Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

Det är ingen hejd på Trumps barnslighet och okunnighet

Donald Trump svär presidenteden och blir USA:s 45:e president den 20 januari i år.Foto: MATT ROURKE / AP TT NYHETSBYRÅN

Det är snart ett halvår sedan jag stod i Washington DC och hörde nationalismens lov och apokalypsens förestående i en märklig blandning under Donald Trumps installationstal, men samtidigt blev lovad att Trump själv nu skulle ta hand om allt och göra världen (USA) bra igen. Men världen med Trump har inte blivit bättre.

Ändå är det ingen som erbjuder ett tydligt alternativ till det missnöje som formade honom.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Månaderna som följt efter talet utanför kongresshuset i januari har kantats av skandaler, ett fortsatt idogt twittrande som förbryllat och förskräckt liksom flertalet handlingar genomförts som utmanar det politiska systemet. Presidenten för världens mäktigaste land gör faktiskt ett fullständigt rabiat intryck. Det är ingen hejd på vare sig inkonsekvenserna, barnsligheten, okunnigheten eller den bristande respekten för rättsstatens grunder. Allt som kommer från Vita huset tenderar att baseras på impulser eller på ad-hoc utvalda analyser av verkligheten.

Politisk omsvängning

Samtidigt sker de facto en successiv omläggning inom många politikområden (inte minst det ekonomiska och värdekonservativa) som generellt speglas för på tok för lite. Förändringar sker nämligen inte bara genom lagförslag i kongressen mot vilken medierna ofta riktar sin uppmärksamhet. Presidenten kan vidta flera ”åtgärder” på egen hand via olika regleringar, finansieringsprioriteringar och ”presidentdekret” vilket Trump också gjort i en ganska imponerande omfattning. Det vi ser innebär en politisk omsvängning som vid en närmare anblick dessutom tenderar att gynna alla dem som Trump i sin kampanj lovade att ”göra upp med” och minst gynna den frustrerade massa som tröttnat på etablissemanget och som röstade på honom för att få en förändring.

Trumps väljarbas står trots detta fortfarande bakom honom och många gör det med stor entusiasm. Alternativen är för dem alltså värre! Och även om de inte utgör en majoritet av amerikanska befolkningen (det pratas överallt över om hur lite stöd Trump har) så är det ändå mellan 35 och 40 procent som stöder honom i olika frågor. Det är inte en grupp man kan bortse ifrån och man bör inte heller förbise att det utbredda missnöjet med politiker som kom till utryck i november förra året finns kvar även bland dem som nu kanske börjat anse att Trump inte levererar vad han lovat. Den här gruppen (som givetvis är mycket komplex) liknar till delar den som röstade för Brexit i Storbritannien eller som röstade fram Macron och hans helt nya parti i Frankrike och med detta signalerade att något radikalt nytt måste till. Även om skillnaderna mellan Trump och Macron inte kan bli större än vad de är så symboliserar de båda en grundmurad misstro mot det som varit och en önskan om något helt annat, bort från traditionella politiker. 

Inget tydligt alternativ

Det är märkligt att det i denna politiska kontext inte finns någon som talar mer ingående om att ändra systemet i grunden, omförhandla politikernas maktställning, göra upp med pengarnas inflytande eller på allvar komma till rätta med den polarisering som präglat den amerikanska kongressen de senaste decennierna och som gjort samarbete och kompromisser omöjligt. Till och med när människor på olika sätt ger så starkt uttryck för att man är trött på hur den politiska klassen agerar så verkar svaret alltså vara ”business as usual”, med några små nyansskillnader. 

Demokraterna erbjuder inte ens något tydligt och enhetligt politiskt alternativ och republikanerna lyckas inte heller tillvarata sin rådande maktställning och göra politik av den.

Under tiden kommer Trump dessutom att testa och tänja konstitutionens gränser och fatta en rad politiska beslut som troligen fortsätter att gynna dem som redan mycket har. 

Det hela är utmattande att följa. Jag tar lite sommarledigt från alltihop nu och önskar att Trump samtidigt kommer att pausa sitt Twitterkonto så vi alla får lite andrum. Glad sommar!

 

Strannes spaningar

Håll utkik på: Den kommande veckan väntas senatens majoritetsledare låta omröstningen hållas om att avveckla Obamacare och driva igenom en ny sjukvårdsreform. Det är i nuläget mycket osäkert om denna kommer att gå igenom men om den gör det kommer den att innebära mycket stora förändringar för många amerikaner. 

Missa inte: Ett mycket viktigt principiellt fall ska tas upp i Högsta domstolen som rör hur valdistrikten i de amerikanska delstaterna ritas upp. ”Gerrymandering” som är ett komplicerat system används av båda partierna men missgynnar oftare demokraterna (och minoriteter) och det skulle sannolikt få dramatiska konsekvenser i valen från 2020 om reglerna kring detta förändras. 

Övrigt: Trump avslöjade i veckan att han inte hade några inspelade band över sina samtal med tidigare FBI-chefen Comey som han hotat med vid några tillfällen i vinter. Man har alltså en president som spelar bluffpoker och utfäster hot mot myndighetschefer som är tillsatta bland annat för att skydda och granska den amerikanska konstitutionen.