Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

Tisdagens beslut är djupt problematiskt

Med beskedet i dag har man skickat signalen till Teheran att de inte kan lita på Washington, skriver Frida Stranne. På bilden Irans president Hassan Rouhani.Foto: IRAN PRESIDENTIAL OFFICE / HANDOUT / / EPA TT NYHETSBYRÅN

Oavsett vilken syn man har på Iran så är beslutet att lämna Iranavtalet från Trump djupt problematiskt och riskerar att på sikt leda till en konfliktupptrappning i en redan sargad region. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det enda vettiga vore att hålla kvar vid avtalet och agera för en avspänning mellan stormakterna Iran och Saudiarabien. Men något sådant har aldrig varit Trumps ambition och är inte heller hans nya säkerhetsrådgivares eller utrikesministers målsättning. 

Både John Bolton och Mike Pompeo är starka motståndare till såväl avtalet som Irans regim, samtidigt som man ger sitt villkorslösa stöd till Saudiarabien. Man måste ha detta i åtanke i relation till beskedet i dag och hur det kan påverka utvecklingen framåt. Det är viktigt att påminna om att både Saudiarabien och Iran lämnar mycket övrigt att önska avseende demokrati, mänskliga rättigheter och inte minst stöd till olika sekteristiska element i sin maktkamp i regionen. Trots det pekade Trump i dag ut Iran som ensamt ansvarigt för problemen i Mellanöstern. 

Tisdagens besked innebär att Iran kommer att känna sig mer trängt och hotat av USA och dess villkorslösa stöd till saudierna och man kommer att agera utifrån det här ”nya” extremt trängda säkerhetsläget. I en förlängning innebär dagens aggressiva tonläge mot Teheran även en potentiell risk för en framtida militär sammandrabbning mellan USA och Iran. Det är ingen hemlighet att delar av Trumpadministrationen vill se ett regimskifte i Iran och den avspänning som avtalet bidrog till vänds nu återigen till fiendskapen länderna emellan.

 

LÄS MER: Donald Trumps besked: USA lämnar Iranavtalet 

 

Det var insikten om risken för vad en ökad spänning länderna emellan i relation till lärdomarna från Irakkriget liksom scenariot av ett Iran med kärnvapen som var ett viktigt skäl till att Obamaadministrationen valde att bryta decennier av fiendskap med Iran och låta sig ingå i diplomatiska möten. Det historiska avtal som undertecknades av säkerhetsrådets medlemmar, Tyskland, EU och Iran 2015, var resultatet av det mod som krävdes från både USA och Iran att mötas för att nå en annan lösning än militär upptrappning. Enligt all samlad expertis efterlevs avtalet av Iran och det har också de facto hindrat landet från att utveckla kärnvapen. 

Det må vara så att man från amerikanskt håll (och det är några av Trumps retoriska poänger) hade önskat att avtalet hade gått längre, inkluderat regleringar för Irans möjlighet att kunna provskjuta ballistiska missiler och hindra landets stöd till Hizbollah i Libanon. Men vad man bortser från då är att det är ytterst osannolikt att man hade kunnat få något avtal till stånd överhuvudtaget om man gått in i förhandlingarna med de villkoren. Diplomati handlar alltid om att ge och ta och det yttersta hotet om kärnvapen var centrala att hantera och det lyckades man med. Att få Iran att exempelvis minska stödet till Hizbollah, samtidigt som Washington ser mellan fingrarna när saudierna finansierar rebellgrupper (terrornätverk) som utgör ett hot mot Iran, vore helt enkelt inte rimligt. Det är också naivt att föreställa sig att det skulle finnas några incitament för Iran att omförhandla ett avtal i enlighet med Trumps önskemål. På så sätt kan man inte se Trumps fientliga retorik i dag som annat än kontextlös och med bristande insikt om vad som är möjligt att uppnå. 

 

LÄS MER: Mats Larsson: Vem önskar mer kaos i Mellanöstern?

 

Trump har hela tiden varit övertydlig i sin hållning till konfliktytorna i Mellanöstern. Han genomförde sin första officiella utlandsresa till Ryiadh och ingick nya vapenavtal med Saudierna redan några månader in i sitt presidentskap. Det skickade tydliga signaler till regimen i Iran. Han har också aggressivt kritiserat Iranavtalet sedan det undertecknades och har i nästan alla sammanhang ambitionen att utifrån sitt perspektiv ”göra om och göra rätt” allt som han uppfattar att Obama gjort fel. Att han numera också omger sig av några av de främsta anti-iranska hökarna i DC indikerar till Teheran vad som ytterligare kan vara på gång. Och de måste kalkylera med det värsta. I USA har Trump stort stöd i sin fientliga inställning till Iran eftersom landet fortfarande lever i minnet av förödmjukelsen av gisslantagningen av amerikansk ambassadpersonal 1979. Hatet mot Iran är utspritt i USA och späs nu på av Trump som kommer att ta till alla medel han kan för att upprätthålla den bilden och på så sätt få stöd för vad än han avser göra framåt.

 

Med beskedet i dag så har Trump visat Teheran att de inte kan lita på Washington och att de som ingick avtalet från iranskt håll var naiva i sin förhoppning om ett mer fredligt sinnat USA. Att Trump därtill inför nya sanktioner spär ytterligare på problemen och ger mullorna bränsle i sin anti-amerikanism. På så sätt undermineras de moderata krafter som på sikt kunnat verka för en mer demokratisk utveckling i landet och som fick stöd genom avtalet. För att inte tala om hur många skäl som nu kan uppfattas finnas för Iran att på sikt faktiskt utveckla kärnvapen. Med nya sanktioner från USA och osäkerheten som skapas för företag från Europa att fortsätta göra affärer med Iran kommer dessutom landets ekonomi sannolikt att drabbas hårt. En utveckling vi vet motverkar en positiv politisk utveckling.

Det är svårt att se någon strategisk vinst för USA att välja konfrontation med Iran. Hur det här beskedet uppfattas i Nordkorea är en annan fråga att fundera på. Även fiender behöver veta vart man har varandra.