Frida Stranne
Om man lyssnar och läser forskarrapporter så inser man snart att det krävs väldigt mycket av både beslutsfattare och oss som individer för att vi ska kunna lämna över en bebolig värld till kommande generationer. Donald Trump å sin sida, världens mäktigaste man, som skulle kunna göra stor skillnad till det bättre, väljer att ignorera såväl Greta som ett samlat vetenskapssamhälle och i stället håna och förlöjliga dem som varnar för konsekvensen om vi inte gör dramatiska förändringar i vår livsstil. Men han stannar inte vid detta. Istället väljer han att aktivt försämra förutsättningarna för vår planet genom att fatta en lång rad beslut som gör att den globala uppvärmningen ökar och känsliga naturområden förstörs.
Beslut som dessutom till delar är irreversibla, alltså inte kan rättas till igen av den president som så småningom ska ersätta honom. Att sannolikheten är stor att Trump blir omvald ytterligare fyra år vid nästa års val blir därför, utifrån miljösynpunkt, svindlade. Flera bedömare har påpekat att fyra år till med Trump kommer att leda till flera oåterkalleliga och djupt problematiska effekter. Att välja honom 2016 skakade om, men att välja om honom för ytterligare en mandatperiod skulle enligt dem kunna bli förödande. Det skulle riskera en ny kapprustning med ökat kärnvapenhot, en varaktig förskjutning av Högsta domstolen långt högerut och inte minst då att världen missar målet för den globala uppvärmningen eftersom vi helt enkelt inte har den tid på oss som det innebär att vänta ut ännu en period med Trump i Vita huset.
För många är det obegripligt att presidenten i världens främsta ekonomi kan ignorera fakta. Visserligen gör alla världens beslutsfattare än så länge för lite för klimatet, men att som Trump ta aktivt avstånd från forskning, vägra diskutera nödvändiga lösningar, avsluta samarbeten och anta lagar som motverkar klimatarbetet tar ändå priset. Inte minst eftersom han är ledare för ett land som varit världsledande inom forskning och innovation i flera decennier och borde kunna ta ledartröjan i klimatomställningen.
Många av politikerna i kongressen är helt beroende av pengar som kommer från företagsintressen som inte vill ha tuffa regelverk att förhålla sig till
Det är oklart vad som förklarar Trumps ihärdiga motstånd mot klimatforskares varningar.
Är det så att han och även alla de republikaner i kongressen som aktivt motarbetar åtgärder verkligen inte förstår vad som håller på att hända eller är de bara så fastlåsta vid att företräda de maktintressen som inte vill ha nya miljö- och klimatregler att de inte kan erkänna problemen? Många av politikerna i kongressen är helt beroende av pengar som kommer från företagsintressen som inte vill ha tuffa regelverk att förhålla sig till. Men att de skulle ignorera forskningen om de verkligen förstår vad som sägs känns, trots allt vi vet om maktintressens inflytande, ändå främmande. Om de förstår digniteten av de faror vi springer rakt emot bör de ju känna samma omsorg om sina barn och barnbarns livsvillkor som alla vi andra.
Kanske handlar det om en kombination av okunskap och förnekelse. Det är en stark drivkraft i oss människor att blunda för faror och sättet att förneka det uppenbara bland ledamöter i den amerikanska kongressen är ofta slående när man sitter och lyssnar på dem i olika utskottsförhör. Många är häpnadsväckande ignoranta mot fakta, framför allt om det motsäger deras egen världsbild. Övertygelser och känslomässiga bindningar av olika slag får stort utrymme även när skarpa sakfrågor debatteras.
Jag tror att det är svårt att förstå för många här i Sverige hur avskärmade många amerikaner är ifrån klimathotet
Möjligen är väljarkåren orsaken. Trump och hans partikamrater representerar väljare som inte bryr sig om, men framför allt inte är informerade om vad som händer på klimatområdet och vill de behålla sina väljare så måste de fokusera på frågor som berör dessa väljare såsom billig bensin och butikshyllor som är välfyllda med billiga varor. Jag tror att det är svårt att förstå för många här i Sverige hur avskärmade många amerikaner är ifrån klimathotet, att många aldrig har stött på någon information om problemen. I den mån de har hört om olika klimathot eller om personer som Greta så har de dessutom fått veta att det är en vänsterbluff som drivs av illvilliga politiker som vill förhindra företagsutveckling och (av oklara skäl) inskränka på den personliga valfriheten och hindra dig som individ att leva och handla som du vill. Det blir därför helt obegripligt för de flesta varför de skulle tvingas köra mindre bil eller sluta använda plastsugrör. När landets president som ett led i att håna klimatåtgärder väljer att producera ett eget sugrör med sitt namn på och gör en poäng av att han därmed ser till att ge amerikaner tillgång till vad de vill ha – så låter det fullt rimligt för många.
Utifrån detta skulle man kunna dra slutsatsen att kunskapsspridning är den viktigaste insatsen just nu. Och visst är det viktigt. Här gör Greta och många andra en enastående insats, men det verkar inte som att det finns tillräckligt med tid för att alla som skulle behöva mer klimatkunskap ska hinna få den i tid.
Det finns flera som hävdar att Trumps anti-klimatpolitik har att göra med hans avsky mot och driv att göra allt som Obama gjorde ogjort. På klimatområdet förstod Obama att handling var nödvändigt och drog därför igenom en lång rad presidentdekret för att stoppa de värsta miljöbovarna och orsakerna till fortsatt uppvärmning. Trump har sedan han tillträdde dragit tillbaka en lång rad av de lagar som Obama genomförde som syftade till att tvinga fram ett större klimatansvar i olika industrinäringar och för att företag ska ställa om i klimatsmart riktning. Även om det låter orimligt att avsky mot Obama skulle kunna förklara Trumps klimatmotstånd så blir ändå följdfrågan hur någonting skulle kunna förändra Trumps hållning om det ligger någon sanning i det.
Trump säger sig också värna USA:s nationella intressen på så sätt att han inte vill att kraven på klimatanpassning ska hota amerikaners jobb och han avskyr varje idé på att USA ska underställa sig regler som andra skapat och som i hans ögon missgynnar USA (läs Parisavtalet). Skulle han göra avkall på sin grundprincip när det gäller klimatfrågan uppfattar han troligen själv att han skulle tappa trovärdighet. USA först ska vara USA först vilket även innebär att amerikaner ska slippa ändra sin livsstil. Problemet som uppstår är ju uppenbart eftersom klimatfrågor inte kan lösas inom en given nationsgräns och den nationalism som Trump representerar riskerar dessutom att ha en självförstärkande logik. I takt med att klimatet förändras och leder till olika katastrofer ju svårare blir det att se bortanför sig själv och i stället sluta sig inåt och ännu snävare se till sina egna intressen.
Så vilka argument skulle kunna bita på Trump när det gäller gröna innovationer och att ställa om till en klimatsmart produktion och livsstil?
USA har varit världsledande i utveckling och forskning i många decennier bakåt och många poäng borde gå att plocka hem om man övertygar presidenten om att amerikanska företag kan bli ledande även inom klimatområdet och att det är här framtidens välstånd finns att hämta. Vill Trump glänsa med att USA är världens bästa land borde han lystra till den ära och stolthet det vore att lösa en lång rad knutar som i dag hindrar oss från en trygg och bekväm framtid. Det är troligen både långsökt och naivt, men det är värt ett försök.
Det finns flera goda exempel på guvernörer och företagsledare i USA som sagt att de tänker leva upp till Parisavtalet och göra sin del för att ställa om i rätt riktning. Alla insatser som görs räknas men de olika initiativen behöver hjälp utifrån. Omvärlden måste välja att ingå avtal med dem som satsar på klimatomställningen och utesluta de stora miljöbovarna. Det här är inte enkelt. Alla länder är i dag inlindade i amerikanska ekonomiska intressen på ett komplext sätt där USA, utifrån sin dominanta roll, kan ställa villkor. Men inte desto mindre ligger det ett stort ansvar på de ledare i världen som till skillnad från Trump inser att det börjar bli bråttom. Om de inte börjar ställa tuffare krav i sina förhandlingar med Washington, alltså riktigt tuffa krav som innebär stora förändringar som också är obekväma, så spelar det inte någon roll vad de gör i sin egen bakgård. USA är en nyckelaktör för klimatomställningen. Utan en stenhård press på USA låter de dessutom Trumps skäl att motverka klimatarbetet, oavsett vad som driver honom, få definiera framtiden. Det återstår därför att se om den franska presidenten Emmanuel Macrons löften om att nya avtal ska utgå från klimathotet verkligen gäller i alla delar.
Och innan vi kritiserar Trump för mycket – bör vi kanske gå till och själva och ser över hur många obekväma beslut vi fattat i vår vardag för att minska den globala uppvärmningen.