Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Boisen

Trenden känns otäck – toppkvinnor prejas bort

Anna Maria Corazza Bildt Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Moderaternas mobbning av toppolitikern Anna Maria Corazza Bildt vittnar om en ny istid. En istid där metoo är som bortblåst och glastaken mot meriterade kvinnor som tar plats växer sig allt tjockare.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Beskedet från den moderata partiledningen är tydligt: En kvinna som har mycket stöd hos väljarna är en kvinna som har för mycket stöd hos väljarna. Ett hot. Mot den ordning den interna ledningen satt på valsedeln.

Den kvinna som kryssar sig förbi ett beslut, en listordning satt av partitoppen, är en kvinna som uppenbarligen signerat slutet på sin karriär som toppolitiker.

Uselt, genant, sorgligt.

Och jag konstaterar att moderaterna blivit ett ängsligt parti, som verkar tappa fotfästet.

För vad skickar man för signal till väljarna när man rätt ut säger: Tack men nej tack, ni får gärna rösta på oss som parti, men vi är inte intresserade av feedback på ordningen på den valsedel vi internt satt ihop ordningen på. För vi i ledningen vet nämligen bäst.

Det stinker unket, toppstyrning och för att tala klarspråk: kvinnofientlighet.

Någon annan förklaring står inte att finna.

När moderatledningen, går rätt emot sina väljare och sitt kvinnoförbund som reserverade sig mot beslutet, genom att mobba ut Anna Maria Corazza Bildt helt från Europalistan, samma lista som hon kryssade hem överlägset mest personröster på år 2014. Ledningen förklarar beslutet med mumbojumbomotiveringen: “Det behövs förnyelse”.

Beskedet är tydligt: Anna Maria Corazza Bildt ska ut. Folket ska inte få en chans att kryssa fram sin favorit. Hon ska bara ut. Helt enkelt bli okryssbar.

Ett parti som väljer att mobba ut sin mest meriterade och uppskattade kvinnliga politiker, utan ett begripligt ord till förklaring känns otäckt. Jag trodde vi hade kommit längre år 2018.

Men det har vi ju inte. För vi ser fler toppkvinnor som prejats bort: Liberalernas Birgitta Ohlsson och Svenska Akademiens Sara Danius.

Jag är så innerligt trött på organisationer som har perfekta jämställdhetsplaner, på pappret, jämställda ledningsgrupper, på pappret, men där samtidigt parallella system byggs upp.

Där männen i ledningen träffas i separata rum, innan mötet, och kommer överens om de viktiga besluten, innan skådespelet i det officiella ledningsrummet, det jämställda, tar vid.

Modernt ledarskap värnar transparens. Värnar feedback. Värnar mångfald. Värnar att skapa tillsammans. På riktigt.

Den besserwisserledning som låser in sig i ett styrelserum, och vevar ner persiennerna för omvärlden och betackar sig för feedback, är ett ledarskap som hör hemma på 1950-talet.

Välkommen ut till samtalet, inte bara Moderaterna, utan alla ledningsgrupper som vägrar interaktivitet, vägrar att lyssna.

Att inte affärsutveckla eller för den delen utveckla sin politik framåt TILLSAMMANS med sin publik, sina fans, sina väljare, är inget annat än urbota korkat.

Att vara rädd för att bygga personliga varumärken i sin ledning eller i sitt parti, att jobba mot, inte med inbound marketing, att motverka de ledare i en organisation som verkligen lyckas nå igenom och ha en bred fanbase, ja, det är inget annat heller än urbota krokat.

Men som Anna Maria Corazza Bildt själv sa i en kommentar till Aftonbladet, en analys som jag faktiskt tror är sann – och befriande fri från jantekoftementalitet:

– Det här är naturligtvis mer ett bakslag för Moderaterna än för mig.