det land som bryter mot avtalet, vilket inte bara skulle underminera supermaktens trovärdighet i framtida förhandlingar. Än allvarligare är att Iran vid ett av USA brutet avtal, skulle få bekräftat den bild man haft sedan länge; att det inte går att lita på USA (en signal man även skulle skicka till övriga världen).

I fallet Iran skulle ett sådant agerande främst föda de extrema religiösa mullorna i landet och inte de moderata krafter som vunnit delsegrar när befolkningen röstat fram Rohuani som president. Något som långsiktigt kan skapa verklig demokratisk utveckling. Att dra sig ur avtalet riskerar således att bli kontraproduktivt för Washington, såvida det nu inte är en militär konfrontation man vill ha.

Frågan blir om Europas länder tänker försöka hindra vansinnet

Vid en rad intervjuer jag gjorde i Washington för ett par veckor sedan med personer som jobbar i kongressens båda utrikesutskott var man både inställd på och djupt bekymrad över att Trumpadministrationen nu verkar vilja utmana avtalet och att det på sikt kan komma att leda till en allvarlig konfliktupptrappning. Kongressen vill inte ha frågan till sig men kommer sannolikt att få just det och då av olika skäl tvingas till beslut de inte själva tror på.

Konflikter är alltid komplexa men tyvärr har ofta de med ensidiga fiendebilder lättast för att få genomslag för sina idéer. Nu blir frågan inte bara om hökarna i DC än en gång ska få sätta agendan och i värsta fall leda USA in i en ny förödande konflikt. Frågan blir också om Europas länder tänker försöka hindra vansinnet och visa att man lärt sig av Irakkriget och insett att Mellanösterns komplicerade konfliktbild kräver en ny strategi.

Följderna av ett eventuellt krig med Iran skulle nämligen inte bli annat än katastrofala.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag