Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Stranne

Bombningen hjälper Assad – inte Trump

Syriens president Bashar al-Assad Foto: SANA HANDOUT HANDOUT / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
USA:s president Donald Trump.Foto: EPA
Vladimir Putin Foto: SERGEI ILNITSLY / AP TT NYHETSBYRÅN

Bombningarna i natt bör, som det framställs, förstås som en markering mot Assads påstådda användning av kemiska vapen och syftar till att avskräcka Assad från ytterligare användning av sådana vapen mot civila.

Men, även om det är ett mer kraftfullt tillslag än förra året så var det fortfarande begränsat och som också sannolikt har begränsade effekter. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Assad är väl medveten om att USA inte är villigt, i synnerhet inte Trump, att involvera sig mer militärt i Syrien. Mer omfattande bombningar eller amerikanska trupper där är i det närmaste otänkbart med tanke på att Trump inte vill att USA ska vara indraget i kostsamma konflikter. Det amerikanska folket skulle knappast heller ge sitt stöd för en sådan utveckling. Även om det bör tilläggas att vi inte har någon klar bild av Trump-administrationens strategiska idéer utrikespolitiskt. Riktade attacker som den i natt ger därför sannolikt inte någon annan effekt än att Assad stärker sin position. Detta genom ökade ryska och iranska garantier och och militära stöd eftersom dessa båda länder, som en konsekvens av bombningarna, blir än mer angelägna om att se till att den syriska regimen inte riskeras. 

I den här konflikten finns så många och så starka säkerhetsintressen som föga sannolikt går att bomba bort. Det handlar om existentiell överlevnad och maktpositioner för en lång rad aktörer i regionen vilket bidrar till att bombningar riskerar att eskalera konflikten snarare än skrämma till underordning. Ingen är beredd till eftergifter som hotar att omkullkasta maktrelationerna. 

Det gör också att riskerna för att den här konflikten ska brisera från en regional konflikt till en mer global är påfallande även om ingen part har något riktigt intresse av att så blir fallet. Men ageranden som provocerar den ena eller andra parten eller ett upptrappat ordkrig som låser alla möjligheter till förhandlingar kan leda just i den riktningen. Och i vanlig ordning är det Syriens befolkning som betalar priset. Det finns också grupper på marken som anser sig vinna på att konflikten fortsätter och som finansieras och stöds av väldigt olika aktörer, inklusive väst som gör det här så oerhört svårlöst. Assad har skickligt dragit nytta av alla de låsningar som finns och som omöjliggjort för diplomatiska förhandlingar. Det är därför inte troligt att nattens bombningar ändrar något. 

Något som avgör det blir ju Rysslands svar. Som det har låtit i veckan har man avsikten att svara på något sätt på det hela men det är just nu en öppen fråga hur. Ett högt tonläge behöver ju följas av någon form av åtgärd för att man inte ska tappa ansiktet. Men man kan också välja att försöka framstå som den goda kraften och fokusera på att attackerna i natt stred mot internationell rätt och i stället agera i det dolda genom att stötta olika falanger militärt.