Frida Boisen
I veckan gick Smålandsprästen Ursula Björkman Sjögren ut i Sveriges Radio och riktade kritik mot hur allt fler brudpar hon viger vill att pappan ska leda fram bruden till altaret och lämna över bruden till sin brudgum.
Kloka Ursula menar att brudöverlämning speglar en felaktig bild av vigselordningen, där två jämlikar frivilligt ska ge sitt samtycke till äktenskapet.
– Det här speglar ju en annan syn, att förmyndarskapet från brudens far lämnas till maken. För mig känns det väldigt främmande, säger Ursula Björkman Sjögren till Sveriges Radio.
Jo, tack. Äktenskapet har ju helt klart en brunrostig historia där det förr i tiden oftast inte var en rosenrosa kärlekshistoria utan mer av en affärstransaktion. När äktenskapet lanserades, var fortfarande kvinnor inte jämställda sina män som i dag, utan sina makars egendom. Kvinnor hade som regel ingen egen rösträtt. Utan var en ägodel, där bruden under äktenskapet bytte ägare, från pappan till brudgummen. Jag kan förstå, hur det då, på den tiden, var logiskt att använda sig av brudöverlämning.
Men nu? 2016? Varför ska pappan lämna över sin dotter? Jag förstår ingenting.
Prästen Ursula Björkman Sjögren, har förstås frågat sina brudpar. Och fått svaret från brudparen att det är en fin symbol, att man nu går från en familj till en annan.
Listiga Ursula har då gjort som vana att föreslå att brudgummen på samma sätt kan överlämnas av sin mamma, för att symboliskt visa att han också går från en familj till en annan. Men se nej. Det har inget brudpar nappat på.
Ja, jag vet att det här ”bara” är en symbolhandling. Men vet ni. Symboler betyder något. Aldrig i livet att min pappa hade fått överlämna mig till min make när vi gifte oss. Av kärlek, ska tilläggas. Vårt bröllop var – som jag önskar att alla bröllop vore världen över - inte fråga om någon affärstransaktion, eller att jag skulle byta förmyndare.
Det var en akt för att visa två vuxna människors kärlek för varandra. Att stötta varandra när det är tufft. Att fira tillsammans när allt är underbart. Att skratta och gråta ihop. För att man älskar den där människan man gifter sig med. För att man är ett dreamteam. Där ingen försöker växa i någon annans skugga.
Utan där båda blir starkare tillsammans. Det är enormt härligt och livets största lycka när det fungerar.
Så älskade brudpar. Alla ni som ska gifta er: All lycka på er resa. Låt den börja på bästa sätt.
Tillsammans. På lika villkor.