Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Stranne

Demokraternas vägval: Hur långt vänster ska man gå?

Frida Stranne kommenterar demokraternas presidentvalsdebatt.
Joe Biden och Kamala Harris under debatten. Foto: PAUL SANCYA / AP TT NYHETSBYRÅN

Den andra debattomgången har knappast gett några svar på hur de vardagsnära frågor som bekymrar och engagerar demokratiska väljare ska lösas. De har inte heller presenterat någon klar vinnare eller gått till historien som särskilt spetsiga debatter. Men splittringen i partiet har tydliggjorts liksom frågan om vilket vägval som har störst chans att slå Trump ser ut att vara viktigare än innehållet i och betydelsen av en ny berättelse om USA:s framtid.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Utmaningarna för de demokratiska kandidaterna är många och för partiet står mycket på spel. Att förlora ännu en gång mot Donald Trump nästa år skulle vara mer än tungt. Ändå är det scenariot det mest troliga och det vet alla de som nu kämpar om att få utmana Trump i nästa års val och som än en gång visat upp sig på scen. Trump står, trots allt tumult runt honom stark och därför måste det demokratiska partiet hitta en person som både kan skapa en annan berättelse om vilket USA som är möjligt än den som republikanerna så framgångsrikt byggt upp och klara den retoriska kampen mot en president som inte skyr några ord och som likt en gås lyckas få allt att rinna av sig. Men hen måste också göra sig relevant nog för alla de amerikaner som har svårt att klara vardagen, saknar tilltro till politiker och som trots allt fått ett jobb sedan Trump kom till makten. En grannlaga uppgift. 

Opinionsmätningar visar att en övervägande del av de demokratiska väljarna tror att Biden är den som har de bästa möjligheterna att slå Trump och frågan är om den inställningen blir avgörande för hur de kommer att rösta när de ska välja kandidat till våren. Biden ledde inför den här debattomgången fortfarande stort i flera undersökningar och en anledning till det kan vara att han just uppfattas ha en chans mot Trump. En annan är att han står för en politik folk känner igen. Inga samhällsomvälvande reformer utan försiktiga justeringar av sånt som är fel. Han har till och med lovat stora finansiärer att inte mycket ska ändras om han blir vald. Efter den här andra debatten finns inget som tyder på att han tänkt om men han behöver nog höja sin debattribba lite högre för att inte framstå som avmätt eller trött. Hans nuvarande position som favorit är ingen garanti framåt.

Partiet drar också allt mer åt vänster och Bidens försiktiga förändringsagenda utmanas av kandidater som Kamala Harris, Cory Booker och Pete Buttigieg som fokuserar på att balansera mellan de väljare som gillar Bidens framtoning och mer ivriga millenials och andra som vill se större förändringar. De försöker alla positionera sig med att föreslå vågade reformer men utan några revolutionära omsvängningar. Efter veckans debatter skulle jag tro att de här tre kommit fram som kandidater väljare kan känna förtroende för, är nyfikna på och vill veta mer om och av. Booker var kanske den som lyckades bäst men vad som slår igenom är alltid svårt att sia om. De har alla tre saker emot sig (såsom hudfärg, ålder och kön) men minoritetsväljare och kvinnor kan samtidigt mycket väl attraheras av deras pragmatism.

Men det finns också väljare som känner att den enda vägen framåt för USA och den enda möjligheten att slå Trump är att på allvar utmana det som uppfattas vara ett orättvist system och i stället bygga en välfärdsstat som mer liknar den kanadensiska eller olika europeiska länders. De som menar att det är dags för stora visioner och en ny revolution vad gäller den ekonomiska politiken. Den här tanken engagerar en stark och ljudlig skara väljare. Bernie Sanders och Elisabeth Warren har efter tisdagens debatt båda än en gång gett dem anledning att känna optimism och glöd. De tog båda tillfället i akt att tala om varför USA måste våga något nytt men de konkurrerar om samma väljare och måste snart gå mer i polemik mot varandra eftersom en av dem ovillkorligen måste bort om deras politik ska bli den som utmanar Trump nästa år. 

Några kandidater såsom Amy Klobuchar, Kirsten Gllibrand och Bill De Blasio gjorde vad de kunde av debatterna och det går inte att räkna bort möjligheten för någon av dem (eller någon helt annan) om de lyckas fånga ett tillfälle som kan dyka upp och göra något bra av det. Större överraskningar har hänt. Men det börjar redan kretsa allt mer kring en dryg handfull kandidater. Och den stora fråga som kvarstår är hur långt vänsterut man ska gå. För långt riskerar att skrämma bort en väldigt stor andel väljare för vilka allmänna och skattefinansierade system är helt otänkbart. För mycket av samma riskerar alienera vänsterfalangen. Men en otydlig mittenväg kan också falla platt och engagera allt för få. Stora vägval kräver tid och behöver kommuniceras men tiden är knapp. Den som tjänar mest på situationen är Donald Trump. 

LÄS MER: Joe Biden bättre än förra gången – men ingen vinnare  

LÄS MER: Kandidatens hyllning till Greta Thunberg 

LÄS MER: Trumps hårda svar efter demokraternas debatter