Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

Iran viker sig inte lika lätt som andra gjort

”Trump tog i natt till sin numera vedertagna strategi att hota med de stora orden för att skrämma andra till undergivenhet”, skriver Frida StranneFoto: CAROLYN KASTER / AP TT NYHETSBYRÅN
På söndagen fick USA en skarp varning från Irans president Hassan Rouhani. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Jag skrev redan i november förra året om att risken för en konfliktspiral med förödande konsekvenser var överhängande ifall Trump skulle göra allvar av sina hot och lämna Iranavtalet. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I maj i år drog han USA ut ur avtalet och nu står vi här i ett mycket allvarligt läge där tongångarna börjar trissas upp till farliga nivåer. 

Trump tog i natt till sin numera vedertagna strategi att hota med de stora orden för att skrämma andra till undergivenhet. 

Men i fallet med Iran är risken påfallande att han stött på en motståndare som inte viker sig lika lätt som andra hittills gjort. 

Ett krig mellan USA och Iran borde däremot ingen vilja ha och frågan är berättigad om Trump vet vad han ger sig in i. 

Det skulle sannolikt få långt värre effekter än Irakkriget 2003. Trots det finns det emellertid många i Trumps närmaste krets som ser regimbyte i Iran som en viktig och realistisk målsättning för Washingtons politik i Mellanöstern. 

Trumps senaste tweet är ett tecken på det. 

https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1021234525626609666

Hökar som redan under president Bush ansåg att USA med alla tänkbara medel borde se till att slå sönder Iran och som kom till slutsatsen att USA:s invasion av Irak inte var fel utan att den var för blygsam och saknade strategier som skulle skapa en grundläggande samhällsförändring i Irak. 

Såväl Trump som USA:s nuvarande utrikesminister Mike Pompeo och Trumps säkerhetsrådgivare John Bolton, har också ända sedan Bush utpekade Iran som en av ondskans axelmakter 2002, lämnat öppet för att attackera Iran och framtvinga en regimförändring. 

Deras idéer är hämtade ur en neokonservativ grund vars ambitioner förenklat uttryckt är att demokratisera och omforma Mellanöstern i enlighet med amerikanska intressen och med militära medel där det krävs. 

För Trump och hökarna runtom är det ointressant att Iran är en regional stormakt med stort inflytande och egna säkerhetsintressen liksom att de i sin tur ser en upptrappad hotbild från sin ärkefiende Saudiarabien och dess militära stöd från USA. 

LÄS MER: Ska Trump och hökarna leda in USA i en ny, förödande konflikt? 

Att USA i stället skulle försöka verka för en stabiliserande maktdelning i regionen är otänkbart. Avskyn mot Iran (som hänger kvar ända sedan gisslantagningen 1979) är överordnad olika sådana säkerhetsöverväganden. 

Det här känner man väl till också i Teheran, vilket är ett viktigt skäl till att Rouhani varnar USA för ett krig med Iran. Det bör samtidigt inte tolkas som ett hot om iranska attacker utan som en påminnelse om Irakkriget. Men för Trump som inte tål något som helst motstånd, och inte heller förstår komplexiteten i regionen, finns bara attack som motdrag. 

Det finns  tyvärr flera skäl att tro att Trump är ute efter en upptrappning och spelar ut de här korten väldigt strategiskt för att få Iran att reagera på ett sätt som Washington inte kan acceptera.

Det vill säga att på olika sätt också provocera Iran och på så sätt samtidigt få bekräftat att Iran agerar "aggressivt" så att man kan använda sådana argument för olika insatser.  

Det många av oss som har följt de neokonservativa hökarnas strategiska arbetssätt i tider av spänning och konfliktytor som ser hur de nu än en gång definierar dagordningen. 

Det finns inte heller skäl att tro att det bara är tomma ord. Inte minst om man till allt ovan adderar att Trumps två mest betydelsefulla bundsförvanter, Saudiarabien och Israel, har hejat på konfliktupptrappningen sedan i vintras och står på Trumps sida i det här. 

Men vi vet hur det slutade 2003 och vad Irakinvasionen satte för saker i rörelse och en sådan utveckling får vi hoppas att världen kan undvika att upprepa. Skulle man däremot inte lyckas undvika en militär konfrontation blir en följdfråga också vad det skickar för signaler till andra länder i världen som har något otalt med USA. 

Då skulle det nämligen än en gång visa sig för USA:s fiender att om man inte har kärnvapen (som Iran hindrades att utveckla genom Iranavtalet) så riskerar man att bli ett mål för Washington. 

Den insikten slås nu även Iran av. 

Det är ett skäl till att avtalet Obama skrev 2015, i jämförelse med alla alternativ, var ett bra avtal för världen. Och ett mycket starkt skäl till att Trump bör vara försiktig med sina Twitterutspel mot Teheran.