Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

Önsketänkande präglar vår bild av landet USA

Den förre presidenten George W Bushs cowboyaktiga jargong var det få som förstå, skriver Expressens krönikör Frida Stranne. Foto: J. SCOTT APPLEWHITE / AP
"Så fort det bor en president i Vita huset, eller bedrivs en politik som vi i svenska mått mätt ogillar, uppfattar vi det som någon som avviker från det USA egentligen står för", skriver Frida Stranne. Foto: CAROLYN KASTER / AP TT NYHETSBYRÅN

Vilket är egentligen det ”riktiga” USA?

Kommer allt återgå till det ”normala” så fort Donald Trump försvunnit från Vita huset?

Svaren på frågorna är mer komplicerade eftersom USA är ett dubbelbottnat land.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Oräkneliga gånger genom åren har jag suttit runt amerikanska middagsbord och koncentrerat lyssnat på högljudda försvar för USA:s krig i Irak eller för rätten att bära vapen, hyllningar till kärnfamiljen, kvinnor som sagt att de röstar som sina män för att de kan mer om politik, förakt för den svarta befolkningens livsstil och hätska diskussioner om hur lite staten ska blanda sig i människors liv.

På vägkrogar och barer har jag samtalat med människor som med bred dialekt uttryckt avsky mot Washington och på senare år, lovordat Trump. Ofta har jag känt att amerikaner ute i landet och de i DC och New York tycks komma från olika planeter.  Men jag har också känt frustration över att Amerika utanför storstadsområdena får så lite plats i vår förståelse av landet.

Här verkar vi, så fort det bor en president i Vita huset eller bedrivs en politik som vi i svenska mått mätt ogillar, uppfatta det som något som avviker från vad USA egentligen står för. Barack Obama och Bill Clinton får gärna representera det vi associerar med det amerikanska. Trump å sin sida uppfattas som en avart vars politiska program strider mot amerikanska värderingar (bortse för en stund från hans persona).

Även George W Bushs cowboyaktiga jargong var det få som förstod och ännu färre gillade hur han bedrev kriget mot terrorismen (åtminstone efter att det visat sig att han ljugit om irakiska kärnvapen). Och precis som i dag avseende Trumps politiska framfart beskrevs även Bushs år vid makten (2001-2009) som att han bröt mot amerikanska ideal och traditioner. 

Nidbilderna som publicerades på honom var många och rapporteringen fokuserade ofta på de amerikaner som ifrågasatte honom. Att det samtidigt fanns ett ganska betydande antal som älskade hans framtoning, såg honom som ”en av dem” och högaktade hans sätt att göra USA till världspolis, framkom mer sällan.

På liknande vis låter vi gärna Bill Gates och Elon Musk representera den amerikanska drömmens alla möjligheter, innovation och pragmatism. Kochbrödernas råkapitalistiska approach som inte tar hänsyn till något på sin väg till ekonomisk framgång, vill man ogärna beskriva som en del av det amerikanska kittet. Eller ännu mindre familjen Robertson i dokusåpan ”Duck Dynasty”. 

Men dessa minst sagt olika sidor av USA och människorna där, är båda viktiga delar och karaktäristiska för den amerikanska idégrunden. 

 

LÄS MER: Fler krönikör av Frida Stranne 

 

Vi låter ofta framgångsrika personer som Elon Musk representera den amerikanska drömmens möjligheter, skriver Expressens krönikör Frida Stranne. Foto: KIICHIRO SATO / AP TT NYHETSBYRÅN

 

Och vi bör inte glömma bort att om Trump sitter sin period ut och än tydligare om han blir omvald, så har Bush och Trump tillsammans haft en dominerande roll i amerikansk politik mellan 2000 och 2024. Och både ”Duck Dynasty” och Trumps eget ”The Apprentice” är några av de mest populära serierna liksom Fox News är den nyhetskanal som har flest tittare.  

Svenskarnas bild av USA kommer till stor del från våra semestrar i New York, Boston, Miami, Chicago eller San Francisco. Även många affärsresenärer, forskare och politiker med tät kontakt med amerikaner håller sig förvånansvärt isolerade från de mer konservativa delarna av landet. Hollywoodfilmer och tv-serier som ”Sex and the City” och ”How I met your mother” skapar också bilden av New York och Los Angeles som representativa för USA. 

På Manhattan känner vi svenskar oss upprymda av myllret av människor från hela världen. Där hittar vi avklädd reklam och glammiga restauranger, människor pratar så att vi förstår, har liknande åsikter som merparten av ”oss” och framför allt andas välstånd, utbildning, kultur och öppenhet.

De gånger som landsbygden och mer konservativa värderingar förekommer såväl på film som i olika reportage om USA så presenteras det som en mer avsides del av landet, gärna med exempel från en liten håla någonstans där det bor ”udda” människor (icke-representativa). Paketerat som något långt bort från det verkliga USA. 

Och inte sällan känns det som att presentatörerna i form av filmmakare, journalister eller författare gärna vill att det mer konservativa, religiöst extrema och nationalistiska USA ska vara något som avviker från det riktiga, öppna och innovativa land så många beundrar.

Något entydigt signifikativt amerikanskt är alltså svårt att hitta, snarare är landet som jag beskrivit tidigare delat i två tämligen separerade delar (en liberal och en konservativ) med väsensskilda uppfattningar i flertalet avgörande frågor. Det stämmer att den mer liberalt sinnade delen av befolkningen är större till antal än den konservativa och den dominerar inom universitet och näringsliv. 

Men det fråntar inte att båda delarna är lika tydliga representanter för det amerikanska arvet om än på helt olika sätt. Inte heller att de båda har starkt inflytande över samhället, och i olika perioder dominerar utvecklingen. De konservativa visserligen oproportionerligt mycket till följd av att de är mer resursstarka, men likväl.

Lite statistik att ta med sig – här man ska tänka på att 30 procent representerar närmare 100 miljoner människor:

 

Statistik – 30 procent presenterar närmare 100 miljoner människor

Amerikaner är långt mycket mer religiösa än genomsnittet i andra västliga rika länder:  83 procent tror på Gud, 74 procent uppfattar religionen som en väldigt viktigt del i livet och en majoritet går regelbundet i kyrkan

 

En majoritet är fortfarande för abort men 48 procent (!) anser i dag att aborter är moraliskt felaktigt och 20 procent att det bör bli olagligt (28 procent av republikanerna).

 

54 procent av alla amerikaner tror på att den globala uppvärmningen är ett problem och att den orsakas av mänsklig aktivitet men 37 procent (24 plus 13) anser att den orsakas av naturliga variationer eller att den inte alls existerar. 

 

57 procent av den amerikanska befolkningen uppfattar inte att USA bör bygga en mur mot Mexiko men 41 procent tycker den idén låter helt rimlig.

53 procent ser mycket positivt eller positivt på den amerikanska vapenlobbyn (NRA), 42 procent negativt eller mycket negativt.

 

65 procent ser media som en viktig del av en demokrati, men 26 procent uppfattar att media är folkets fiende (och hela 51 procent av republikanska väljare).

 

54 procent gillar inte president Trumps politik, men 43 procent anser att den är bra för landet. Trump har därtill de högsta förtroendesiffrorna en republikansk president har haft bland sina egna sedan andra världskriget och han har legat stadigt på över 80 procent bland republikaner sedan han tillträdde.

 

Så är det snarare det land vi svenskar vill att USA ska vara än det land USA verkligen är som vi förhåller oss till i olika sammanhang? Är det exempelvis för att vi vill att USA ska ledas av humanitära idéer som vi lyfter Clintons insatser i Kosovo men ser Irakinvasionen som ett misstag? Är det för att det känns bättre som vi lyssnar på Obamas tal i Kairo som ett exempel på USA:s storhet men ser Bushs utspel om ondskans axelmakter som en anomali? 

Och bryr vi oss om skillnaden mellan våra önskningar och hur det faktiskt ser ut? Skulle det förändra något i våra relationer och samarbeten om vi hade en mer hel bild med oss i våra analyser och möten?

Oavsett hur man ser på det bör vi åtminstone bättre förstå USA:s komplexitet. Det kan därför vara klokt att ta en tur till Kansas eller Montana nästa gång du besöker USA. 

 

 

Tänk på

Snart tar kampanjarbetet fart på allvar inför höstens mellanårsval till Kongressen. Ett val som har stor betydelse på flera sätt och som sannolikt kommer att vara både jämt och bjuda på överraskningar i olika valdistrikt. 

 

Men oavsett valutgång, och framför allt om demokraterna vinner viktiga platser, får vi inte tappa bort kompassen som tydligt pekar ut den splittring och de mångfacetterade värderingar som finns. 

 

Framför allt får vi inte tro att de radikala konservativa krafterna som vi sett allt mer av på senare år försvinner om bara demokraterna är framgångsrika eller att det automatiskt gör att Trump sitter löst.  

 

Missa inte

Ivanka Trump jobbar på i bakgrunden av presidentens alla skandaler och är inriktad i mycket av det hon gör på företagsamhet och framför allt kvinnors företagande och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden generellt. 

 

I veckan var hon på ett stålföretag där hon ställde upp sig tillsammans med fem kvinnliga stålarbetare i rutiga skjortor och röd sjal knuten runt huvudet som på den klassiska ”we can do it” bilden. Att hon siktar på en fortsatt politisk karriär blir allt mer tydligt.